foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Sommarsemester slut!

Säg den lycka som varar för evigt. Trots supervärme hela sommaren bråkar min kropp hela tiden. Fast jag ska ju eg inte klaga eftersom jag kan göra så mycket nu, även om det gör ont. Å jag har haft det superbra hela semestern, om man bortser från kraschad mage eftersom jag tog värktabletter i form av alvedon och naproxen 1 dag i början av semestern. Och inte har gjort en ordentlig ansträngning att reda upp magen igen. Jag vet ju av erfarenhet att den rättar till sig om jag utesluter det mesta några veckor, typ mjölk, socker, gluten. Och starkare kryddor och processad mat. Jättekul.. inte.. även om jag kan börja äta det igen sen efter magen stabiliserat sig igen. Men det där med att gå upp i tid får nog vänta lite.. behöver lite mer tid att få balans mellan arbete och fritid. Gjorde min första dag efter semestern idag :) Måste erkänna att jag tyckte det skulle bli kul :) Det är verkligen en speciell känsla att få börja åka till jobbet igen. Som en vanlig icke sjuk människa. Jag tänkte på det när jag åkte till jobbet i morse. Ångesten som alltid kom första dagen när sambon åkte till jobbet och sonen till dagis efter semester eller längre ledighet. Känslan av total värdelöshet och utanförskap som tog med sig ett stooort tungt täcke av ångest och panik. Det är myyycket bättre att bara vara trött eftersom man vaknat x antal ggr under natten antingen för att akutspringa på toa eller för att det värker, men ändå kunna åka och jobba mina 5 timmar. Okej, jag stendog efter 3 timmar och trodde att min kropp skulle säja upp sig, och det var riktigt riktigt riktigt skitjobbigt att cykla till badplatsen efter jobbet. Det var faktiskt flera ggr som jag trodde att jag skulle få kliva av cykeln eftersom jag hade så svårt att få runt tramporna. Men skam den som ger sig! Å så fick jag ju i allafall plaska runt lite i vattnet :) Å sen svära över den dumma ideen att ta cykeln hela vägen hem igen och sen totalkrascha i soffan i drygt 2 timmar innan jag överhuvud taget kunde röra mig igen. Å nu ser jag fram mot en natt med akuta toabesök varvat med sömnöshet pga smärta. Korkat? Tja, kanske på ett sätt. Men samtidigt så underbart för själen att kunna vara på badplatsen med familjen efter jobbet, att kunna ta cykeln. Och i morgon åker sonen och sambon bort ett och ett halvt dygn, vilket innebär att jag faktiskt har TVÅ eftermiddagar/kvällar som jag kan vila hur mycket som helst på!! Min kropp säger att det är vila jag ska göra, min hjärna röstar på köra röjsåg runt hagen ena dagen och köra häst andra dagen… Varför kan dom inte samarbeta? Dessutom har jag ju provat att köra röjsåg igen och jag får så sjukt ont av det att det är jätteknäppt att ens tycka att jag vill göra det. Men jag tycker det är kul att köra röjsåg. Envisades flera ggr med att jag absolut kan köra 10 minuter om dagen. Efter upprepade försök har jag nu insett att det är typ 10 min /14 dagar som gäller. DÅ måste man fundera på om det verkligen är värt det.. Eller om man kanske borde bespara sig den 14 dagars smärtan och kanske göra nått annat kul istället. Nått som inte gör lika ont kanske? Ska fundera på det :) Nu tänker jag gå och lägga mig och hoppas på lugn oh skön natt utan vakningar :) wish me luck!
Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken;

Maj är fantastisk!

Det är liksom sommar! Varm sommar! Min kropp älskar varm sommar.

Så jag har kommit i kapp mig lite. Sambon kan göra mer och mer saker och jag har mindre ont. Jag har superrörlighet! Ok, jag kan väl erkänna att jag får ont och blir stel och att jag som vanligt kanske kör på lite för hårt lite för länge och sen måste köra retlig vila.

Och jag kan erkänna att jag inte är nån vilande solstråle utan rätt sur och fräsig när kroppen sätter ner foten och kräver lydnad.

MEN!

Jag KAN. Göra så mycket fantastiskt roliga saker nu äntligen. Köra häst till exepel. Åtminstone brukar kroppen godkänna en tur i veckan. Jag kan sätta mig på huk!! Tänk att en sån grej kan få mig att känna sån lycka?

Och smärta.. fast om jag bara sitter ett fåtal stunder om dagen och väldigt korta stunder funkar det. Långa stunder är omöjligt och för många gånger på en dag tar som bort den mesta rörligheten ungefär ett dygn, men framkallar otrevlig smärta flera dygn.

Jag har varit så himla rörlig och i farten nu i några veckor att jag vaknar x antal gånger varje natt pga smärtan som ju som vanligt bygger på sig under dagen och firar sin seger kvällar och nätter.

 Men jag tänker som så här, att eftersom jag med största sannolikhet alltid kommer ha ont, är det väl bara att vänja sig. Och eftersom jag inte verkar tåla värktabletter bättre och bättre kanske snarare tvärt om, sparar jag det till mycket speciella tillfällen. Min plan är att röra mig och göra så mkt som möjligt, både träning och vardagsrörlighet, nu på sommaren när det är varmt och sen ha nytta av att jag blivit så vansinnigt stark i höst och vinter när kylan kommer och stelnar ihop en igen.

 Jag har kollat lite videos på you tube där folk berättar hur bra dom blivit av ifuse operationen. Och det verkar som att de flesta väljer att göra en sån video ca 5 år efter op. Å då tänker jag att jag har två år på mig att trolla bort smärta och bli så stark att den här ”kvarvarande bäckensmärtan efter graviditet” som det så fint heter, inte påverkar min vardag längre.

Om jag tror att det kommer hända? Njae, inte enligt prognosen. Men den KAN ju vara fel ;)

 

Fram för mera värme till folket!!!

 

Det går förresten bra att jobba 60%

Har jag tur kan jag öka på lite mer i höst :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

April var en skitjobbig månad.

1 april var en toppendag :) Då var jag och sonen och några vänner på skansen. Men eftersom min kropp eg inte hade godkänt det och jag käkade värktabletter hela dagen kraschade först magen och sen fick jag feber och förkylning en vecka.

Min första 60% vecka.

Sen jobbade jag en och en halv vecka sen skadade sambon båda tummarna i en maskin på jobbet och blev opererad och kvar på sjukhuset i Umeå en vecka.

Tack och lov är prognosen hyfsat god och man tror på rörlighet i båda tummarna och viss känsel.

Men utan tummar kan och får man inte göra så mkt, så allt det tunga hemarbetet som han brukar göra för att jag ska slippa hamnade nu hos mig.

Å vi som har vedeldning som enda värmekälla…..

Plus en del sysslor som vanligtvis inte ingår i vardagen, som att duscha sambo tex.

Så helt plötsligt finns det ingen tid för vila eller bakslag.

Alltså har jag fått ett bakslag. Sjukt ont och vill inte äta värktabletter eftersom magen ballar ur och då blir det så svårt att jobba och leva rent generellt. Alltså är det pest eller kolera. Jätteont och svårt att gå och böja sig och röra sig rent generellt, eller lite mindre ont och en kraschad mage. Båda alternativen ger dålig sömn, vakna av att det gör ont eller för att akutspringa på toa.. svårt att välja... 

Thank god för att 1 maj är en röd dag och att det har regnat och blåst hela dagen så man kan ligga still och försöka vila ikapp.

Och jag har packat ner smärtstillande inför morgondagens arbetsdag om det inte räcker med en dags vila.

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, Träning, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Uppdatering mars månad :)

Jag har varit på semester igen! Varmt land = Malaysia = gladare kropp. Vila. Återhämtning. Och det blev sååå bra!

Innan vi åkte hade jag rätt ont och fick ställa in träning och typ hela tiden ändra det som var planerat och jag var på det hela väldigt sliten och allmänt less på det här jäkla bäckenet.

Semester 3 veckor. Nytt liv!

 Och med tanke på att jag from 1 april går upp till 60% ig tjänst är det otroligt lättande. Verkligen verkligen lättande..

 Jag är så otroligt, otroligt glad och tacksam att jag ÄNTLIGEN är uppe på min anställningstjänst. 60%.. smaka på det :)

1 april går jag upp på 60% och 25 juni fyller sonen 6 år…. Det är underbart vad lite man vet om vad som ska hända i livet :)

 Hur känns det då?

Konstigt känns det, det känns konstigt att vara både tacksam och bitter samtigt.

För samtidigt som jag är så otroligt tacksam över att jag är så mycket bättre nu är jag sjukt frustrerad över att jag är där jag är och inte där jag var innan jag blev gravid.

Jag menar, jag är 6 år äldre men kan göra mindre, och då är det inte ens åldersrelaterat! Jag menar, folk har ju fött barn i alla tider, varför ska just min kropp vara så värdelös på det? Den har ju funkat så bra med allting annat innan jag blev gravid.

Jag kunde ju jobba heltid som hovslagare och extra som djursjukvårdare. Å nu då? Jo, det funkar bra att jobba som leg djursjukskötare. Men hovslageriet är ett minne blott. Och kommer så att vara. Och det gör ont. Det gör sjukt ont faktiskt.

Men nu ska man ju vara realistisk, och i den faktiska världen är jag helt enkelt fortfarande konvalecent. Med största sannolikhet ett bra tag till.

Men jag har bestämt mig för att ta paus i det ständiga kämpandet för att kunna gå upp i arbetstid nu när jag äntligen kommer upp i 60%

Då ska jag fokusera på att kunna leva. Jobba min arbetstid, och sen utveckla min fritid. Jag ska helt enkelt känna mig nöjd med att kunna fungera hela dagar hela veckor. SEN kan jag börja gå upp i tid. Men nu har jag kämpat varje dag i 6 år ++ för att komma tillbaka till mitt liv och mitt jobb. Haft konstant fokus på att kunna börja jobba och sen kunna gå upp i tid och att kunna utföra mitt arbete utan begränsningar. Och nu är jag snart där.

Så jag är banne mig värd en paus!

Tur att det är sommar snart! Det underlättar kroppens funktion helt enkelt :)

 Jag har ställt in mig på att jag alltid kommer få ont när jag gör för mycket, men eftersom härdning faktiskt funkar om det sker i sengångarhastighet så tänker jag inte bry mig om smärtan, mer än att jag antagligen med största sannolikhet kommer fortsätta sura över att den kommer och gör att jag måste vila när min hjärna har 1000 andra planer. Fast jag börjar få lite rutin nu, och har en liten lista på saker att göra beroende på graden av smärta och utslitning.

Ibland är det ju bara att bädda ner sig så varmt och mjukt som möjligt och försöka sova, men ibland kan man ju faktiskt sortera kort på datorn eller rensa nån pärm. Inte alls lika kul som att träna hästar, promenera, leka med sonen eller så. Men man känner sig i allafall inte riktigt lika värdelös.

 Å jag tränar fortfarande sjukgymnastik 1 gång i veckan. Det är faktiskt riktigt bra. Där kan man verkligen märka att man blir starkare även när det känns som att man står och stampar på samma jädra fläck som alltid. Och så får man en flashback från när man kämpade som galning med att försöka komma upp på träningscykeln men det bara inte gick att lyfta ena benet högt nog för att nå till pedalen och sen glädjen första gången man lyckades ta sig upp på den jädra cykeln, men det gjorde så sjukt ont att man hyperventilerade 5 minuter efteråt. Å nu? Kliver upp, ställer in cykeln på Hill, trampar 16 minuter och kliver av och börjar göra nästa övning…

Och då mina kära vänner jämför vi inte med innan graviditeten när man inte för sitt liv kunde tänka sig att 16 min på en träningscykel skulle kunna vara nått att glädjas över… varför skulle man eg ens sitta på en cykel i ett rum när man kan cykla ute? DET tänker vi inte på… kom ihåg det!

 

Nu är vi bara glada över alla framsteg helt enkelt! :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Gott nytt år!

Så här lite drygt två år efter sista operationen är livet på det hela taget ok :)

 Har jag fortfarande ont- Ja

Får jag fortfarande bakslag – Ja tyvärr upptäckte jag just att det fortfarande ingår i mitt liv

Blir jag sämre av mens, ägglossning, väderomslag och kyla fortfarande – Ja

Blir jag fortfarande sämre om jag gör för mycket – Ja

 Finns det nått som blir bättre med tiden? - Absolut!

 Det går bara så ända in i *lägg till valfri harang av fula ord * långsamt.. Det är sjukt att det ska gå så långsamt. MEN det blir saaakta bättre.

Nu i Januari har jag äntligen gått upp till 5 timmar/dag Må-to. Från 4,5 timme Må-to.

Är det verkligen förenligt med försäkringskassans regler? Nej.

 Jag får inte längre någon ersättning från försäkringskassan eftersom dom bestämt att jag är frisk. Dom ansåg inte att min husläkare, min sjukgymnast och Bengt visste bäst. Så dom bestämde att jag antingen kunde börja jobba heltid på mitt nuvarande jobb. = Omöjligt.

Eller så skulle jag säga upp mig från mitt jobb och bli arbetslös på heltid och söka jobb ”där man inte behöver sitta eller stå eller gå” (På allvar.. Min nya handläggare sa faktiskt precis så) 100% tjänst….

Jag hade ju såklart klarat att vara arbetslös, då går man ju hemma…..

 Man säger inte upp sig från ett jobb där man trivs och har möjlighet att få anpassade uppgifter och tider och i framtiden får jobba hur mycket man vill.

Inte om man inte måste.

Vi pratade här hemma och kom fram till att jag jobbar mig upp sakta och så tar jag föräldradagar och tjänstledigt för att få ihop det hela.

 Sa jag att mina arbetsgivare är fantastiska? Sa jag att min nya handläggare på fk var helt dum i huvudet? Om inte nämner jag det bara lite i förbigående. Och som tur är är hon inte längre min handläggare eftersom jag inte längre får nån ersättning därifrån eftersom jag inte längre är sjuk..

 Jag har bara svårt att röra mig och fungera och har ofta väldigt ont, men det är inget problem eftersom det tydligen finns gott om jobb på arbetsmarknaden där man inte behöver sitta stå eller gå….. Än så länge har jag bara inte kunnat klura ut vad det är för jobb. Så nu använder jag upp mina föräldradagar (och snart även sambons) för att kunna rehabilitera mig i en takt som faktiskt fungerar.

 Det är spännande att leva ska jag säga.

 Men jag tränar fortfarande, fast bara en gång i veckan, eftersom jag försöker göra så mycket vardagssyssloträning som möjligt. Jag försöker helt enkelt sakta härda min kropp in i alla nya rörelser som livet består av. Eller som jag vill att mitt liv ska bestå av.

 Jag är lyckligt lottad som har den möjligheten.

 Det är en tjej på jobbet som ska få sitt andra barn om några månader och jag kommer på mig själv med att bli förvånad om och om igen, hon går precis som vanligt, sitter, står, böjer sig och skrattar och mår bra. Flera gånger i veckan måste jag dubbelkolla att hon faktiskt har en bäbismage :)

Det är olika här i livet. Jag har precis kämpat mig upp till halvtidstjänst och sonen är 5,5 år. Hon går snart hem på gravidpeng med sitt andra barn på 3 år. Det är fantastiskt. Jag vet ju att det eg är hon som är normal, men…. Jag har verkligen verkligen svårt att greppa hur olika det är. Det är ju fantastiskt och jag är verkligen glad att hon mår så bra, men hur kan det bli så olika? Och varför? Visst är det jättekonstigt att det är så olika?

Men nu ska jag inte försöka lösa graviditesmysterier här utan lite snabbt uppdatera vad som har blivit bättre sen sist.

Längre tid mellan bakslagen

Lättare att vila bort värk

Jag är starkare, har bättre kondis

Hjärnan börjar komma ikapp

Det är sällan ångesten kommer krypande och när den gör det är den hyfsat lätta att kontrollera, dvs jag känner igen den och då blir det inte lika jobbigt.

Jag har mycket mer tid med sonen

Jag har mer ork med livet i stort

Jag kan vara mer delaktig i livet här hemma

Jag orkar med mina hästar varje vecka, olika mycket olika veckor. Och vi snackar vardaglig skötsel ingen motionering, mer än lite korta promenader och lite olika promenadbanor jag bygger upp hemma på tomten för att vi ska få nått kul att göra tillsammans :)

Jag kan börja planera saker och oftast genomföra dom även om det är en dålig dag. Undantag bakslag.

50% … Jag jobbar 50%…. smaka på den vettja! Det är så himla häftigt :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Livet e gött!

Jag känner nu att jag måste skriva ett positivt inlägg efter all min jämran.

Jag jämrar visserligen fortfarande och har fortfarande ont MEN.

Det är faktiskt så här att ja nu tänker skriva en positiv lista på vad som faktiskt är bättre :)

 

1. Jag kan gå

2. Jag kan stå

3. Jag kan sitta

4. Jag kan böja mig

Eftersom Jag kan alla dessa ovanstående saker kan jag

1. Promenera ca 2,5 km i rätt normal promenadtakt

2. Jobba 3 timmar 4 dagar i veckan

3. Ha en soffa i vardagsrummet i stället för säng

4. Umgås med min familj på ett helt annat sätt än förut

5. Umgås med mina hästar flera gånger i veckan

6. Vara ensam med mitt barn en hel dag (ok, det gör ont, men det går!)

7. Ta hand om mina odlingar lite bättre (Man kan dock tro att det är ogräsodling iofs)

8. Köra bil i drygt 2 timmar utan att ens svimma!

9. Dammsuga hela nedervåningen före lunch på en dag! Gör visserligen ont men det går.

10. Gå upp och ner för trappen i stort sett obegränsat antal gånger under dagen, eller typ… åtminstone är det få dagar som trappgåendet tar slut fram mot kvällen.

11. Ha sex, kan tyckas att det inte borde ingå i en sån här lista, men sexet mister verkligen sin glans om man måste vila 4 timmar för att ha en så orörlig sexakt som möjligt för att sedan ha ont och inte kunna sova på hela natten. Det är liksom trevligare att inte behöva vila och kunna röra sig och sen tom kunna sova på natten :)

12. Bära saker! Det är rätt häftigt, typ matkassar av lättare slag. Djur på jobbet. Fikabricka. Det finns massor av saker man kan bära :)

13. Lyfta saker/djur från golvet, lättare saker snackar vi nu, jag lyfter inga sankt bernhards nu för tiden..

14. Jag kan baka och laga mat, även sånt som tar lite längre tid utan att det måste vara dagens enda projekt och utesluta bra umgänge med tex sonen.

15. Jag börjar få slut på superbra saker :) Men det här är väl inte illa??

 

Verkligen nöjd borde jag vara och sluta gnälla på att jag inte är smärtfri för jag är så himla mycket bättre.

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken;

Ingen ny plan

Jag har alltså ingen ny plan för livet, jag önskar verkligen att jag hade det. Jag önskar verkligen verkligen det.

Jag har pratat med Bengt och han kan inte säga så mycket innan han har sett röntgen som jag står på kö för.

Men jag tror ju att det ser bra ut på röntgen, annars borde jag ha mer ont tycker jag.

Så då gäller bara samma som förut, inte provocera smärtan men sakta sakta öka rörelse och tolerans. ÅÅÅÅH! JAG BLIR GALEN!!

Mitt liv har stått på stand by i över 5 år….. Hur länge ska det vara såhär?? Jag bara undrar….

Jag vet, jag är gnällig, men även min tålmodiga själ börjar få nog. Det hade varit mycket enklare att få ett: Så ont som det gör nu kommer du troligen ha även i fortsättningen. Så det är bara att leva det du kan med dom begränsningar som smärtan ger.

Det hade funkat, för då hade jag inte hela tiden behövt kämpa för att bli bättre, då kan jag bara leva istället. Nu kommer jag även i fortsättningen behöva försöka bli bättre. Men om jag inte orkar det då??

Så eftersom Bengt inte kunde komma med några teorier (jag fattar att han inte kan det, jag fattar att det är helt individuellt och så vidare, jag vill bara klaga lite) så tänkte jag att jag skulle pigga upp mig med ett telefonsamtal till min handläggare på försäkringskassan.

Dålig plan..

Nu har ju jag en väldigt bra handläggare på försäkringskassan tack och lov.

Men försäkringskassans regler är verkligen gjorda för att få ut folk i arbetslivet igen.

Jag jobbar ju 50% av min 60% anställning, dvs 12 timmar i veckan.

Nästa steg är alltså 75% dvs 18 tim i veckan.

Alla ni som går igen samma helvete som mig vet att dom 6 timmarna känns som, jaa, vad ska jag säga… Innan jag kan öka på 6 timmar på en gång… Det känns liksom som helt oövervinnerligt. Om jag tittar på mina 3 timmar per dag månd-torsd så känns det som att 4 och 5 timmars dagar är kilometervis bort. Nu brukar jag vara helt slut när det är torsdag och stel och öm.

Och då har jag anpassat arbete fortfarande.

Men det går bättre. Det gör det faktiskt, jag blir bättre saaaaaaaaktaaaaaaa. Får bättre rörelser, lättare att röra mig och bättre kondition och bättre styrka.

Men varför får jag fortfarande så ont att det hämmar mig? Främst böja sig, sitta, stå, eller gå längre stunder? Vad är det för fel????

Ja just det, foglossning… glömde….. eller inte!

 Önska mig lycka till när jag ska till min husläkare på måndag.

 Varför blev livet såhär eg?

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Snart 1,5 år

Det är förvisso så att jag är rätt dålig på att räkna, men hur jag än räknar så är jag framme på 1,5 år om en månad..

Okej jag fattar att det kanske inte betyder att jag skulle ta 1,5 år på dagen på mig att bli smärtfri. Men… jag är ju inte ens nära...Jo nära 1,5 årsdagen är det, men inte nära smärtfriheten.

Nu är jag såklart äldre och kroppen har inte fungerat på lite mer än 5 år så det kanske tar längre tid. Eller man kanske inte ska räkna med smärtfrihet när man är fyllda 42.

Men jag är fortfarande så långt från en fungerande vardag att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera saker längre.

Nu börjar jobbet fundera på hur lång tid det kommer ta, och försäkringskassan, och… ja, jag funderar nog mest och det är bara jag som klagar… än…

 Men alltså hur lång tid kan det ta? När är det dags att ge upp och finna sig i läget? Finns det inget mer jag kan göra nu? Är det här min framtid? Jobba 3 timmar om dagen, sjukgymnastik 2 ggr i veckan, 2 km promenad varje dag. That´s it?

 Är jag inte nöjd med operationerna kanske du undrar? Jo, jag är skitnöjd med operationerna för det är tack vare dom jag inte sitter fast i mitt hus längre.

Det är tack vare operationerna jag kan göra allt det där jag räknade upp alldeles nyss.

Det är tack vare operationerna jag har det sååå mycket bättre än för ett par år sedan, så jag är otroligt tacksam för att jag har fått göra dessa operationer.

Men jag kanske hade för stora förhoppningar?

Jag har kanske missförstått. Jag har verkligen trott att jag ska bli smärtfri, att jag ska kunna leva som innan graviditeten med lite smärre förändringar.

I själva verket kanske det är så att jag kan leva ett bättre men begränsat liv med smärta på en hyfsat hanterbar nivå.

Det är ungefär 700 000 000 000 ljusår mellan dom alternativen i min värld.

Hur lär man sig i såfall att acceptera det? Jag har hela tiden varit så inställd på att bli bra, att bli smärtfri, att få tillbaka mitt liv.

Tänk om jag nu måste fokusera på hur jag kan ha ett hyfsat liv med begränsningar…. Hur lär man sig det? Utan att bryta ihop?

Eftersom jag vältrar dom här frågorna runt runt runt i min skalle hela dagarna har jag ringt till Aleris i Ängelholm och fått en telefontid med Bengt Sturesson på fredag fm.

Jag är skitnervös….

Men jag lovar att avlägga en rapport efter fredag. Då har jag förhoppningsvis en ny plan för livet :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Status Quo

Eg skulle jag bara kunna kopiera mitt förra inlägg. Med tillägget att det gör ondare och tar längre tid att vila ikapp och jag har fått anpassa träningen lite mer och minska lite på fritidsaktiviteterna.

Så, som förut fast sämre. Å jag är därför lite mer putt och blir stressad.

För även om jag teoretiskt sett vet och förstår att det tar lång tid att komma tillbaka så börjar tankarna komma.

 

Är det här det bästa jag blir?

Kommer jag inte kunna jobba mer än så här?

Hur länge kommer jobbet tycka det är ok?

Hur länge kommer försäkringskassan tycka det är ok?

Om det här är det bästa jag blir, hur kommer livet bli då?

Hur kommer familjen fungera?

Kommer försäkringskassan kräva att jag testar andra jobb?

Finns det nått jobb jag skulle klara av i dagsläget?

 

Så jag försöker bryta det tankemönstret och istället tänka på hur bra det är nu mot förut och hur mycket mer jag kan göra än förut.

 

Det som är nästan mest frustrerande är att inte kunna planera precis som man vill eftersom kroppen kanske har helt andra åsikter när dagen för planen äntligen dyker upp. Å så är det ju den här lilla biten med att inte klara sig själv…

Å det där med att vädret tycker det har rätt att ställa till det och att mens och ägglossning ställer till det. Jorå.. men är det fint väder den där veckan mellan allt så är livet toppen….

 

JaJa. Det var en liten uppdatering i allafall. Och det kommer så klart bli bättre, det är ju snart sommar och jag har beställt en varm sommar! :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Det går upp och det går ner

Det går hit och det går dit och det går runt en liten bit, och jag erkänner, jag har svårt att lyssna på min kropp. Främst eftersom jag tycker att jag ska vara så mycket bättre nu.

Å jag är ju mycket bättre, men jag får fortfarande ondare. Typ skitont. Men inte helvetesont och det är ju bra :)

Men det gör ont och då blir jag trött och ledsen.

 Sen har jag riktigt superbra dagar och då är jag helt euforisk så det är fortfarande en bergochdalbana att leva. Men det är det väl för dom flesta tänker jag? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg att det var så före graviditeten men jag antar att det var så ändå på nått vis.

 Jag har haft en underbart trevlig helg med främmande och utemys i det underbara vädret. Och jag kände mig rätt stark och nöjd idag tills jag tränade. Och fick ont.

 Likaså förra veckan då testade jag att jobba på en annan avdelning och tänkte att jag minsann är bra nog för lite mindre anpassat arbete. Det gick jättebra att jobba första 1,5 timmarna, sen gick det lite sämre och dagen efter ska vi inte prata om.. när den arbetsdagen var slut och jag envisades med att åka till träningen sa sjukgymnasten åt mig att hålla mig borta från träningen när jag var i så dåligt skick… jag fick kramp och hugg vad jag än försökte med.

Men det är så himla svårt att lyssna på kroppen. Jag vill ju att kroppen ska fungera!!! Varför kan den bara inte fungera????

Nu är det mars… ett och ett halvt år efter sista operationen är i juni. April, maj, juni…. 3 månader. Sen ska jag vara smärtfri….. Nåde min kropp om den inte lyder läkarens ordination…..

Nu tänker jag försöka lägga ut en bild så ni ska få se hur bra jag hade det i helgen :) Man ska fokusera på dom bra sakerna :)

 

 
 
 
Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Jag har varit på semester!!!

Eg vill jag skriva det ungefär 1000 gånger med utropstecken och så är det färdigt sen, men… Jag tänker att ni som är eller har varit i samma sits som mig är faktiskt dom enda som faktiskt kan förstå hur urhäftigt det faktiskt är så därför skriver jag det bara en gång till och sen ska jag berätta hur det var och hur häftigt mitt liv är just nu!

 JAG HAR VARIT PÅ SEMESTER!!!

 Jag vet inte riktigt var jag ska börja semester eller vardag?

3 veckor på Bali! :) VARMT är det där och värme är bra! Faktum är att det är en helvetiskt lång resa och jag var rätt orolig för den, men det gick över förväntan och jag som hade planerat att vara sängliggande minst en dag kanske två efter framkomsten kunde redan första dagen promenera lite knaggligt och inte helt bekvämt förvisso dom 10-15 minuterna det tog att sakta strosa ner till havet. Å sen redan på dag tre tog kroppen emot värmen och det där stela motståndet som ständigt kämpar emot i bäckenregionen försvann. Det är verkligen en underbar känsla att kunna förflytta benen framåt utan motstånd.

Jag ska väl även säga att jag hade assistans på flygplatserna så under resan gick jag enbart in på planen och inne på planen. Mellan planen och till bagageutlämning osv har jag åkt rullstol eller typ golfbil. Det är ju läskigt långt att gå inne på flygplatser! Och jag gå dessutom rätt långsamt fortfarande även om det blir bättre och bättre.

Men åter till semestern, vi promenerade rätt mycket, en dag räknade vi ut på kartan att vi nog promenerat 5 km !! Jättesakta så klart men ändå!

Varje em fick vi ta siesta för att vila ikapp mig och barnet som ju nu är 4,5 år.

Några dagar var jag i sämre skick och fick vila extra, bland annat efter att jag tyckte det var en bra ide att prova massage… Det var kanske inte en jättebra ide, men jag fick så fruktansvärt ont i ryggen att jag inte visste vad annat jag kunde göra. Men jag kan inte balinesiska och massagetjerna kunde inte direkt nån engelska (inte svenska heller förvisso ;)) så då blev det som det blev. Ryggsmärtan försvann i allafall ;)

 Väl hemma i kalla Sverige tog det nog två dagar innan motståndet kom tillbaka i bäckenet och säkert en dag till innan det började småjäklas lite igen. MEN det som är bra är att eftersom jag har kunnat gå såpass mycket på semestern så kände jag när jag tränade första gången efter semestern att jag blivit mycket starkare i ländryggen och stabilbältet runt bäckenet. Å det känns bra :)

 Hur ligger jag nu till jobbmässigt? Jo, jag jobbar fortfarande 3 timmar 4 dagar i veckan men jag börjar få till någorlunda normal hastighet på jobbandet och hoppas kunna slippa så mycket anpassning och jobba mer normalt.

 Jag tränar två ggr i veckan och då cyklar jag när jag är som bäst 12 minuter med 1 kg tryck på tramporna.

Gör lyft med stång med 5 kg tyngd ca 30 st

20x3 knäböj

20x3 tåhävningar

sneda armdrag nerifrån och upp 20x3 med 2,2 kg tyngd

pressar armarna neråt med stång från axelhöjd bäckenhöjd med 5,5 kg tyngd 20x3

Benpress 5kg 20x3

Armdrag 15 kg halvsittande med raka armar och drar ner mot bröstkorgen 20x3

Armdrag raka armar uppifrån ner till axelhöjd ganska brett mellan armarna15 kg 20x3

 Ganska häftigt tycker jag själv :) Sen varierar mängden träning en del beroende på dagsform och dagsformen varierar en del beroende på vad annat som händer i livet.

Jag hämtar mitt barn på fsk efter träningen och är själv med honom ett par timmar. Jag försöker även i möjligaste mån ha honom hemma den dagen jag inte jobbar, dvs fredagar. Då slutar sambon jobba redan 13.30 och ofta åker vi hem till mormor eller farmor och farfar ett par timmar och får lite avlastning :)

Mitt liv liknar mer och mer ett vanligt liv även om det går extremt långsamt.

I vanlig ordning hade jag ju trott att jag skulle varit tillbaka i full fart nu, men så är inte fallet och det är ganska ofta frustrerande. Jag får också fortfarande ondare vid mens och ägglossning och jag är fortfarande väldigt öm över området vid SI-lederna och blir fort trött och öm i ländryggen, och rumpan..

Fördelen nu mot förut är att det går att vila bort det mesta på ett par timmar om det är mjukt och varmt på viloplatsen :)

 Just nu ligger jag mjukt under täcket och njuter av vetskapen av att jag har klarat av att jobba ideellt på scotercafet här i byn, vår familj har hela helgen, 3 timmar/dag. Jättekul att kunna göra det. Men det händer inget mer idag och det gör ont från halva ryggen till ner under fötterna, men det känns rätt bra att dom som kom till cafet idag och inte känner mig, kunde inte lista ut att jag knappt kunde gå för ett år sedan :)

 Fast det kändes rätt konstigt att prata lite med en mamma som kom med sin 4 dagar gamla bäbis, samtidigt som jag kände mig så nöjd med att äntligen kunna ha med mig min drygt 4 år gamla son. Hon kunde både sitta, stå, gå och lyfta och bära bäbis… man undrar ju hur vissa människor gör??? ;)

Men som sagt, här händer det inget mer idag. Kroppen är klar och mitt löfte till mig själv att promenera 2 km varje dag oavsett vad jag gjort under dagen tänker jag omskriva. Det är lätt att göra sådana löften i värmen på Bali. Svårare att infria när kroppen vrålvärker… dagens lärdom :)

Nu tänker jag fira med middag och ett glas vin :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, Träning, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Äntligen nytt år!

20170103 skrev jag så här, men av någon just nu bortglömd anledning skrev jag aldrig klart och inlägget blev aldrig utlagt, bättre sent än aldrig heter det ju ;)

 

Det är det här året som jag blir helt bra igen! Häftiga tanke!!

Jag vet att jag har haft den planen flera år, men i år är det inte bara en plan utan en sannolikhet, smaka på det! Det är sannolikt att jag blir helt bra i år. Sannolikheten för att jag får ett normalt liv i år är skyhög. Sannolikt kommer jag bli smärtfri i år. 2017 året då smärtan försvann och jag gjorde allt det där jag inte kunnat göra på länge! Årets mantra ;)

 Arbetsträning? Japp :) 3 timmar 4 dagar i veckan.

Hur känns det? Jo tack det känns bra :) Nu när jag gjort det en månad.

Jag var helt oförberedd på käftsmällen jag fick när jag gick upp från två till tre timmar. Det var hemskt. Jag trodde att det skulle gå lätt som en plätt. Istället blev det en kamp. Det var som första veckan när jag började på två timmar och jag funderade på om jag verkligen skulle överleva. Så första veckan jobbade jag tre timmar och sen var den dagen slut. Andra veckan jobbade jag tre timmar och så var den dagen förbrukad men jag tränade åtminstone på halvfart. Tredje veckan jobbade jag tre timmar och vilade och tränade och kunde göra nånting mer på kvällen, typ laga middag… 4 veckan och jag börjar få ett liv igen :) Det är fruktansvärt hur mycket en timme kan göra.

 

Å så är det såklart hjärnspökena också, dom som genast hoppar fram och hojtar Vad Var Det Jag Sa?? Du Kommer Aldrig Klara Det!! Ge Upp!! Du Är Värdelös!! Inse Fakta!!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, Träning, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Livet tar sig till nya höjder

Nämligen till jobbet!!

Känslan av att äntligen, efter 5 år, åka till jobbet varje dag och jobba 2 timmar är helt omvälvande. Det är skitkul, jättejobbigt och helt uttömmande.

 Gör det ont? Ja

Är det värt det? Ja

För det gör inte ont på samma sätt som förut, men jag får ont. Jag började mina 2 timmar om dagen 1 november och förutom att det gör ont i kroppen så blir knoppen helt utsliten.

Jag jobbar med anpassade arbetsuppgifter eftersom jag fortfarande har svårt att gå för mycket. Och jag går så lite som möjligt i trapporna. Jag lyfter inget tungt och behöver inte göra arbetsuppgifter som innebär oplanerade ryck eller liknande.

Det som är frustrerande är att jag hela tiden inser hur begränsad jag är fast jag upplever mig som så himla bra.

Jag går sakta, jag rör mig sakta, jag har svårt att böja mig, svårt att utföra arbetsuppgifter som innebär att jag måste stå i en lite annorlunda ställning, jag kan inte bära och inte lyfta. Jag kan inte hålla emot för tryck. Jag är helt enkelt jäkligt svag jämfört med förut, innan graviditet osv.

Och det hjälper inte att sitta, det är riktigt frustrerande.. eftersom jag faktiskt kan sitta så bra nu för tiden..

 Jag har behövt köpa nya mjuka stabila svindyra skor bara för att kunna gå nånstans över huvud taget. Bor i gympadojor både hemma och på jobbet. När det blev vinter fick jag gå och köpa mig ett par hyfsat dyra inlägg till vinterskorna för att kunna gå i dom.

Jag tål inte heller att halka omkull. Jag vet det eftersom jag testade det i torsdags. Jag lyckades på något underligt vis ändå ramla framlänges så jag kunde ta emot mig med armarna först. Men det slutade ändå med att jag fick lov att sjukskriva mig på fredagen, vilket känns extremt mesigt när man bara jobbar 2 timmar med anpassade arbetsuppgifter…

 Idag har jag dessutom gjort mitt första träningspass sedan jag började jobba, eller jag försökte i allafall. Gick sådär. Jag har ju såklart blivit förkyld också.

 Nu blir det akupunktur i morgon, törs knappt tänka på det, och så träning på onsdag igen, sen får vi se. Jag ska ju jobba mina två timmar om dagen också.. Hektiskt liv :)

 

 

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Jag Kunde

Tydligen får bakslag även efter operationen.

Det trodde jag inte, jag var faktiskt helt övertygad om att det inte gick.

Att jag kunde få ordentligt ont, absolut, det fattar jag. Men jag hade verkligen inte en tanke på att jag skulle kunna få ett bakslag.

Men det kunde jag.

 

Att öka träningen och samtidigt hjälpa mamma flytta in i sin nya lägenhet var tydligen inte kompatibelt.

Å då vill jag poängtera att jag inte hållt på att lyfta eller dra i möbler eller sånna saker, enbart böjt mig, sträckt mig, stått och gått och burit små saker hit och dit.

 

Det blev en krasch, det tog 6 dagar att få ett bakslag och nu efter 7 ytterligare dagar är jag på halva träningsdosen igen.

Men eftersom jag inte drog i några möbler innan förra kraschen testade jag att dra en soffa idag (nej, inte själv såklart!) så nu är det inte så bra igen.

 Det gör ont som skrutt såklart så det är ju skönt att det är måndag och jag inte ska träna förrän på onsdag igen, och då är det tack och lov armar och överkropp.

 

Sen mina vänner kommer vi till årets händelse!

Jag ska åka bil med min mamma och min son från Sundsvall till Stockholm och fira min mormor som fyller 91 år!

Torsdag till Måndag…. Och jag ber alla bakslagsgudar att hålla sig borta så jag kan få klara av det här projektet och få njuta av det.

Det här är något jag verkligen har längtat efter.

 

Så nu vet ni att man kan få bakslag även ett år efter första operationen. Onödigt att testa alltså, så håller till det gamla vanliga. Lyssna på kroppen och bla bla bla……

 

Det som är bra är att det är snabbare återhämtning (räknar jag kallt med) Det kommer ta veckor i stället för månader att komma tillbaka till utgångsläget. Å det känns ju bra även om det känns ruttet att det ens gick att få bakslag.

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

1 år sedan första operationen

Helt galet att det året gått så fort.

Helt galet hur mycket mer saker jag kan göra.

Helt galet hur mycket bättre jag är och mindre ont jag har.

 Men

 Frustrerande att jag trodde jag skulle varit bättre

Frustrerande irriterande att jag påverkas så otroligt mycket av mens ägglossning och kallt eller rått väder

Frustrerande hur ont det gör att ha träningsvärk hela tiden

 Summan av kardemumman är ändå att jag blir bättre hela tiden men fortfarande har problem med hormoner och kyla.

Jag försöker såklart ignorera det i lite lagom mängd, men det påverkar mig otroligt mycket.

Det är ju så mycket jag vill och så mycket jag hade trott att jag skulle göra redan nu, men det är väl bara att bita ihop och vänta och ha tålamod.

 Man måste ju låta alla vävnader i kroppen anpassa sig till rörlighet osv. Men det är svårt. Det är mycket svårt. Det är faktiskt skitsvårt att acceptera att man inte kan gå så fort som man tycker att man ska kunna för att fötterna värker och alla leder och muskelfästen och allt annat man har protesterar högljutt.

Det är skitsvårt att acceptera att alla små ligament, senor, muskelfästen, muskler osv osv inte bara fungerar utan värker och drar och krampar och sliter åt annat håll.

 Jag trodde ju att jag skulle börja arbetsträna nu typ i september, men i stället är det skjutet på till tidigast november. Jag vet att det bara är två tre månader och att jag ska vara glad att jag åtminstone är på väg att kunna börja arbetsträna.

Men ändå :)

 På träningsfronten rör jag mig just nu så mycket jag bara kan på dagarna.

Tre gånger i veckan är det sjukgymnastik. Promenad varje dag. Just nu går jag 22 minuter men planen är att öka på 2 minuter till på lördag så nu är man på gång.

 På sjukgymnastiken finns det en träningscykel med extra bred sadel, den trampar jag 3 minuter * 2 på alltså 6 minuter i dagsläget, även det stegras varje vecka.

Dessutom styrketräning mest fokus på benen och stabilitet mellangärde på måndagar och fredagar och mest fokus armar överkropp på onsdagar.

Å så försöker jag röra mig så mycket som möjligt till vardags. Det beror en hel del på hur kroppen mår hur mycket jag kan göra. Och oftast pulserar hela kroppen av olika ömhet på kvällarna.

Det är inte mycket i den här kroppen som är van vid belastning och rörelse de senaste 5 åren och det känns kan jag säga….

Oftast har jag så ont i fötterna att jag måste ha riktigt stabila gympadojor både inne och ute.

 Men det kunde såklart varit värre, jag kunde ha varit kvar där jag var för ett år sen…. Eller ännu värre, där jag var för några år sen..

Då är det här mycket bättre!

:)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, Träning, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Långt mellan inläggen

ett säkert tecken på att livet börjar återvända och att jag blir bättre :)

 

Nu är det snart (om två dagar) exakt 7 månader sedan min andra operation. Det är inte klokt vad tiden går fort!

Jag kan gå 10 minuter utan kryckor och utan att få ondare VARJE DAG! Alltså som promenad! Utöver att jag kan gå mer hemma.

 

Den allra största skillnaden före och efter operationerna som jag ser det nu är att jag har vilopauser på dagen i stället för rörelsepauser. Det är liksom helt tvärs om nu.

Förut kunde jag röra mig i kanske två timmar och behövde vila nästan resten av dagen. Nu är det lite tvärs om :)

 

Jag kan alltså påbörja en herrans massa projekt som jag sedan inte kan slutföra eftersom rörelsemängden fortfarande tar slut :)

 

Det är med andra ord ännu rörigare här hemma nu för tiden ;)

 

Är jag smärtfri? Nej, men jag har annat ont. Jag har överansträngningsvärk i alla runt omkring vävnader, jag har strålande värk ner i benen nästan hela tiden, jag får träningsvärk och mina fötter och fotleder värker och brinner. Men mitt bäcken är stabilt och även om jag är ofantligt trycköm över SI-lederna och i ländryggen (främst) så är det inte längre någon som hugger mig, det är sällan kramp, jag har känsel. Och framför allt har jag en helt annan rörlighet. Jag kan lyfta mina ben och röra dom lite åt vilket håll jag vill utan större ansträngning än att jag behöver vara medveten om att jag tänker göra den rörligheten.

Jag kan trampa ner i en ojämnhet utan att ramla ihop av smärtan och jag ta mig upp och ner på golvet själv, kanske inte så smidigt och kanske inte utan besvär, men det går!

Jag kan sitta längre stunder och jag ligger mindre och mindre.

 

Jag får fortfarande ont av att börja mig, men inte på samma sätt.

Jag får fortfarande ont av att sitta men inte alls lika fort.

Jag får fortfarande ont av att stå men inte lika fort.

Jag får fortfarande ont av att gå men inte lika fort och inte på samma sätt.

 

Jag kan nu tex åka med till affären och gå med kryckorna åka hem och ta en liten paus för att sedan fortsätta göra någonting annat. Det är hur häftigt som helst :)

 

Hepp, nu ska jag ta och träna lite :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Bakslag

Och efter hagbyggandet kom bakslaget som ett brev på posten.

Nu har jag i stort sett inte kunnat göra något alls sedan sista uppdateringen. Inte kunnat tränat och inte kunnat promenera något direkt.

Jag har med andra ord varit rätt surig och irriterad.. dessutom har det varit dåligt väder för att spä på ofunktion av både kropp och humör.

 

Men nu i helgen har det börjat bli bättre igen och vädret likaså :)

 

Så nu blir det snart bra igen ;)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Snart 5 mån sedan andra operationen

Och jag tycker det går bra, det går såklart alldeles för långsamt och jag har eg inte kunnat öka på träningen särskilt mycket sedan förra gången jag skrev.

Men jag i stället utökat mitt liv till att vara lite mer fungerande :)

 Jag kan tex åka och fika lite med vänner, jag kan gå rätt många timmar om jag får vila lite då och då och har kryckorna.

Jag kan sitta rätt länge utan att bi helt förstörd, faktiskt kan jag sitta flera timmar även om det inte är direkt bekvämt att sitta så länge och jag får ändra ställning och resa mig för att rätta till kroppen lite då och då. Men jag KAN.

Jag kan även pyssla en del i trädgården även böja mig, vilket enligt Sturesson är helt ok hur mycket jag vill. Däremot vill jag kanske inte böja mig jätte mycket jättelånge eftersom själva upp och ner rörelsen faktiskt är något av den smärtsammaste rörelsen jag utför till vardags. Dessutom blir jag jättefort trött i ländryggen och jag får fort ont där.

Jag kan gå på promenad, även om jag fortfarande inte kan gå så långt.

Jag går ju efter tid och inte efter sträcka eftersom samma sträcka kan ta väldigt olika lång tid beroende på dagsformen. För jag har såklart fortfarande skiftande dagsform både vad gäller smärta och rörelse och även psykiskt. Även om den psykiska delen tenderar att förstärka den kroppsliga formen mest. Dvs om det är en bra dag kan jag bli helt galet nöjd och glad och positiv osv medan en dålig dag lätt lockar fram tankar om Hur bra kommer jag eg att bli? Kommer det alltid vara bra och dåliga dagar? Kommer jag alltid behöva anpassa mitt liv efter min kropp osv.

I dag är en krock-dag.

Jag har rätt ont och har lovat mig att vila hela dagen och därför känner jag mig ledsen eftersom det är så mycket jag vill jag göra.

Samtidigt visste jag om att den här dagen skulle komma och jag har jobbat ihop till den själv. Jag har nämligen varit ute i flera dagar (typ 1-2 tim/dag) och varit med och bygga ut hästarnas sommarhage. Det har inte varit fysiskt möjligt sedan innan graviditeten! (då byggde jag iofs den oftast helt själv utan att ens fundera på det, men just den tanken hoppar vi över idag tycker jag)

Vi kan även hoppa över det faktum att hagbyggandet gjorde mig väldigt sliten och öm varje gång.

 Men det gör att jag pendlar raskt från glädjande – jag gjorde det faktiskt! Jag kunde hjälpa till på riktigt!!

till - det gör ont, jag vill inte ha ont, ska man aldrig mer kunna göra nånting roligt utan att bli sängliggande. Och så en hel osande rad med svordomar av besvikelse över att behöva slösa bort ännu en dag av mitt liv genom att ligga här.

 Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Det går upp och det går ner. Men jag känner mig i grunden fortsatt positiv!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Återbesök

Jag har varit i Ängelholm. Förra måndagen. Helt själv.

Och jag måste få säga att det var så häftigt!

Jag åkte helt själv. Jag och mina kryckor och assistans med rullstol på flygplatserna och taxi.

Sjukresor är rätt häftigt, jag bokade taxi till Sundsvalls flygplats, rullstolsassistans till planet. Rullstolsassistans på Arlanda mellan planen och rullstolsassistans i Ängelholm. Taxi från flygplatsen till sjukhuset. Taxi från sjukhuset till Ängelholm flygplats. Rullstolsassistans till planet och rullstolsassistans mellan planen på Arlanda och sedan på flygplatsen i Sundsvall. Till sist taxi från flygplatsen och hem.

 

7.40 åkte jag hemifrån på morgonen och 19.15 eller nått sånt var jag hemma igen. Hyfsat mörbultad men otroligt fascinerad. Över att allting faktiskt fungerade. Men allra mest över att jag faktiskt överlevde! Min första resa utan hjälp (assistans räknas så klart inte ;) ) sedan graviditeten.

 

Själva läkarbesöket då?

Jorsåatte…. Det gick SKITBRA! Helt enkelt.

Jag är över förväntan bra, jag tränar helt rätt och gör eg allting rätt som skyndar så förbannat långsamt att jag blir galen.

Inga dåliga nyheter alls? Alltså om man får vara kinkig och det tycker jag att jag får efter mer än 4 år som rörelsehindrad så får jag fortfarande inte bära och inte köra skottkärra och inte gå i lera, inga roliga saker alls med andra ord.

Men egentligen har jag det hur bra som helst. Jag beräknas kunna börja jobba igen och jag kan nu promenera 8!!!! minuter. Det är det längsta jag har gått sedan i februari 2012. Så det känns ju faktiskt väldigt bra även jag just nu är i en period av mer ont mindre ökad träning. Att bara bibehålla träningen är svårt just nu. Jag kör mitt mantra att det nu bara kommer bli bättre och bättre.

Det finns ju faktiskt en plan på att jag ska kunna börja arbetsträna redan i höst!

Hur häftigt är inte det på en skala?!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys;

Framsteg på promenad

Dagarna går och jag med dem :)

Milstolpe idag!! Promenad på 7 minuter, utan kryckor!! Det är det längsta sammanhängande jag gått på 4 år.

Och på måndag är det maratondag till Ängelholm och tillbaka för ett litet återbesök!

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken;