foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Testa gränser

Det har egentligen inte hänt så mycket mer än att jag har idiotförklarat mig själv på sista tiden. Men för att väga upp det har allafall del 2 och 3 av mitt gästbloggsinlägg lagts ut hos http://www.gravidcoachen.se/

 

Idiotförklaringen kommer av att jag alltid måste testa. För även om jag innerst inne vet att :

Jag blir bättre av vila, således sämre av rörelse

Jag blir bättre av värme och fint väder, således sämre av kyla och dåligt väder.

Förkylning och ledsamhet gör mig sämre, alltså måste jag vara frisk och glad.

 

Så vad händer då när en reumatolog säger till mig att: Du blir inte sämre av rörelse, tvärt om är det så att ju mer du rör dig desto bättre. Du ska inte vila så mycket utan hålla igång. Du kommer inte bli sämre igen av att det blir kallare.

 

Jo, det första som händer är att jag tänker WOW! Jag kommer kunna börja jobba snart! Helt normalt familjeliv!

Det nästa steget är insikt... Ja just det, hon har ju faktiskt ingen aning, eftersom hon inte varken känner mig eller har varit med under min resas gång. Och jag vet ju att hon har fel, egentligen.

Nästa steg, det jag just nu önskar att jag inte hade, och jag har förstått att det finns vissa som inte har ett behov av att testa viket som är sant.

Själv har jag ett stort testbehov, och tyvärr en inställning som säger: Men om du inte testat VET du ju inte vilket som är sant. Om man inte VET vilket som är sant, hur ska man då kunna säga att såhär ÄR det faktiskt.

Å så den där lilla rösten som så fort nån säger att jag nog faktiskt kan röra mig mer än jag gör. Så måste jag göra det. Ifall att det går bra. Det finns u alltid en chans att det faktiskt går bra. Även om den inte är gigantisk, så finns den ju där.

 

Så.... Jag kan definitivt röra mig ungefär 1000% bättre än förra året vid samma tid. Och det ÄR bra och skönt osv osv.

Men jag måste fortfarande vila. Så ÄR det faktiskt. Jag hade den inte helt underbara turen att bli förkyld. Dunderförkyld. Feber och däckad i lite drygt två dagar.

Eftersom jag blir däckad av feber låg jag still under täcket i sängen uppallad av kuddar och div och hade det jättevarmt och dyngont i hela kroppen. Det värkte och brände och bultade och sved.

På tredje dagen återuppstånden, åtminstone så pass att jag kunde röra mig lite.

Sen efter att ha vilat helt i nästan 4 dagar.. vad händer? Jättepigg! Inte så ont, faktiskt nästan inget ont alls. Så, eftersom jag är den kloka tålmodiga typen tar jag det lugnt och småpysslar lite..

Nä hä? Eftersom det var 25 grader varmt ute och jag nästan inte hade ont alls... börjar fixa i stallet, rensa ogräs och gräva i trädgården (jag har ju inte kunnat gräva på hela sommaren, så naturligtvis måste jag göra det nu) Plocka äpplen. Men Häftigt! Jag kunde lyfta en hink halvfull med vatten! Undrar om jag ska ta en promenad, nu när jag äntligen inte har särskilt ont..

Kratsa hovarna på hästen? Stående? Ingen pall? Nä men herregud, det gör ju inte så ont, såklart jag bara kan göra det, precis som förr.

 

Egentligen förstår jag inte alls varför jag fick ont igen....... eller varför jag blev så trött att jag somnade i stort sett före sonen på kvällen. Eller varför jag vilade och sov hela dagen efter och ändå knappt kunde hålla mig vaken till sju då heller.

Men i ärlighetens namn hade det jag gjorde den där dagen aldrig kunnat göras för ett år sedan. Och det var så värt det. Även om min dag bara höll igång i några timmar, så var känslan av att kunna röra sig och göra det man ville, med bara liite ont, värt två dygns vila och utmattning.

 

Det irriterar mig att jag blir så utmattad och helt slut så fort jag gör något, men jag antar att det ger med sig ju mer man kan göra.

 

Nåja, nu börjar det allafall bli kallare och ruskigare väder, jag har kvar lite förkylning och nog sjutton gör det ondare. Faktiskt.

 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Det ultimata testet inställt

Jag hade bestämt mig. 110% säker på att jag tagit ett läskit men bra beslut.

Min mormor fyller nämligen 89 år nu i helgen och har kalas i morgon. Jag skulle dit. Eller rättare sagt, jag hade bestämt att VI, familjen, skulle dit.

Problemet eller utmaningen om man hellre vill se det så, är att hon bor i Stockholm. Det tar mer än 30 minuter att köra dit, så jag kan inte göra det själv.

Vi har inte träffats sen sonen var 3 månader gammal. Då tog jag tåget dit själv och fick skjuts sista biten av min morbror och till tåget dagen efter av min kusin.

Såhär i efterhand kan jag inte förstå att jag ens överlevde.

Vagnen hängde jag sönder och jag hade stora problem att gå över huvud taget. Men jag tog mig dit. Och hem.

Väl hemma fick sambon i stort sett bära både mig och sonen och skjutsa den inte längre så stabila vagnen.

Men eftersom alla sa att foglossningen skulle gå över av sig själv och att det bara var att kämpa på så….

Nu två år senare har planen varit bil, sambo kör, raster, kuddar osv osv osv. Jag har räknat med att få ordentligt ont, men att jag ska klara det.

Å så kommer dunderbrakförkylningen. Först sonen sen sambon. Konstigt nog har jag inte fått den. Jag tvivlar inte på att jag får den, men ända sedan jag blev gravid och fram till nu har jag fått ALLT. Alla förkylningar som ens har gått inom en mils radie har jag dragits med.

Och nu? Känner ingenting än så länge. Det är ett häftigt mysterium i sig.

Men just att sambon är ordentligt förkylningsdäckad gör ju att mitt ultimata test går om intet.

Min hjärna som inte alltid hänger med i svängarna har käckt deklarerat att jag och sonen kan köra själva. För jag vill. Vill så fruktansvärt gärna.

Min kropp som försökte låta bli att röra höfterna när jag skulle lägga sonen höll inte med. Inte heller fogarna varken fram eller bak när jag haltade mig upp för trappen.

Men köra manuell bil i 4-5 timmar? Jomen det går nog!! Såklart inte. 

Det går såklart inte. Jag har upprepat det för mig själv ungefär tusen gånger nu i kväll när det visade sig att min förhoppning om mirakulöst tillfrisknande hos sambon inte tänkte slå in.

Och det här är helt knäppt, egentligen borde man inte ens skriva det. Men vet ni vad min hjärna just deklarerade i triumf?

”Men herregud, det är klart det går. Jag kan ju faktiskt gå 3,5 minuter på gåband nu. (på under lägsta hastighet) Hur svårt kan det vara att köra bil 4-5 timmar?”

Vad ska man säga till sitt försvar? Lampan lyser men det är ingen hemma? Eller Optimister kanske inte lever längre, men de har roligare under vägen?

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Besök hos reumatolog check

Förra veckan var jag där. Mitt första besök hos reumatologen. Det var intressant, men konstigt. Dels eftersom jag fortfarande har lite svårt att ta in att jag ens behöver utredas. En del av mig är hela tiden så fast beslutsam och övertygad om att jag kommer bli bra att jag blir förvånad varje dag att jag inte är bättre. Dels eftersom det kändes väldigt förvirrande och stressigt.

Jag är inte en snabbtänkt människa, så när jag blir pepprad med frågor hinner jag inte svara. Alltså känns det som att hon frågade ungefär tusen frågor på en minut. Och jag svarade kanske på 4 om jag har tur.

Sen svisch, av med kläderna, böj hit och dit, andas si och så och så klart.

Remiss till datortomografi och remiss till reumatismträning i varmvattenbassäng. Nytt besök efter röntgen.

Tycker dina symtom lutar åt bechtrews sa hon, men vi får se efter ett till blodprov och röntgen.

Hej då.

 

Å jag håller inte med. Det känns faktiskt som att hon bestämde sig innan jag kom dit. För enligt vad jag har läst om bechtrews så ska grundsymtomen vara

Väldigt stel på morgonen- Jag är nästan alltid som bäst på mornarna

Blir inte bättre av vila- Jag blir bättre av vila

Blir mycket och långvarigt bättre av rörelse- Jag blir sämre ju mer jag rör mig

Måste haft symtom minst 3 månader- check på den

Lederna mellan kotorna i korsryggen är stela, syns på röntgen- nått sånt har inte synts på min magnetröntgen.

Kommer smygande oftast mellan 15-30 års ålder, drabbar oftast män.

Jag är kvinna, (ingen garanti såklart) jag är 39 nu var 37 när jag blev gravid och fick problem sådär pang bara.

Så nä jag tycker inte det stämmer. Men jag är inte reumatolog och det finns säkert massa andra saker som stämmer.

Det är oavsett vilket bra med lite utredning J Då händer det alla fall nått J

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;