foglossning.blogg.se

Lider jag av idag. Fast jag vet inte om det är själva röntgen eller om det är hela resan eller om det är resultatet jag har mest ångest över.

Jag vill ju absolut göra den här röntgen för att se att allt är bra. Eller för att hitta nått litet som är enkelt att åtgärda.

Jag är rädd för att jag får ett rejält bakslag av resan. Livrädd. Konstigt nog blev jag inte rädd för det förrän idag. Eller rättare sagt i natt.

Innan har jag hela tiden tänkt att det kommer gå så himla bra. Att jag kommer upptäcka hur otroligt mycket bättre jag har blivit eftersom jag varit så säker på att jag inte kommer få nått särskilt ont. Jag har tom planerat för att baka och att ha sonen hemma när brorsan med dotter ändå är här. Och lite utflyktstankar har jag gått och finurlat på.

Men så blev det kallt och surt igen. Och jag fick börja med fulldos alvedon + orudisen för att överleva helgen istället för att som planerat börja ta alvedonen i förebyggande på söndagen. Surt sa räven och miss i planeringen.

Det kalla sura vädret förde förutom ökad smärta med sig allmän rörelseångest. När det varit runt 25- 28 grader plus och hög luftfuktighet har jag haft sån otrolig rörelsefrihet och snabb återhämtning.

Halv storm, + 10 grader som varmast och regn…. Tja vad säger man? Återhämtningstiden tredubblades, rörelsefriheten halverades och smärtan ökade. Skönt? Nej, inte särskilt. Irriterande? You Bet! Frustrerande? Finns inte ord att beskriva hur frustrerande.

Så jag har ju redan ondare, en tripp till Uppsala känns inte som det bästa jag kunde ta mig för. Men jag vill ju verkligen göra röntgen. Så det får gå.

Vi gör så gott vi kan, med kuddar i bilen och raster längs vägen. Sambon har också ångest, han är jätteorolig för att jag ska få jätteont. Så jag försöker låtsas att jag inte har så ont. Det går sådär kan man väl säga. Men jag försöker alla fall.

Jag kanske borde flytta till nått varmare land med stabilare temperaturer.

Det där var Tankarna från igår J

Idag har jag varit där, och nu har jag kommit hem. Jag känner mig oändligt trött och det sträcker svider och bultar både här och där. Men annars tycker jag det gått bra.

Om man bortser från att vi körde till fel röntgen.. Och när vi i full stress försökte hitta rätt röntgen blev vi för första gången i mitt liv stoppade av polis med blåljus och siren!! Vi hade visst kört in på en väg som var enbart för taxi och buss… Oops!

Men när vi förklarat situationen för herr polis så gav han oss vägbeskrivning och ett lycka till istället för böter. Tack tack tack för det herr polis.

Men nu är jag röntgad och jag lever än. Hoppas det håller i sig J