Vad är det för fel?
Det har jag legat och funderat på i natt. Ännu en natt utan sömn, ännu en natt med allt för mycket smärta. (ja jag vet att jag gnäller men jag gillar inte att ha ont, faktiskt.) Ännu en natt med små stressattacker. Jag tycker inte alls om att dom äckliga stressattackerna börjat hälsa på igen. Varken dagtid eller nattetid. Så himla kul är det inte att ligga och flåsa, svettas, ha hjärtklappning och pirr i hela kroppen och en hjärna som alarmerar: spring för helskotta! människa gör nånting!
Å det enda man faktiskt kan göra eftersom det gör ont redan och ännu ondare om man faktiskt försöker göra nånting, är att ligga still och vänta tills det går över.
Det kanske är vårkänslor, nu när det är vår vill ju hjärnan börja röja järnet, medan kroppen fortfarande tror att halv snigelfart är en bra takt att reparera sig på. Så kallad inre konflikt kanske? Vad vet jag, mer än att det gör ont och är jobbigt.
En annan sak som är väldigt jobbig just nu är disciplinen, träningsdisciplinen, viladisciplinen och ät-inte-allt-som-är-löst-disciplinen.
För om jag inte tränar och inte åker iväg till sjukgymnastiken eller akupunkturen så orkar jag ju göra mer hemma. Får mindre ont, mindre må dåligt efter ansträngningtid och mer tid att försöka leva ”normalt”. Då blir vilan inte lika frustrerande och jag inte lika sugen på att äta nått.
MEN eftersom jag faktiskt fattar att det är all träning som gör att jag faktiskt kommit så här långt att jag kan börja göra saker igen (om än i pyttesmå doser) så fattar jag också rent logiskt att jag måste fortsätta att träna för att bli ännu bättre och kunna göra mer saker på riktigt. (Och inte genom att smita från träningen J )
Alltså dilemma… Det är jädrit svårt att tänka långsiktigt när man vill göra kortsiktiga saker.
Så då tvingar jag mig att göra hemövningar (erkänner, jag har slarvat lite, men nu tagit mig i kragen igen) jag åker på sjukgymnastiken (utom just idag då såklart, eftersom mensvärk, huvudvärk, bäckenvärk som strålar både uppåt och nedåt inte är en bra kombination med köra bil och träna, det är ju såklart ingen bra kombination över huvud taget, men ni fattar) Jag åker på akupunkturen. Jag ställer alarmet på mobilen och lägger mig och vilar. Och jag försöker att inte äta allt som inte är fastskruvat.
Å så väntar jag.
På att bli bra
På nästa förbeskade stressattack
På att jag ska vakna upp och inse att allt det här bara är en jäääätttttelång mardröm.
På att smärtan helt plötsligt bara ska glida bort och glömma att komma tillbaka
På att jag helt plötsligt sitter/ligger/står/går utan att ens reflektera över att jag faktiskt gör det.
Å på den där goda fen, visst finns hon väl på riktigt??
Medan jag väntar skriver jag lite här och så är jag så glad för att jag fått lite mejlkontakt med några av därute i världen J Tack för att ni finns!
Tack detsamma! Det är så mycket som du skriver som jag känner igen mig i! Jag är inte ensam, det känns skönt! Glad påsk! Kram Elin