foglossning.blogg.se

Jag fick en så välskriven kommentar här om dagen som jag fått lov att lägga upp här i bloggen :) Jag tycker den är värd att läsas även om man hoppar kommentarläsningar så här kommer den!

Filip:

jag kunde inte hålla mig från att kommentera ditt inlägg trots att jag är man och aldrig lidit av foglossning. Som jag förstår det så har du skapat den här fina bloggen, bra initiativ! och du har dessutom foglossning, så pass svår att du är sjukskriven och går på kryckor. Foglossning är ingen dans på rosor - det har jag förstått då min fru jobbar som foglossningsexpert har jag hört ett o annat om hur smärtsamt och livshämmande foglossningsbesvär kan vara.

Varje gång jag hör att någon har svåra foglossningsbesvär blir jag påmind om hur utbredd vanföreställningen är att det inte går att göra någonting åt det. Det är mycket frustrerande för mig eftersom jag vet att det finns mycket tillförlitliga behandlingar för att komma tillrätta med besvären men att de som drabbats inte verkar känna till det. Och även om man känner till att det finns framgångsrika behandlingsmetoder så är det väldigt svårt att få hjälp.

Till problemet hör förstås att Landstingen oftast inte finansierar specialiserad hjälp mot foglossningsbesvär och i de fall de gör det måste man ändå vänta 3 månader på att få hjälp, vilket i praktiken är 3 månader av sjukskrivning med kryckor och missmod. Den offentligt finansierade sjukvården inkl barnmorskor och husläkare spär inte sällan på vanföreställningen att det inte finns något man kan göra och att det bara är att bita ihop till förlossningen. Vaddå till förlossningen!? Besvären kanske fortsätter efter förlossningen och då då!? Och vaddå bita ihop!? Ska jag sjukskrivas istället för att få hjälp!? Hur tänker de egentligen?

Om man har tur så säger ens husläkare eller barnmorska att man ska få en remiss till/uppsöka en sjukgymnast men då är det typiskt till en "generell" sjukgymnast, dvs en som inte är expert på just gravida kvinnor - och då blir ofta resultatet inte det man hade hoppats på och det hela upplevs då som en belastning istället eftersom man måste ta sig dit för att få sin behandling som inte gav något nämnvärt resultat - något som inte är det lättaste om man har foglossningsbesvär. Dessutom så befäster det tesen om att det inte finns något man kan göra eftersom man då försökt men utan framgång.

Jag är förbannad på bagatelliseringen av graviditetsrelaterade smärtbesvär inom offentliga vården. Men min ilska alena kommer knappast förändra den saken tyvärr. Tills sjukvården har kommit på bättre tankar och börjar ta väl hand om de som ger det största tänkbara bidraget till samhället så är ni tyvärr hänvisade till egen finansiering och eget "uppsökande" av kvalificerad vård.

Det finns vård, det finns hjälp. Även för dem som har grava foglossningsbesvär och går på kryckor eller har kvarstående foglossningsbesvär långt efter förlossningen.

Det vore kanske en god idé att komplettera din fina blogg (om du pallar!) med en lista på mottagningar i olika städer som erbjuder specialiserad vård för gravida så att det blir lite lättare att hitta rätt i djungeln av sjukgymnaster, naprapater och kiropraktorer och faktiskt få den hjälp som man behöver.