Känslomässigt kaos
Hur påverkar det tillfrisknande?
Hur påverkar det smärta?
Vad gör det med min inre stress?
Jag vet inte. Och ärligt talat är jag inte säker på att jag vill veta det heller.
Jag antar nämligen att det har negativ effekt på samtliga frågor.
Men för dagen lever jag med ett ständigt och starkt känslomässigt kaos, det känns som en form av livskris. Tror jag. Jag har aldrig haft någon förut vad jag vet.
Men jag känner mig som om jag står mitt i en tornado, det snurrar och det känns som allt i mitt liv bara rycks upp med rötterna runt mig, kastas hit och dit och kraschar åt ena eller andra hållet.
Själv känns det bara som om jag svävar runt inne i mitten oförmögen att göra något åt vare sig det ena eller det andra.
Jag känner mig helt enkelt arg, frustrerad, värdelös, orkeslös, fylld med vanmakt, stressad och i känslomässig obalans.
Med adrenalinet pumpande redo att slåss
Med håglösheten runt hörnet redo att ge upp
Om jag inte känner för att lägga mig på kvällen och aldrig mer vakna känner jag för att slåss på liv och död.
Det är faktiskt ganska jobbigt att slitas fram och tillbaka hela tiden. Särskilt eftersom jag inte själv får vara med och bestämma.
Fast det är min kropp som utsätts.
Jag saknar bestämmanderätten över min kropp
Jag saknar tiden när min kropp var min
Jag saknar tiden när jag visste vem jag var
Jag saknar tiden när jag visste vad jag ville och hur jag skulle ta mig dit
Jag saknar tiden när jag inte visste hur det var att leva med kronisk smärta
Jag saknar tiden när jag inte behövde känna mig så jädra tacksam för allt hela tiden.
Tacksam för att det inte gör så ont idag
Tacksam för att jag just idag kan göra ditten eller datten
Tacksam för att jag faktiskt blir bättre hela tiden åtminstone om man jämför årsvis
Tacksam för att nån tar upp kryckan åt mig en dålig dag
Tacksam för allt helt enkelt, hela tiden, jämt
Usch... :( Känner igen det trots att jag inte gått så länge som du med så kraftig smärta. Jag fick ett fördröjt missfall för två år sedan som upptäcktes i v 12 på ultraljud och jag fick föda ut fostret med hjälp av tabletter. Fick sedan komplikationer med förmodligen vanligt rygghaveri + inflammation i ländryggen + kraftig foglossning. För att göra en lång historia kort så var det var ett rent helvete och det tog lång tid för att komma på banan igen. Kände sådan desperation!! Helt förståeligt att du mår som du gör efter så lång tid!!
Fick ett tips från en terapeut/psykiatiker härom veckan angående min smärtorproblematik som ju finns kvar men som inte är i närheten av hur du fortfarande har det. Han tyckte jag skulle läsa boken "Släpp taget om smärtan" av JoAnne Dahl & Tobias Lundgren. Den skall ha hjälpt en hel del människor mycket i sitt hanterade av smärtor. Jag tänkte ge boken en chans och jag tänkte att det kanske kunde vara något för dig med. Har nu shoppat den och skall börja läsa.
Slutligen.... Jag tycker du är grym! Jag är djupt imponerad över hur du ändå hur väl du lyckas hantera din situation!! Den är allt annat än lätt!!! Du behöver definitivt inte känna dig oduglig och värdelös!! Jag förstår de tankarna men jag tycker du är jättestark! Kram från en du inte känner