foglossning.blogg.se

 Mer sommar åt folket!

Jag verkligen älskar min nya rörlighet. Nu när jag äntligen kan börja röra mig mer, har mindre ont och behöver kortare vilopauser. NU vill jag göra ALLT!!

Men det jag framförallt vill är att kunna träna igång min kropp så den är starkare när hösten kommer. Ju starkare kropp, desto lättare att kontrollera rörelserna. Ju lättare jag har att kontrollera mina rörelser desto mer kan jag göra innan jag får ont.

Så nu går jag så mycket som möjligt utan kryckor. Jag har börjat träna på kroppskännedom och mindfulness. Det är bra! Jag tycker att min kroppshållning är bättre redan. Jag gör så mycket fysiska saker jag kan.

Jo, ja det är klart att jag gör för mycket, jag har svårt att begränsa mig och jag har väldigt svårt att sluta innan det är för sent. I nio fall av 10 överanstränger jag mig och den där ena gången när jag inte överanstränger kroppen känns det som att hjärnan ska sprängas av all stress och vilja som vill fortsätta och som vill göra bara lite till.

Jag vill så otroligt gärna GÖRA saker, fysiska saker. Jag hade en sån där duktig dag i fredags.

Det var jättebra för min kropp, men stressen höll mig vaken till två på natten istället. Så igår när kroppen var sådär bra utvilad och hjärnan inte särskilt utvilad alls blev det en tvärtomdag.

Så idag funkar varken kropp eller knopp.

Tja, vad ska man säga? Att jag aldrig lär mig?

Men samtidigt.. Känslan av att fysiskt kunna klara av att gå omkring på tomten, pyssla och fixa lite, leka med sonen. Laga mat och bäst av allt - Jag körde häst!

Allt på samma dag!

Det var min andra hästkörning på drygt två år. Sambon har byggt om min vagn lite så att jag i stort sett ligger och kör, och jag har ju världens bästa häst ! :) Hon tycker att vår långa körning på kanske 300-400 m sammanlagt är något av det fjantigaste hon varit med om, men hon finner sig snällt ändå.

Det betyder ju ändå eftersom jag är så långsam nuförtiden, att vi får en hel timmes umgänge bara hon och jag. Precis som förr i tiden!

Första turen för en vecka sedan resulterade visserligen i oböjbarhet i 4 dagar. Men vem f-n tycker om att plocka ur diskmaskinen och tvättmaskinen och, varför måste man ha just den formen eller kastrullen som såklart står längst ner i skåpet. Eller för all del, i nederskåpen över huvud taget :)

Det var helt klart värt att stå och diska massa gånger om dagen, och att använda bara det jag kommer åt, och att få en hysterisk oreda i skåpen för den förra turen. Så kom igen bara! Jag är beredd!!

 

I augusti har jag som plan att ställa kryckorna i garaget, för att enbart tas fram vid särskilda tillfällen som längre turer eller resor eller liknande när lite extra stöd i livet fortfarande kan komma att behövas.

Av samma anledning lämnar jag inte tillbaka rullstolen innan jag kan sitta, stå och gå på riktigt. Så länge jag vill :)

 

 24 juni bär det av på en lång resa! Magnetröntgen i Uppsala! Känns nästan overkligt. Men så är det nu. Sambon kör bilen och jag ska ligga uppallad bland massa kuddar i passagerarsätet. Sen kör sambon rullstolen medan jag försöker låta bli att ha ont. Sen röntgen och sen hem….. Jag tror det kommer gå bra. Det måste det göra. För dagen efter kommer min bror med dotter upp från Malmö för att hälsa på. Och det ska jag njuta av! Så det måste helt enkelt gå bra.

Jag ska göra det jag är bäst på (eller försöker lära mig, det är vilket som det..) ta det lugnt, lyssna på min kropp och förståndigt, vuxet och moget våga vara besvärlig så min kropp är så bra som möjligt resten av veckan. Det borde jag väl klara? Jag är ju ändå 39 år och jag har ju ändå haft ont ett tag nu…