Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys

Plan inför 2014

Jag har (som vanligt) fått göra lite ändringar inför min plan på att vara ”i form” till Augusti 2014.

Jag hade som plan att jag nu i januari skulle boka tid hos osteopat, eftersom jag räknade med att jag skulle vara så pass bra att jag skulle kunna köra fram och tillbaka själv.

Har därför haft en förhoppning om att jag skulle:

1. Bli bra jättefort! 2. Kunna börja röra mig mer. 3. PROMENERA 4. Börja köra häst igen och kanske tom rida till sommaren.

Men… eftersom jag vart halvt medvetslös av att åka på jullunch på jobbet (som ligger nära den tänkta osteopaten) och samtidigt frågade på fb gruppen hur det kändes efter en behandling, och fick svaret: ont samma dag, så sket det sig helt enkelt.

Siktade då in mig på mitt träningsprogram med hopp om att öka promenaderna åtminstone.

Tack vädret för blankisen som höll mig inomhus i över en vecka.

Och för att inte glömma, tack förkylningen som gör mig träningsoförmögen förutom dom små stabiliseringsövningarna.

Nu är det snart 2014.

Då är det 8 månader tills försäkringskassan kan tvinga mig att byta jobb. 238 dagar.

Så förutom att inte kunna gå ut (pga blankis igen) inte kunna träna ordentligt (pga förkylning) så försöker jag hålla mig lugn. Ingen panik… ingen stress… stress är inte bra för kroppen. Återhämtning och immunförsvar försvagas vid stress och all kraft jag behöver till min rehabilitering bara rinner iväg till ingen nytta.

Jag tycker själv att jag låter ganska klok när jag skriver det, tyvärr har min hjärna och min kropp för länge sedan slutat kommunicera.

Jag förstår mer än väl min farmors ord till mig för många år sedan: Det är inte roligt förstår du lilla gumman, när kroppen blir gammal men man känner sig ung i huvudet.

Jag ska inte börja nästa år med osteopat, och tydligen inte med någon ökad träning heller om inte den här äckliga förkylningen ger sig iväg snart. Så nu vet jag inte hur jag ska kunna lägga in en högre växel som jag planerat.

#1 - - Anne Høidahl:

Du skriver så klokt! Men jeg har lyst til å stille deg et spørsmål - jeg håper igjen at du ikke syns det er et frekt spørsmål. Du er veterinær, ikke sant? (Ja, dette var ikke selve spørsmålet altså.) Om en hest som du elsket, hadde fått foglossning, og ikke ble bra igjen etter at hun hadde fått føllet. Hvilken behandling og opptrening og ander tiltak hadde du da satt i gang? Hvilke behandlinger ville du trodd at hesten ville hatt god nytte av?
Lykke til med ikke å stresse!

Svar: Å.. svår fråga :) Men nej, jag är djursjukvårdare och hovslagare. Men jag förstår hur du tänker, har själv ställt mig frågan ungefär 1000 gånger. Det mest logiska svaret på frågan är att om det hade varit en häst hade den redan varit avlivad, en hund eller katt troligen likaså. Eftersom vi människor har rätten att ta beslut om liv och död för våra älskade husdjur hade jag personligen, om djuret ifråga varit mitt, låtit avliva det. Anledningen är just att jag inte vill plåga den jag älskar, om min häst, hund eller katt fått foglossning och inte svarat på den första behandlingen av vila och träning hade jag inte orkat se den lida mer utan låtit den somna in. Att utsätta mitt djur för smärta med oviss utgång hade jag inte klarat av.
Angående behandling av den tänkta hästen, hade jag efter undersökning av veterinär, röntgen och smärtstillande ev även akupunktur, väntat tills den värsta smärtan lagt sig, hästen hade varit tvungen att hänga i en sele för att hållas upprätt, då de är så stora att deras kroppar inte klarar att bli liggande alltför länge, och med foglossning hade den aldrig klarat att resa sig själv. Sedan hade jag tagit ut en duktig equiterapeft som både behandlar manuellt, med akupunktur och med laser.

Jag har funderat en del på det där med laser faktiskt, och senast idag pratade jag med sambons syster om det. Hon pluggar till läkare och hade läst en artikel om en sjukgymnast (här i Sundsvall som forskat tillsammans med Thomas Torstensson). Hon hade just varit i Asien och föreläst om kortisoninjektionerna som testats här i Sundsvall. Nu (tror jag) höll hon visst på med nån studie om laser kunde ge samma effekt. Jag är inte helt säker på hur det var och om det var nu, men jag skulle få artikeln när vi ses nästa gång :) Ska bli spännande att läsa!

Hur tänker du själv ang behandling? När slutar man leta efter ny hjälp? När slutar läkare och sjukgymnaster försöka hjälpa? Hur lång tid tar det innan man slutar testa varje ny behandling?

Gott nytt år önskar jag dig :)
Maria