foglossning.blogg.se

I går var det en händelserik dag i mitt liv idag. Först en riktig happening i och med att jag hade ett sjukgymnastbesök inplanerat. Dvs jag kom ut ur huset! Wow! Jag hade hunnit glömma hur åksjuk jag blir i baksätet på en bil när solen lyser, fast det gjorde som inget eftersom det innebar att jag inte var hemma! Dessutom en annan underbar sak. Vaknade på morgonen med smärta 4 på en skala till 10. Dom flesta dagar är det 6-7 på morgonen, så 4 kändes helt underbart. Jag räknade ut att det är 23 dagar sedan senaste 4an, det gör ju inget om dom kommer lite oftare. Det är konstigt vad värken gör med huvudet måste jag säga. När det var så lite att det inte ens gjorde ont att göra mina övningar får jag sån enorm energi. Jag vill ut och gå, storstäda hela huset, fortsätta renoveringen av fönster, ut med hästarna och hunden och gud vet allt jag vill göra. Då är det hysteriskt jobbigt att inte kunna. Och att ta det lugnt känns som ett hån.

Men igår hade jag ju sjukgymnasten inplanerad så jag läste på ordentligt om foglossning. Packade ner sjukgymnastförbundets rekommendationer som du kan läsa här, och artikeln skriven av HC Östgaard från läkartidningen 1997,  som du kan läsa här.

Samt socialstyrelsens rekommendationer gällande sjukskrivning som du kan läsa här.

Jag var beredd J

Och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han hade varit i kontakt med Thomas Torstensson på Sundsvalls sjukhus och fått både information och förslag på träningsprogram i framtiden.

Extra plus för att han frågade om jag ville ha dom och kopierade åt mig.

Jag måste även säga att han faktiskt lyssnade på mig när jag talade om hur jag hade upplevt vården och bemötandet både mvc, sjukgymnast och läkare. Han lyssnade även när jag berättade om vad jag hade läst i undersökningar och vad dom flesta rekommenderat i bemötandeväg redan under graviditeten. Jag förklarade hur jag kände och tänkte och efterlyste mer information när man kommer på första besöket efter som dom flesta av oss vanliga människor inte har full koll på hur kroppen fungerar. Dessutom poängterade jag vikten av individanpassad träning redan under graviditeten för att förebygga onödiga större problem.

Jag poängterade även att jag var helt på det klara med att dom inte behandlat mig som dom gjort pga elakhet utan helt enkelt pga okunskap, och att jag inte klandrar dom för det. Det är ju lika dant överallt. Okej inte riktigt överallt det finns tack och lov ljusglimtar. Jag sa även att jag forstår att jag inte hade blivit bra efter förlossningen även om jag fått bättre behandling, men jag tror ändå jag hade varit bättre.

Jag måste säga att även om han, när jag gått därifrån, slänger papprena fast han sa att skulle läsa dom, och går till sina kollegor och kräks galla på mig, så gjorde han ett mycket bra intryck och bemötande direkt till mig. Och det tycker jag är bra! Eloge till min sjukgymnast J

Planen för närmaste framtiden är att försöka öka en övning i veckan, alltså inte en ny övning i veckan utan öka på t.ex. en hel knipning eller en hel tåhävning och att se om jag kan börja gå nån meter till i veckan. Det känns som ett eveighetsprojekt, men jag tänker bli bra. Och om jag klarar en ökning i veckan nu kanske jag kan börja öka mer om nån månad. Och så vips är man på benen och pigg och glad som en lärka igen… typ… eller nått sånt.

Jag har även beställt och fått hem boken Bekkenlösning och börjat läsa lite. Verkar intressant. Mer om den senare.

I går kväll tittade jag på arga snickaren och kvinnan i programmet hade fortfarande problem med foglossning efter, jag har för mig att hon sa 6 år men jag är osäker. Hon hade svårt att gå och svårt med det mesta såg det ut som. När hon var med och snickrade hade hon så ont så hon såg nästan död ut. Jag hoppas verkligen hon har fått hjälp.

Sambon blev helt förstörd när jag nästan började gråta för att hon var tvungen att gå och lägga sig. Men jag vet ju hur ont det gör i kroppen när man gör nått och hur ont det gör i själen när man inte kan göra det utan måste gå och lägga sig.

Men för att försöka få rätsida på känslosvallningarna här hemma har jag bokat tid hos kurator. Jag får gå själv första gången, men sen är tanken att vi ska gå båda. Jag tror vi behöver det. Det sliter verkligen mycket på både en själv och förhållandet att ha det så här. Men vi vill ju leva ihop, så det är väl lika bra att försöka reda ut problemen i sin linda och få en utomstående synvinkel.