Hur påverkar det tillfrisknande?
Hur påverkar det smärta?
Vad gör det med min inre stress?
Jag vet inte. Och ärligt talat är jag inte säker på att jag vill veta det heller.
Jag antar nämligen att det har negativ effekt på samtliga frågor.
Men för dagen lever jag med ett ständigt och starkt känslomässigt kaos, det känns som en form av livskris. Tror jag. Jag har aldrig haft någon förut vad jag vet.
Men jag känner mig som om jag står mitt i en tornado, det snurrar och det känns som allt i mitt liv bara rycks upp med rötterna runt mig, kastas hit och dit och kraschar åt ena eller andra hållet.
Själv känns det bara som om jag svävar runt inne i mitten oförmögen att göra något åt vare sig det ena eller det andra.
Jag känner mig helt enkelt arg, frustrerad, värdelös, orkeslös, fylld med vanmakt, stressad och i känslomässig obalans.
Med adrenalinet pumpande redo att slåss
Med håglösheten runt hörnet redo att ge upp
Om jag inte känner för att lägga mig på kvällen och aldrig mer vakna känner jag för att slåss på liv och död.
Det är faktiskt ganska jobbigt att slitas fram och tillbaka hela tiden. Särskilt eftersom jag inte själv får vara med och bestämma.
Fast det är min kropp som utsätts.
Jag saknar bestämmanderätten över min kropp
Jag saknar tiden när min kropp var min
Jag saknar tiden när jag visste vem jag var
Jag saknar tiden när jag visste vad jag ville och hur jag skulle ta mig dit
Jag saknar tiden när jag inte visste hur det var att leva med kronisk smärta
Jag saknar tiden när jag inte behövde känna mig så jädra tacksam för allt hela tiden.
Tacksam för att det inte gör så ont idag
Tacksam för att jag just idag kan göra ditten eller datten
Tacksam för att jag faktiskt blir bättre hela tiden åtminstone om man jämför årsvis
Tacksam för att nån tar upp kryckan åt mig en dålig dag
Tacksam för allt helt enkelt, hela tiden, jämt