Privat, Tips Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, psoriasisartrit, symfyseolys

Vad gör ni?

När ni är fast i kroppen? I lägenheten? I huset? I sängen? I soffan?

Vad gör man när man egentligen när man inte kan röra sig längre? Förutom att vänta och bli galen och ha ont?

Jag kunde inte riktigt sluta tänka på det, för även om jag bor i hus med endast två trappsteg från hallen till gräset var gräsmattan i stort sett onåbar under mer än ett år.

Jag var fast i sängen först och sen på nedervåningen och nu ungefär 2,5 år efter att jag blev sängliggande kan jag både gå ut på tomten och upp och nerför trappen inne. Men min rörelsefrihet sträcker sig fortfarande inte till promenader, längre utflykter eller spontana gör det själv upptåg. Jag behöver fortfarande mycket hjälp och är fortfarande mycket begränsad egentligen.

Men eftersom jag kan komma ut på tomten känns livet så mycket enklare. Och så är det ju det här med sommaren J varmt och skönt och ljust framför allt. Och så mycket mindre kläder som ska på och av och inget eldande som tvingar upp en hela tiden. Ingen risk för halka, ingen dm nysnö som gör promenaden till bilen till ett träningspass. Jag har nog aldrig uppskattat sommaren så mycket som jag gör nu faktiskt J

Men vad gör man när man är helt hemmabunden?

Under min värsta period kunde jag i stort sett inte göra nånting eftersom jag hade för ont för att kunna både röra mig och tänka. Då försökte jag bara överleva. Och hitta nån ställning som jag kunde ligga i några minuter. Och så försökte jag låtsas som att jag hade det ganska bra. Och som att jag inte innerligt och hett hela tiden önskade att jag skulle få dö.

Men sen, när jag ”bara” var fast i sängen och hade lite mindre ont och lite mer ork läste jag böcker, enbart snälla glada böcker som jag visste skulle sluta lyckligt, eftersom minsta lilla olycka i en bok gav mig ångest och jag blev helt förstörd i veckor efteråt. Ingen aning om varför, men så var det. Jag läste faktaböcker, eller sånt som jag alltid velat veta, men aldrig orkat ta reda på, på nätet. t.ex. läste jag om vilda växter som går att äta och finns på tomten. Letade recept som jag sparade och nu äntligen kan börja testa lite smått.

Jag läste på om gifter och kemikalier, olika sorters dieter som jag som vanligt inte ens testar J , vad är eg feminism? och väldigt väldigt mycket tid ägnade jag åt att läsa forskning om foglossning, leta information om vad är det? Varför är det? Vad gör man åt det? Kan det förutses? Hur vanligt är det? Vart kan man vända sig?

Osv osv osv

När allting gör ont tar ju allting längre tid så allt tog tid helt enkelt.

Sen när jag kunde börja sitta lite uppallad med kuddar lärde jag mig helt plötsligt att virka och sticka (det är nått jag alltid har sagt inte är nått för mig.. Sånt där pill!!)

Det var jätteroligt att äntligen kunna GÖRA nått igen. Nånting som faktiskt blev bestående. Och att få göra nånting med händerna igen var underbart. Nu har jag tom kunnat tälja lite. Och naturligtvis passade jag på att leta efter mönster och täljbeskrivningar på nätet! Allt finns på nätet! Helt otroligt vad mycket saker man kan hitta. Saker man inte ens visste att man ville lära sig nått om, innan man råkar hamna där J

Youtube är dessutom mycket bra för tappade motivationer… Själv har jag t.ex. vid ett flertal tillfällen haft otroligt svårt att motivera mig att fortsätta träna vila vila träna. Då har en timme eller tre vid youtube gjort susen. Jag har tittat på sånt jag vill kunna göra igen. Jobba med hästarna, promenera i skogen, leka med sonen mm mm mm

Planera har jag också gjort i massor, ombyggnation av huset, renovering och ommöblering av rum, färger, växter. Och drömt, om jag vann hur mycket pengar som helst skulle jag göra såhär och såhär och såhär. Eller om jag skulle kunna bli självförsörjande skulle jag inte behöva mer pengar än så här J Det är nämligen svårt att vinna pengar när man aldrig spelar eller köper lotter J Det är å andra sidan orealistiskt att kunna bli självförsörjande när man inte kan använda sin kropp också. Men det är roligt att läsa om folk som lever så. Och det är inspirerande att se att folk vill leva så olika.

Det som jag tycker har varit allra svårast är att gå från en väldigt fysisk person till en inaktiv tänkande person. Jag har ibland känt det som att hjärnan ville sprängas. Jag tror det är träningsvärk ;) Jag är van att göra saker fysiskt, nu när jag inte kan det tillbringar jag mycket tid med att planera hur jag kan göra saker innan jag gör dom. För att förhoppningsvis inte behöva göra om lika många gånger.

Vad har ni gjort? Vad kan man egentligen göra i liggande ställning?

  • Läsa böcker, tidningar, på internet. Läs på om allt du någonsin undrat om. Eller lär dig allt om din vanliga hobby.
  • Kanske är det dags att bli en börshaj? Varför inte bli rik medan man ändå ligger?
  • Skriva, en blogg, noveller, dikter, en bok kanske, listor på allt som måste göras, prioriteringslistor, saker jag ska göra sen-listor.
  • Skaffa en ny hobby, virka, sticka, brodera, handsy, nålbindning, påta. Kanske kan man tom rita och måla?
  • Sortera alla bilder i datorn
  • Sortera igenom alla gamla pärmar
  • Se på film
  • Sök recept på lättlagade maträtter, snabba och enkla men goda. (under förutsättning att du inte mår så illa av mat, att du vill skjuta alla som äter inom en mils radie ;) )
  • Mindfulness
  • Meditation
  • Lär känna din kropp genom att lära dig hitta alla muskler med hjärnan.
  • Lyssna på musik
  • Komponera egen musik på datorn om du vet hur man gör. Eller ta reda på hur man gör!
  • Dagdröm

Alla att-göra saker är ju bara möjliga om du inte har så ont att du helt enkelt inte kan tänka alls. Än mindre få kroppen att acceptera nån form av rörelse. Men har du så ont orkar du med största sannolikhet ändå inte göra nånting annat än att försöka hitta en ställning som inte gör alltför ont, och att försöka sova lite.

Och tänka på att det ska bli bättre. För det blir bättre. När väl barnet är ute och belastningen minskar kommer det att bli bättre.

För en del går det fort, för andra tar det längre tid. Men om man sköter sig med vila och rätt utformad träning och ännu mer vila kommer det bli bättre.

De allra flesta blir ju trots allt bra helt av sig själv efter förlossningen. Men jag tycker ändå man ska vara medveten om att man kan få kämpa lite för att bli helt bra.

Under tiden kan man ju kanske passa på att lära sig allt om hur man bygger hus, eller hur man enklast uppfinner den där absolut nödvändiga grejen. Den som alla behöver men inte vet om att dom behöver än ;)