Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys

Varning för gnäll

För jag känner ett behov av att gnälla jättemycket.

Har nu legat med vetekudde och täcke i 3 timmar men smärtan vägrar gå ner. Det bultar och svider i symfysen, svider sticks och bränner i rumpa och ländrygg, värker i höfterna och strålar ner i högerbenet. Jag fryser mår lite tjyvens och är trött men slapp alla fall febern.

För det är ju måndag och jag har varit hos sjukgymnasten. Vi har gått igenom stabiliseringsövningarna, övat hållning och så har jag testat att gå på löpband. Jag har verkligen sett fram mot att börja gå på löpband, men det gick för fort. På hastighetsläge 0. Jo men det kändes ju bra.

Så vi testade balansplattan istället.

Jag har glömt hur man står och går normalt. Så det har vi tränat lite på idag. Och att andas SAMTIDIGT som man går och står och sitter när det gör ont.

Jag har alltså tränat på att andas……. Om 7 månader ska jag ha börjat jobba…

Det är i och för sig bra att andas när man jobbar… Men jag tror nog att både jag och sjukgymnasten trodde att jag hade kommit längre.

Jag fick dessutom nobben på min fråga om det inte bara går att ignorera smärta, feber och alla andra biverkningar av att överanstränga sig, och köra på ändå en period. För att få igång kroppen tänkte jag.

På mitt förslag att det bara är hjärnan som tror att det gör ont och att det därför borde gå att testa lite mer träning, fick jag till svar att oavsett om det skulle vara så, så är det här ändå min verklighet och min vardag och jag måste anpassa mig till vad min kropp klarar av.

Sätta upp realistiska mål….  Inte pressa på för hårt (du vet ju själv hur det blir)…

Små förändringar i träningen, små förändringar i träningsplanen, öka på jättejättejättesakta

Jag hoppas verkligen dom här månaderna går jättejättejättesaaaaaktaaaaaaaaa.

Annars är det kört för mig helt enkelt.

Och eftersom det fortfarande gör rätt så mycket ont har jag just gett mig själv tillstånd att vara jätteledsen idag. I morgon är det akupunktur på schemat. Det är ett år sen förra gången så jag har en förhoppning om att

1. Min akupunkturtjej kommer tycka jag är otroligt mycket bättre sen hon såg mig sist, det skulle kännas skönt faktiskt, lite som ett bevis på att det ändå faktiskt går åt rätt håll.

2. Akupunkturen kommer verkligen hjälpa hela mig. (det är traditionell kinesisk akupunktur för hela kroppen med fokus på bäckenhelvetet och andra onödiga spänningar)

3. Resan inte kommer sabba behandlingen

Jag kommer kunna börja träna lite mer nästa vecka, som planerat. Och vi går faktiskt mot ljusare tider.

#1 - - Anne Høidahl:

Åhhhh ja, jeg forstår at du er meget lei deg. Du har så mange smerter og du står på som en helt likevel! Jeg ønsker deg lykke til med å lytte til din kropp. Du vet selvsagt at kroppen din kun forteller deg sannheten. Hvorfor skulle kroppen lyve? Man må være god med sin kropp for så gir kroppen mindre smerter som takk! Ja, det går mot lysere tider.

Svar: Du är klok Anne :) Men jag vill helst inte att kroppen ska ha rätt :) Jag har änsålänge inte riktigt kunna räkna ut varför kroppen skulle ljuga för mig, men jag är inte helt sams med tanken att den skulle ha rätt. Jag vill så gärna tro att det ska bli bra igen, helt bra på riktigt du vet. Och jag blir ju faktiskt jättesakta bättre, åtminstonde i perioder :)
Maria