Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, symfyseolys

Försäkringskassan och Förkylning.

Hur roligt kan man eg ha det som sjukskriven? ;)

Fortfarande förkyld, ont i halsen, frusen, hes (nästan ingen röst alls till sambons stora glädje, nu kan han säga vad han vill utan att jag kan kontra..) och såklart extra ont i kroppen.

Känner mig lite less faktiskt. Om jag inte fixar nån sorts superhealing i dag är jag rädd att jag måste ställa in träningen i morgon. Också.

I så fall blir det två inställda träningspass i rad. Det är två veckor. Om jag ska få alla förkylningar och annan skit som går på dagis och sambons jobb kommer jag inte hinna träna mig i form till i sommar.

Jag börjar känna mig lite stressad ska erkännas. Jag har nästa sommar som slutdestination på den här resan. Jag har fattat att jag inte kommer kunna sko hästar nästa sommar, men jag ska ju vara tillbaka i ett normalt funktionellt liv. Och åtminstone kunna jobba som djursjukvårdare. Så måste det vara och då har inte jag tid att vara sjuk helt enkelt.

Vad an denna panik då?

Jo, jag var ju på möte med försäkringskassan. Jag har fått en bra handläggare, det tackar jag för. Hon var väldigt bra på att förklara hur allting fungerar. Jag har ju aldrig varit sjuk förut så jag har extremt dålig koll på sånt som t.ex. försäkringskassans rehab-plan.

Nu vet jag att den finns och ungefär hur den funkar.

Det skönaste av allt var att hon sa att eftersom jag har varit hos Torstensson och blivit bedömd och han är inblandad i min behandlingsplan så kommer försäkringskassan inte på något sätt ifrågasätta min rehabilitering. Eftersom han är en av dom bästa i Sverige som hon sa. Det känns så oerhört skönt.

Det värsta hon sa, och som gör att jag känner mig lite stressad var att jag i nuläget betraktas som obrukbar mot ”alla på arbetsmarknaden förekommande jobb”.

Hon sa inte obrukbar, men det var det jag hörde.

Jag vet att det är sant, men jag har ändå svårt att koppla ihop den meningen med mig. Så jag slängde lite panikartat fram att jag kan ju ligga och prata i telefon. Men så hårda var dom inte i sin bedömning sa hon.

Obrukbar…

Men som hon sa att just nu bedöms jag mot mina ordinarie arbeten och dom kan jag ju inte klara. Vilket ju är sant.

Om ett år från nu vill jag på inga villkors vis bli bedömd som obrukbar ”mot alla på arbetsmarknaden förekommande jobb” Absolut inte.

Så, ja, jag känner mig lite stressad.

Dessutom går mitt sjukskrivningsår ut före mitt rehabår.

Så jag måste ansöka om förlängd sjukpenning eller vad det heter. Då blir ersättningen 75% istället för 80% som nu.

Då undrar jag, beräknas mina utgifter sjunka för att jag inte kan tjäna pengar? Eller för att jag måste vara sjukskriven längre än ett år?

Inte vet jag, tack gode gud att jag inte är ensamstående.

En annan sak jag insåg när jag kom hem från försäkringskassan var att jag har snart varit hemma två år. Sjukskriven, föräldraledig, sjukskriven från föräldraledigheten och nu sjukskriven från jobben igen.

I slutet på Augusti nästa år är dessutom rehabåret slut.

Fast det gör ju inget, väl? Jag ska ju vara funktionsduglig i början på sommaren.

Så är det ju sagt och så måste det vara.

Tänk om jag måste byta jobb?

Jag älskar ju mina jobb.

Jag får helt enkelt se till att bli bra fort och sen börja träna och så vips! Innan jag vet ordet av är jag tillbaka i mitt gamla liv, fast med en liten extrabonus i form av sonen då såklart J

#1 - - Anette:

Tack för att du skriver om dina tankar här på bloggen. Igenkänningsfaktorn är 100%-ig...
Stressen att bli bra, frustrationen över att sjukersättningen plötsligt blir lägre fastän man gör allt man kan för att bli bra, att känna sig obrukbar, viljan att träna och längtan efter mitt gamla liv. Är så tacksan för min underbara dotter, hade jag inte fått henne som lön för allt det här så hade jag gått under.

Svar: Jag kan bara hålla med. Att hamna i en sån situation utan att ha fått en liten knorvel att glädjas åt måste vara rena rama döden. tänker på alla som är med om olyckor eller blir plötsligt sjuka. Så förutom att vi har det lite dåligt har vi det ändå rätt bra ;)
Maria