foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Bassängträning

Å såå skönt det var att kliva ner i en bassäng igen! Alldeles, alldeles underbart.

Men ååååå sååååå frustreeerandeeeee det är att kroppen inte funkar. Och åååå så irriterande att det skulle vara på eftermiddagen en dålig dag...

 

Men samtidigt lite häftigt att jag faktiskt kör bil själv till sjukhuset, in till centralreceptionen, ut igen, in i bilen, kör runt till sjukgymnastiken, in där. Byter om till baddräkt, duschar, går ut till bassängen och ner i bassängen.

Låtsastränar i 10 minuter.

 

Egentligen, vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt att jag fick så pass ont. Fast just då kändes det fruktansvärt orättvist. Särskilt eftersom jag redan hade en dålig dag och redan hade ont.

 

På´t igen nästa vecka, då kommer det bli bättre :) såklart!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Reumatologen check, bassängträning inbokad!

Jag har varit hos reumatologen och jag är frisk. Ingen reumatism kan ses.

Det är bara att fortsätta träna så går det nog över snart, sa hon hurtigt. Och la till: Det är ju ingen brådska, du behöver ju inte stressa.

Och: Det är väl skönt att veta att du är frisk?

 

I huvet ja... Hur frisk som helst i huvet, det kan jag skriva under på närsomhelst. Men kroppen känns inte särskilt frisk, i alla fall känns den inte ett dugg användbar.

Och jag har visst bråttom, herregud. Skitbråttom faktiskt. Jag skulle ju varit i full funktion för minst 2 år sen. Och då är det otroligt snällt räknat om jag får bestämma själv.

Fast om det här snart går över är jag såklart glad att jag inte har reumatism. Om det här inte går över vette tusan....

 

Men vips fick jag en tid till en sjukgymnast-student, för bassängträning.

Jag tycker faktiskt att det är bra att jag hamnat hos en student. Dels för att jag kan tjata hål i huvudet på henne om foglossning och träning, dels för att hon har all rätt i världen att fråga fler sjukgymnaster om råd utan att det är konstigt. Å så är hon ju student, hon borde vilja lära sig så mycket som möjligt.

Å jag slipper nån stressad sjukgymnast som vill ha semester helst igår :) win-win? Vi får väl se.

 

Jag var i åtminstone på undersökning. Den gjorde ju såklart lite ont, men inte som förr, när jag hade dyngont. Inte lika skärande, bultande, illamåendeframkallande smärta. En behagligare smärta, om man kan kalla det det. Lite mer molande, värkande liksom.

Senare på em/kvällen var det värre. Och dagen efter var det värre. Och dagen efter det var det inte heller nån tip-top dag.

 

Å jag var inte beredd. Hur konstigt det än kan låta, jag borde såklart varit beredd. Men jag tyckte undersökningen var så mild och försiktig att jag var helt säker på att jag inte skulle märka av den.

Att jag var lite lätt yr och illamående efter undersökningen tänkte jag inte så mycket på. Jag menar, jag hade kört bil till sjukhuset, stressat in på centralreceptionen, stressat ut och tagit bilen till andra sidan sjukhuset.

Smart att ha sjukgymnastik och centralreception i varsin ände av sjukhuset...

 

Jaja.. Idag är alla fall min första bassängträning inbokad :) Det ska bli sååå himla kul :) Jag ser verkligen fram mot det. Och hoppas att jag inte blir dålig av den.

Reumatologen var säker på att jag kommer bli såå himla bra av den, nu tror jag kanske inte hon egentligen vet vad hon pratar om. Men jag ser fram mot träningen allafall :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Händelserik(a) vecka/or

Så känns det allafall. Det kan ju bero på att det inte händer så mycket i mitt vardagliga liv.

Jag har åkt tåg. Låååångt :) Jättelångt faktiskt!

Jag har åkt till min mamma i Karlstad.

På vägen dit hade jag den osannolika turen att bli hämtad i Stockholm och skjutsad i bil till Karlstad.

Inte många har turen att ha en sån underbar vän som jag, som gör en sån sak för en. Tusen miljarder tack igen Sara!

 Det gjorde resan till Karlstad väldigt mycket både enklare, men framför allt trevligare.

Faktum är att den värsta biten av resan var de två första timmarna innan musklerna gav upp och slutade försöka hålla mig stilla och stabil.

Dom första två timmarna var rätt jobbiga med allt krampande, slitande, svidande muskler, bultande huvudvärk, illamående och yrsel. Sen var det som att alla muskler gav upp. Den akuta smärtan och det mesta av det dåliga måendet tynade bort sakta. Nackdelen med det var att hållning och kroppsställning också kalkade ihop.

Jag tycker ändå det har gått över förväntan bra.

Jag kunde visserligen inte sitta så långa stunder utan måste ligga och ligga och ligga.

Men jag gjorde det verkligen :) Och jag överlevde!

 Min mamma bor tre trappor upp utan hiss.

Behöver jag säga att det blev en utflykt per dag, med rullstol och kryckor. I ungefär en timme per gång. Sen var det soffan för resten.

För ett år sedan fanns det inte skymten av möjlighet att göra det här. Inte en chans att jag varken hade överlevt resan eller tagit mig upp för trapporna.

 Varje dag slog mig den fantastiska tanken:

Jag sitter, ligger och strosar omkring. Men inte hemma hos mig utan hos min mamma :)

 

Det här öppnar upp för massor av nya möjligheter.

Jag kan åka till folk och hälsa på!

I allafall så länge dom inte räknar med att jag ska kunna göra saker med dom som förut, för länge sedan, i mitt gamla liv.

Så länge det är ok för dom att jag kommer och upptar deras soffa några dagar finns det åtminstone en möjlighet :)

Hemresan som bestod av 6 timmar tåg och två timmars väntan på Stockholm central kändes så gott som omöjlig att överleva när jag satt i rullstolen med kryckor och ryggsäck fast spända på mig och stolen inne på centralen.

Men så fick jag syn på min mormor! Jag trodde inte det var sant! Världens finaste mormor, 89 år. Ser dåligt och går med käpp och så ont i nacken att hon hade svårt att lyfta huvudet.

Utan att tala om det för varken mig eller mamma bestämde hon sig för att komma in till centralen för att hinna träffa mig en liten stund.

Vi har ju inte setts på några år nu. Så min fina lilla mormor tog tunnelbanan in till centralen och började leta efter mig.

 Jag skulle göra om resan tusen gånger i rad för att få uppleva den glädjen igen.

Det är sånna gånger jag verkligen verkligen inser vilken jädra tur jag har i livets lottospel.

Hur lyckligt lottad jag verkligen är.

För visst gör det ont både fysiskt och psykiskt att livet tog den vändning det tog. Men jag har lyckan och turen att ha folk runt mig som älskar mig för den jag är. Och som verkligen visar det.

Det finns inte ord nog att beskriva hur mycket det betyder när livet krånglar.

Så sammanfattningsvis: jo det gjorde ont. Riktigt ont men bara i kroppen inte i själen.

Det var svårt att sitta och stå och gå några dagar, jag kom hem i onsdags och jag är bättre nu, men blir fort sliten och stel och får lätt ont. Blir fort illamående och har mycket huvudvärk.

 Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

 Första gången jag var borta från sonen var det också. Kändes väldigt konstigt, och det värmde mammahjärtat enormt när sambon skickade ett sms och talade om att sonens första ord en morgon var:

Pappa, kan vi ta forden och åka och hämta mamma?

 Ä! Va fasen, livet är rätt enkelt ändå :) 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;