foglossning.blogg.se

En hektisk vecka väntar nu J

I morgon ska jag få skjuts in till stora staden för att hämta mitt parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Jag ansökte och fick beviljat ett år! Hur bra som helst! Nu kan jag parkera närmast vårdcentralen när jag ska köra dit själv. Sparar massor av steg!

Så det är ett tips! Så länge du kan köra bil men har svårt att gå, underlättar det ju rätt bra. Och man slipper cirkulera runt på en parkeringsplats i 20 minuter innan det blir nån ledig ruta som är tillräckligt nära dit man ska.

I morgon kväll är det dessutom styrelsemöte på dagis, (som är ett kooperativ.)

Så sonen är bortlånad till farmor och farfar från tisdag till onsdag.

Det är rätt knäppt eg. för jag kan inte vara ensam hemma med honom om vi inte går och lägger oss då, utan att få dyng dyng dyngont. Och ska sambon vara hemma har jag svårt att få med rullstolen. Det är ju första gången vi är på styrelsemöte, så än så länge känner vi ju ingen, särskilt inte jag som bara varit där två gånger.

Men jag tycker det ska bli roligt! Träffa lite folk J Jag är ju eg rätt social av mig, även om jag mest lever eremitliv för stunden. Det blir säkert fika också! Det brukar det väl vara på styrelsemöten? För att hålla folket vakna liksomJ Japp det ska bli kul!

Sen på onsdag är det läkarbesök och förlängning av sjukskrivning. Köra bil själv… och kryckor. Och på torsdag kurator. Köra själv igen och kryckor igen.

På fredag hoppas jag att jag fortfarande lever. Men det känns ändå lite roligt att ha saker planerat igen. Mer som ett liv. Och jag hoppas det inte gör att jag får för ont. Jag har inplanerad vila resten av tiden hela veckan, och då snackar vi sängläge.

Men efter att ha känt på hur bäckenet känns efter att ha haft sonen själv från halv sju till två i lördags, kan jag säga att jag nog kommer klara av det.

Först måste jag bara säga att det var så otroligt roligt att vara bara jag och sonen, jag tror faktiskt att vi njöt rätt bra båda två J vi åkte en hel del rullstol och matade hästarna, och käkade äpplen både från marken och sådana som sonen till sin förtjusning nådde i trädet. Jag tror att både jag och hunden var lite äppelmätta resten av dagen efter allt matande. Vi gungade en liten stund och vi kollade på otroligt fina stenar som låg på gårdsplanen och tränade på att spotta ut dom. Vi behövde inte träna på att stoppa in dom ;) Vi hann även med en timmes vila och både frukost, mellis och lunch. En hektisk dag som över huvud tagit inte hade varit genomförbar utan rullstol och den avlastande dynan.

Eftermiddagen tillbringades uppallad av massa kuddar och med värme runt mig. Och helt plötsligt insåg hur mycket bättre jag blivit. För helt plötsligt var jag tillbaka på stadiet kommer knappt upp ur sängen själv, kan knappt gå alls igen och allt gör så fruktansvärt ont. Trappen upp till sovrummet ska vi inte ens tala om.

Söndagen tillbringades således som en död sill liggandes. Men idag har det varit bättre. Fast jag har försökt ta det lite lugnt med tanke på mitt pressade schema resten av veckan J