Frustrationen är oändlig!
Det kan hända att jag snart exploderat av ren frustration. Det är inte omöjligt. Just idag känns det tom väldigt troligt.
Jag vill ha tillbaka värmen, jag vill inte sluta röra mig IGEN, bara för att det är höst.
Jag vill vara så bra att jag kan lämna på dagis SJÄLV. Men jag vill inte få så jädra ont av det.
Och jag vill framför allt lämna på dagis för att jag är på väg till jobbet, inte för att jag ska till sjukgymnastiken eller för att jag ska hem och vila.
Jag vill lämna på dagis för att få känna mig lite som en ”riktig” mamma, göra lite vardagliga saker. Men vad är det för vits med att lämna ett argt och jätteledset barn på dagis när man ska hem och lägga sig? Även om jag ska iväg och både träna, ta prover och till läkare sen. Jag blir inte ett dugg mer ”riktig” mamma för det. Bara mer ledsen för att mitt vardagsliv består av att inte kunna göra saker själv och att vila och springa på den förbaskade vårdcentralen.
Jag längtar till sommaren. 25-30 grader varmt, det var skönt! Inte lika ont, bättre rörlighet, kortare vilopauser. Flytta till Hawaii kanske?
Annars då? Jodå, hand och fotröntgen check, inga förändringar där. Jag tror det är bra J
Tid hos reumatologen på onsdag! Det gick fort J Får vi se hur det går med det.
Pratat med min handläggare på försäkringskassan, hon ska byta avdelning så jag ska få en ny. Inte så bra, det känns osäkert. Men han är säkert bra han med.
Det bästa är att jag är sjukskriven ”mot alla på arbetsmarknaden förekommande jobb”. Just den formuleringen känns i och för sig rätt jobbig tycker jag, men samtidigt innebär det att jag inte behöver säga upp mig från mitt nuvarande jobb för att börja med nått annat som jag kanske ev skulle klara av.
Får vi se vad herr doktor säger idag då, när det är dags för ny sjukskrivning, smärtlindringsdiskussion (min mage tål inte den nuvarande), möjlighet om att söka nytt parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Ställningstagande till att ev kunna åka utomlands nån vecka i höst för att komma till VÄRME!
Jaja… livet går vidare. Det är bara att hänga på och hoppas på det bästa.