foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Att jämföra sig

 

Det har varit en del kalas och annat umgänge för mig sista siden. Och då hamnar man ju alltid i samma sits. Hur går det? Är du inte bra än? Vad säger dom? Vad gör du nu då? Går det inte att operera? Hur mycket tränar du då? Blir du inte bättre? Är det verkligen bara foglossning? Osv osv osv.

Jag tycker det är jättetrevligt att folk bryr sig om, och jag tycker det är toppen att dom berättar vad dom hört ska ha funkat för nån annan. Det är verkligen jättebra, rätt vad det är dyker det upp nått tips jag kan använda mig av, och sånna tips är mer än välkomna!

Men efter ganska många gånger känner jag mig lite tjatig, faktiskt. Fast det är dom som frågar och fast dom som frågar faktiskt vill veta på riktigt. Och fast det inte är deras fel att jag känner mig som en papegoja. Då känner jag ibland för att göra som sonen, sätta händerna för ögonen och säga: vill itte prata!

Däremot har det fått mig att fundera lite. Jag har utan tvekan blivit väldigt mycket bättre. Jag kan gå på kalas, jag kan tom köra bil själv både dit och hem. Visst vi går alltid först, men vi kommer alla fall nu! Och jag blir inte sängliggande en enda dag (oftast inte) Jo visst får jag ont och visst blir jag stel och visst måste jag ligga mycket. Men jag kan fortfarande göra nånting mellan viloperioderna även om det gör ont.

Ont gör det ju ändå mer eller mindre hela tiden. Sen har jag börjat bli bra på att anpassa mig. Vissa dagar kan jag böja mig, andra inte. Vissa dagar kan jag gå bra andra inte. Vissa dagar kan jag sitta längre stunder, andra inte. Eftersom jag har haft det så några år nu, har jag märkt att jag faktiskt har anpassat mig rätt bra. En dag när jag kan stå ganska bra men det är i stort sett omöjligt att böja sig kan jag med lite envishet plocka ur översta korgen i diskmaskinen och jag kan handdiska korta stunder åt gången. En dag som jag har lätta att böja mig, kan jag plocka ur hela diskmaskinen och ladda den. Oftast uppdelat i några etapper men det går. Vissa superduperdagar kan jag både plocka ur och i diskmaskinen i ett sträck!

Värmen är bra! 26-28 grader och hög luftfuktighet kan jag tänka mig att ha hela sommaren. Den här veckan som gått har varit helt underbar. Jag äter nu bara 1 sort smärtstillande. Känns inte lika bra just idag när värmen försvunnit, men det har verkligen varit hur skönt som helst i kroppen nu när det varit riktigt varmt. Rörlighet på topp! Och inte särskilt ont alls, vad mer kan man begära?

Ändå, trots att jag vet allt det här och tycker att jag både har anpassat mig rätt bra och sköter mig rätt bra jämför jag mig fortfarande med INNAN jag var gravid. Det är ju mer än två och ett halvt år sedan jag kunde göra allt jag fortfarande jämför mig med nu. Det gör mig alltid väldigt nedstämd, och även när jag försöker jämföra med för en månad sen, för det är i stort sett aldrig nån större skillnad åt det positiva hållet.

Om jag däremot jämför mig med för ett år sedan, då är jag ju mycket bättre. Jämför jag mig med för två år sedan är jag ju så otroligt mycket bättre!

Eftersom det faktiskt är så stor skillnad vågar jag fortfarande hoppas och tro att jag kommer bli bra.

Och jag måste verkligen tro på att jag ska bli bra annars kommer jag inte orka kämpa för mig själv.

Jag måste sluta jämföra mig med mig själv innan graviditeten och helt enkelt bara jämföra mig med mig själv för ett år sedan. När jag jämför mig med mig själv för ett år sedan och det inte är någon större skillnad. Då är jag bra!

Det är dit jag är på väg.

När jag kan ta med mig sonen och åka iväg och göra roliga saker bara för att vi vill, när jag inte är beroende av andra hela hela tiden. Det skulle verkligen vara så skönt att inte behöva be om hjälp med allt, hela tiden. Och inte längre ber om ursäkt för att jag är så långsam hela tiden. Eller för att jag har ont.

Varför ber man egentligen om ursäkt för att man har ont? Jag kan inte tro att det bara är jag som gör det.

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Blodprov check

Sjukgymnast check

Läkare check

Behandlingsplan typ check

Blodprov check

 

Bara att vänta på

Blodprovssvar

Kallelse till vanlig röntgen

Kallelse till MR

Kallelse till reumatologen

 

Det händer nått, det händer nått J

Utredning psoriasisartrit.

Låter väldigt långsökt, men tål att uteslutas eftersom det finns i familjen. Man kan tydligen få psoriasisartrit även om man inte har psoriasis på huden. Det kan tydligen börja i ländrygg och bäcken ibland.

Internet är bra!

Jag kollade på psoriasisförbundet.se mest för att läsa på lite rent allmänt och där stod det.

Så nu pratade jag med läkaren och vips hade jag en första handlingsplan.

Nu är det bara att hoppas på det bästa!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, psoriasisartrit, symfyseolys;

Man får ta det goda med det onda helt enkelt

Det har varit en del besök här sista tiden, det är så himla trevligt och jag tycker så mycket om att ha sonen hemma lite extra. Nackdelen är att det blir sämre med vilan. Det är klart jag vilar (jag har ju inget val på den punkten), men stället för att vila när det behövs, så länge som behövs, blir det när det går, vare sig jag vill eller inte.

Alltså måste jag vila så fort tillfälle ges vare sig jag ”behöver” det eller ej.

Frustrerande är bara förnamnet, men eftersom jag tvingat mig och pekat med hela handen så har det ju gått rätt bra. Jag har med andra ord haft ok ont helt enkelt.

Igår hade vi finbesök hela dagen, så det var med andra ord 2 snart tvååringar som röjde loss J alldeles underbart J Jag bestämde mig för att jag inte skulle vila nått särskilt. Jag skulle vara som en vanlig mamma, med lite hjälp av kryckorna.

Anledningen? Jag låg vaken på natten igen. Den här gången kom jag fram till att jag nog inte har ont egentligen, inte på riktigt. Jag är nog bara otränad och ev även lite lat. Det lät ganska logiskt i mörkret, i sängen, på natten.

Så igår gick jag omkring och jag satt och jag stod. Fast det gjorde ont och slet och härjade. Jag vilade endast en timme efter lunch när barnen sov.

Efter lunchsovningen fick min kära vän rullstolen komma ut som assistans.

Och efter en stund till fick jag inta baden baden i bakfällt läge. Och sen hamnade jag i sängen alla fall.

Och idag är jag i sängen. Jag kan sitta ungefär 10 minuter innan det börjar susa i huvudet. Suset går då i samma takt som smärtsusningarna i bäcken och ländrygg. Jag mår lite lagom illa, har lite lagom huvudvärk, är lite lagom kroniskt andfådd och allt gör ont. Ljumskar och symfys verkar ha ett helt eget liv, det ömsom skär, bultar och bara molar lite.

Jag vet inte säkert, men det KÄNNS inte som inbillning, inte som träningsvärk heller.. Måhända ska jag inte lita på mina nattliga tankar? Kanske mer på min kropp?

Men det var en riktig frihetskänsla att lufsa runt med kryckorna, stå och sitta dom där ca 2,5 timmarna på fm och att sitta upp som en vanlig människa och prata. Vara med barnen lite mer på riktigt J

Så ok det gör ont som bara den och jag kan göra ... ingenting ...av det jag vill/hade tänkt/hoppats idag men jag tycker nog ändå det var värt det J

Men förhoppningsvis dröjer det några månader innan jag testar igen J Och då kommer det såklart gå bättre!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;