Sommarreflektioner
Hur konstigt det än känns är det sensommar, redan. Hur gick det till?
Jag har gjort massvis med saker i sommar, i nått desperat försök att vara normal och visa för mig själv att jag egentligen är frisk, alltså behöver jag nog inte opereras ändå.
Det visade sig rätt snart att jag hade fel. Jag hade inte blivit mirakulöst frisk i kroppen.
Hittills har jag alltid lagt ner störst fokus på träning - vila balansen eftersom jag tänker mig att jag ska bli stark i muskulaturen och på så vis klara av att fungera. Och ju hårdare jag tränar desto mindre andra aktiviteter klarar jag av.
I sommar har jag gjort tvärt om, jag har fokuserat på att göra saker och anpassat träningen efter hur kroppen mår.
Helt plötsligt förstår jag att folk med kroniska besvär helst inte vill träna eftersom dom inte kan göra saker då. För jag är inte i närheten av att klara av den träningen jag gjorde förra sommaren. När jag tex kunde gå 6 minuter på gåband en kort period, I år klarar jag två minuter nästan. Men, istället har jag kunnat gå på kalas utan att stendö, vi har varit en tvådagar tur till furuvik med rullstol och kryckor. Tre timmars vila på dagen och kväll vid 19-20 snåret men ändå, det gick!
Lite mer likt ett liv liksom, visserligen är jag väldigt öm i bäckenregionen och jag har svårt att röra mig ”rätt”. Jag har mer värk och sämre ork, jag blir ju inte bara slut i kroppen för att det gör ont jag blir helt totalt tvärslut i knoppen också och somnar ofta när jag nattar sonen vid 19-20 snåret. Å jag känner att hjärnan mer och mer letar flyktvägar och jag orkar inte vara riktigt lika glad som jag egentligen förväntar mig att jag ska vara. Jag är helt enkelt för slut.
Så jag är nog redo för operationerna allafall. Även om jag verkligen verkligen verkligen inte ser fram mot smärtan som jag tack och lov inte kan föreställa mig. Jag antar att den kommer som en chock första gången och att jag kommer gruva mig järnet inför andra operationen när jag redan vet hur ont det kommer göra.
Men starka kvinnor har överlevt före mig och jag glider ju faktiskt in lite på en räkmacka. Jag menar utvärderingar är ju redan gjorda, jag behöver inte göra tre operationer som många behövde göra förut. Jag behöver ingen extra utvärdering, jag följer ju tydligen skolboken i besvärsväg.
Jag ska ju tex göra blockaden samma morgon som jag ska opereras på em.
Lite av lyxvarianten kan man ju säga :)
Naturligtvis är jag orolig ändå, men men, man måste våga för att vinna finns det ju ett ordspråk som säger. Och ingen rök utan eld så att säga ;)
Hoppas att ni därute som har problem åtminstone har det bättre nu på sommaren!