foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Ny Reumatologtid

Konstigt hur det är, det händer inget och det händer inget och sen allt på en gång.

Visserligen var planen att jag ska tillbaka till reumatologen efter datortomografin, och visserligen sa hon att man brukar ha svaret från datortomografin ca en vecka efter den är gjord.

Så fick jag tid för datortomografi den 30 oktober, sen ringde dom från sjukgymnastiken på sjukhuset och undrade vad jag ville göra där. Nu tyckte ju den sjukgymnasten att vi lika gärna kunde höras om en månad om jag ändå gick på sjukgymnastik på vårdcentralen och inte hade lagt upp nån plan med min reumatolog.... hmmm just det... Varmvattenbassängträning sa jag, vi hörs om en månad sa hon... Ja, ja..

Och nu fick jag tid till reumatologen den 6 november, exakt en vecka efter datortomografin.

 

 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Hjärnspökena anfaller på bred front

Ok, jag har bestämt mig för att jag ändå ska prata om det..

Jag är ju inte själv i den här situationen. Ni är ju därute, alla med samma eller liknande strider att bekämpa.

 

Dom värsta striderna, striderna med hjärnspökena.

Dom där som säger – Jag kommer aldrig bli bra, Mitt liv är för alltid förstört, Jag kommer aldrig mer kunna göra allt det jag brukade göra. Egentligen är det ingen idé att kämpa, det är ändå ingen som bryr sig.

 

Min värsta är: Dom skulle faktiskt ha det bättre utan mig.

Inte behöva ta hänsyn till om jag har en bra eller dålig dag. Inte behöva planera allt utifrån vad jag klarar av. Inget hinder liksom, bara kunna leva som vanligt folk. Åka iväg och göra saker som dom vill. Dom skulle liksom få en helt annan frihet.

 

Jag hatar att känna mig som en börda, värdelös, bara i vägen, till ingen nytta. Jag hatar det, det gör mig väldigt väldigt stressad och ledsen och arg.

Det förstör så mycket, allt ifrån sömnen på natten till förhållandet med familjen och det förstör min kämparglöd. Det gnager och svider och bankas. Jag vill bara dra mig undan från världen och gömma mig i en grotta.

Å det är svårt att få bra dagar med lagom mycket vila eftersom vilan bara blir ett kämpande med stress, huvudvärk, flåsande andning, hjärtklappning och adrenalinrusningar som gör att man svettas som en galning.

Den tiden som man ska göra saker för att hålla igång och bli starkare blir bara stress, det gör ondare överallt, det kryper i kroppen, det surrar i huvudet och ingenting man gör blir gjort med normala rörelser. Det blir bara ryckigt och stressigt. Å man blir ännu mer ledsen. Å ännu mer övertygad om att: Dom faktiskt skulle ha det bättre utan mig. Jag är verkligen helt värdelös. Kan inte ens vara sjukskriven som vanligt folk.

 Hur gör folk som blir skadade för livet? Hur tar dom sig egentligen vidare utan att bli galna?

Hur gör man? När man måste ta beslut som man aldrig trodde man skulle behöva ta? När man måste börja inse att det liv man hittills haft antagligen inte kommer vara det liv man kommer tillbaka till. Om man kommer tillbaka.

Det är snart 3 år sedan jag kunde leva mitt ”vanliga” liv. På tre år borde jag kanske ha ställt in mig på att livet som det var inte är livet som det blir.

 Men jag är i grunden en väldigt positivt inställd människa. Idiotiskt optimistisk. För jag vill så gärna tillbaka till mitt gamla liv, jag trivdes väldigt bra med mitt gamla liv.

Jag levde det liv jag ville, som jag kämpat för att uppnå.

Å nu?

Vad blir det nu?

Vad göra? Kämpa? Driva med vinden? Hoppas att allt löser sig av sig själv? Ge upp? Lägga mig ner och dö? 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Datortomografi

Tiden har kommit! Ska bli intressant, jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig.

Kontrast i blodet låter lite läskigt.. Men men, jag är ju faktiskt ingen försöksperson utan det är ju en befintlig undersökning, så det är väl bara att åka dit och se glad ut. Dessutom är det i Sundsvall! Otroligt, det tar ju bara 30-40 minuter att köra dit. Och med mitt parkeringstillstånd för rörelsehindrad så är det ju inte ens flera hundra meter att gå. Rent teoretiskt sett kan jag nog göra det själv. Tål att tänkas på. Det hade ju varit mycket mycket bra om jag kunde klara mig själv faktiskt.

Undrar om 30 Oktober är en bra eller dålig dag.... Undrar om jag hinner bli så bra att jag kanske bara kan kila omkring med kryckorna. Det hade ju varit bra, för att få ut rullstolen är ju en sak, men in igen...

 

Detta ska jag såklart ta i nyktert beaktande en dag när det inte gör så ont. Dom dagar det inte gör så ont tror jag ju att jag snart kan börja jobba. (snart som, allra senast om två dagar..)Och då måste jag såklart ta mig till en röntgen på egen hand. Kan tyckas...

 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Min träning

 Efter lite funderande kom jag fram till att jag kanske skulle uppdatera min träning lite. Jag menar jag har ju gått från att med stor smärta knappt klara av att pressa ryggen lätt mot sängen 3x1 sekund, knipa 3x1s och knipa med rumpan 3x1s, till NU.

2 år senare.

Efter blod, svett, nåja, man svettas faktiskt av smärta också.. och massor av tårar. Kanske mest tårar faktiskt. Tårar för att det tar så lång tid, tårar för att det gör ont, tårar för att ingen tror på att man ska bli bra, tårar för att det ALLTID kommer bakslag. Så ÄR det bara. Tårar av maktlöshet och frustration. En jädra massa tårar helt enkelt.

Och hur långt har jag kommit nu då?

 

Jag tränar hos sjukgymnast 2 ggr i veckan och då kör jag det här programmet:

 

Tåhävningar med armlyft 20st *3

Armhävningar mot bänk (ungefär mitt på lårethöjd) 12st*3

Dra gummiband mot bäcken, spänn och stabilisera bäcken/rygg 20st*3

 

Ligger på rygg på en bänk och jobbar arm och bröstmuskler med 3 kg hantlar 20st*3

Ligger på mage på en bänk och jobbar armar+ lite rygg med 3 kg hantlar 20st*3

 

Står upp och lyfter hantlar med raka armar ut åt sidorna, upp till axelhöjd. 2 kg hantlar 20st*2 och 3 kg hantlar 20st*1

 

Står upp och lyfter växelvis hantlar från höfthöjd till brösthöjd med böjd stilla armbåge. 3 kg hantlar 20 st*3

 

Står vid en maskin, med ryggen mot maskinen och drar snören med handtag från axelhöjd ner till höfthöjd, med fokus på att hålla bäcken och rygg stabila. 3,4 kg, 20 st*3

 

Står vid en maskin vänd mot maskinen och drar ett långt handtag från axelhöjd till höfthöjd, med raka armar, fokus på stabilitet i bäcken och rygg, 10 kg 20 st*1 och 7,5 kg 20st*2.

 

Sitter på en mjuk kudde på en pall och armcyklar 15 minuter. Man tror det inte, men det blir massor av rörelse i bäcken och ländrygg. Första gången var jag helt slut i bäcken och rygg efter bara en minut.

 

Å min favorit. GÅBAND!!! Jag går på gåband.

Jag har kämpat som en galning för att kunna gå på det. Första gången jag testade gick det överhuvudtaget inte. Under lägsta hastighet och jag trodde nån försökte ha halvt ihjäl mig. Gjorde så fruktansvärt ont.

Men jag kämpade på, jag gick och ställde mig på det med ena foten på listen bredvid gåbandet, all vikt i händer och armar på räcket, satte igång gåbandet och lät det andra benet följa med gåbandsrörelsen (alltså i stort sett ingen vikt på benen alls), så långt jag klarade. Inte så långt till att börja med men sedan längre och längre vartefter veckorna gick. Ett par tre steg per ben till att börja med. Med paus mellan ;)

Nu går jag 4 minut (ökar förhoppningsvis 30 sek varje vecka!!) jag går på under lägsta hastighet. Men lägger in två st 20 sek intervaller där jag går på lägsta hastighet :) Man börjar ju bli lite snabb ;)

 

Mitt nästa projekt är att komma upp på en träningscykel. Jag har sett ut en cykel med riktigt bred sadel på sjukgymnastiken som jag tränar på. Första gången kom jag inte ens upp på den, efter några gånger lyckades jag ta mig upp, men det gjorde för jädra ont att ens försöka sitta på den. Efter ytterligare några gånger kunde jag sitta på den en kort stund men kunde inte med all vilja i världen trampa runt tramporna, som ju är helt utan motstånd och till och med hjälper till att trampa runt om man väl lyckas få ner pedalen.

Jag vet det nu, för i torsdags efter att fjärde gången i rad försökt få runt de förbeskade tramporna faktiskt lyckades!! i ren glädjeyra cyklade jag med stor koncentration 20 tramptag innan jag var tvungen att rädda mig från mig själv ;) Det skavde och gjorde ont, men det GICK. Och det är det som räknas :)

 

Sen har jag i sakta mak stretchat allt jag har kunnat komma åt. I bland måste jag ha kryckorna som stöd och balans hjälp och ibland går det ändå. Men jag brukar vicka och vända och vrida så gått det går. Och det tänjer och drar både här och där. Dessutom ökar det rörligheten. Och det är inte att förakta.

Det tråkiga är bara att det tar så lång tid att nå resultat... Men va fasen... har jag kommit såhär långt ska jag nog komma hela vägen. Ska bara shoppa lite mer tålamod nånstans. Och friskhet och glatt humör.

 

Jag behöver det eftersom jag härom veckan fick så ohyggligt ont att jag bara fick packa ihop och åka hem. Sen låg jag med feber och yrsel och illamående resten av den dagen. I torsdags kunde jag ta mig genom programmet igen, men jag fick backa ner rejält på vikterna och ta det riktigt lugnt. Idag mina damer och eventuella herrar, gjorde jag hela programmet igen. Fullt ut. Det tog bara nästan 4 timmar att återhämta mig. Och fortfarande känns bäcken och ben rätt darriga. Men ingen feber och det är inte att förakta. Bara lite yrsel, frossa och allmän sjukdomskänsla. Å jag är ju faktiskt fortfarande lite förkyld, så vad kan man förvänta sig?

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, Träning, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;