foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Ingen ny plan

Jag har alltså ingen ny plan för livet, jag önskar verkligen att jag hade det. Jag önskar verkligen verkligen det.

Jag har pratat med Bengt och han kan inte säga så mycket innan han har sett röntgen som jag står på kö för.

Men jag tror ju att det ser bra ut på röntgen, annars borde jag ha mer ont tycker jag.

Så då gäller bara samma som förut, inte provocera smärtan men sakta sakta öka rörelse och tolerans. ÅÅÅÅH! JAG BLIR GALEN!!

Mitt liv har stått på stand by i över 5 år….. Hur länge ska det vara såhär?? Jag bara undrar….

Jag vet, jag är gnällig, men även min tålmodiga själ börjar få nog. Det hade varit mycket enklare att få ett: Så ont som det gör nu kommer du troligen ha även i fortsättningen. Så det är bara att leva det du kan med dom begränsningar som smärtan ger.

Det hade funkat, för då hade jag inte hela tiden behövt kämpa för att bli bättre, då kan jag bara leva istället. Nu kommer jag även i fortsättningen behöva försöka bli bättre. Men om jag inte orkar det då??

Så eftersom Bengt inte kunde komma med några teorier (jag fattar att han inte kan det, jag fattar att det är helt individuellt och så vidare, jag vill bara klaga lite) så tänkte jag att jag skulle pigga upp mig med ett telefonsamtal till min handläggare på försäkringskassan.

Dålig plan..

Nu har ju jag en väldigt bra handläggare på försäkringskassan tack och lov.

Men försäkringskassans regler är verkligen gjorda för att få ut folk i arbetslivet igen.

Jag jobbar ju 50% av min 60% anställning, dvs 12 timmar i veckan.

Nästa steg är alltså 75% dvs 18 tim i veckan.

Alla ni som går igen samma helvete som mig vet att dom 6 timmarna känns som, jaa, vad ska jag säga… Innan jag kan öka på 6 timmar på en gång… Det känns liksom som helt oövervinnerligt. Om jag tittar på mina 3 timmar per dag månd-torsd så känns det som att 4 och 5 timmars dagar är kilometervis bort. Nu brukar jag vara helt slut när det är torsdag och stel och öm.

Och då har jag anpassat arbete fortfarande.

Men det går bättre. Det gör det faktiskt, jag blir bättre saaaaaaaaktaaaaaaa. Får bättre rörelser, lättare att röra mig och bättre kondition och bättre styrka.

Men varför får jag fortfarande så ont att det hämmar mig? Främst böja sig, sitta, stå, eller gå längre stunder? Vad är det för fel????

Ja just det, foglossning… glömde….. eller inte!

 Önska mig lycka till när jag ska till min husläkare på måndag.

 Varför blev livet såhär eg?

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Snart 1,5 år

Det är förvisso så att jag är rätt dålig på att räkna, men hur jag än räknar så är jag framme på 1,5 år om en månad..

Okej jag fattar att det kanske inte betyder att jag skulle ta 1,5 år på dagen på mig att bli smärtfri. Men… jag är ju inte ens nära...Jo nära 1,5 årsdagen är det, men inte nära smärtfriheten.

Nu är jag såklart äldre och kroppen har inte fungerat på lite mer än 5 år så det kanske tar längre tid. Eller man kanske inte ska räkna med smärtfrihet när man är fyllda 42.

Men jag är fortfarande så långt från en fungerande vardag att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera saker längre.

Nu börjar jobbet fundera på hur lång tid det kommer ta, och försäkringskassan, och… ja, jag funderar nog mest och det är bara jag som klagar… än…

 Men alltså hur lång tid kan det ta? När är det dags att ge upp och finna sig i läget? Finns det inget mer jag kan göra nu? Är det här min framtid? Jobba 3 timmar om dagen, sjukgymnastik 2 ggr i veckan, 2 km promenad varje dag. That´s it?

 Är jag inte nöjd med operationerna kanske du undrar? Jo, jag är skitnöjd med operationerna för det är tack vare dom jag inte sitter fast i mitt hus längre.

Det är tack vare operationerna jag kan göra allt det där jag räknade upp alldeles nyss.

Det är tack vare operationerna jag har det sååå mycket bättre än för ett par år sedan, så jag är otroligt tacksam för att jag har fått göra dessa operationer.

Men jag kanske hade för stora förhoppningar?

Jag har kanske missförstått. Jag har verkligen trott att jag ska bli smärtfri, att jag ska kunna leva som innan graviditeten med lite smärre förändringar.

I själva verket kanske det är så att jag kan leva ett bättre men begränsat liv med smärta på en hyfsat hanterbar nivå.

Det är ungefär 700 000 000 000 ljusår mellan dom alternativen i min värld.

Hur lär man sig i såfall att acceptera det? Jag har hela tiden varit så inställd på att bli bra, att bli smärtfri, att få tillbaka mitt liv.

Tänk om jag nu måste fokusera på hur jag kan ha ett hyfsat liv med begränsningar…. Hur lär man sig det? Utan att bryta ihop?

Eftersom jag vältrar dom här frågorna runt runt runt i min skalle hela dagarna har jag ringt till Aleris i Ängelholm och fått en telefontid med Bengt Sturesson på fredag fm.

Jag är skitnervös….

Men jag lovar att avlägga en rapport efter fredag. Då har jag förhoppningsvis en ny plan för livet :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;