Det är ju så mycket mer
än att bara ha ont.
Att drabbas av kvarvarande bäckensmärta efter graviditet är ju jättejobbigt eftersom det gör ont. Men det räcker ju tyvärr inte med att det gör ont, det är ju så mycket mer som händer runt omkring.
Ja det är jättejobbigt att ha ont och det gör ont och man blir ledsen för att det gör ont.
Det gör tusen miljarder gånger ondare när dom ringer från dagis och berättar att ens treåring hamnar i slagsmål och bryter ihop i ohejdad gråt när han upptäcker att andra barn kan göra saker med sina mammor som han vill göra med mig men jag inte kan.
Jag skulle vilja säga att det faktiskt gör så ont att det är svårt att leva med.
Det spelar ingen roll att jag vet att jag gör så gott jag kan eller att jag vet att han har det bra egentligen. Det spelar ingen roll att det finns mammor som kan göra saker men ändå inte gör det. Det spelar ingen roll att jag nu vet att jag kommer kunna göra dom där sakerna om ett år.
För precis just nu är jag en mamma som orsakar min son så mycket smärta att han inte kan hantera sina känslor.
Och det är värre än all sammanlagd fysisk smärta jag har haft sedan jag blev gravid. Det är värre än all ångest jag har haft för att jag inte kan göra saker som jag vill och rädslan att aldrig bli bra. För dom känslorna har handlat om mig. Koncentrerats på vad jag vill och inte kan.
Den här smärtan är större och våldsammare, för jag kan inte göra något åt det. Inget mer än jag redan gör. Och jag gör verkligen allt jag kan.
Foglossning är skit helt enkelt
Bara en stor kram från ett annat mamma-hjärta som också gått sönder så många gånger... Vi klarar det! Och de kommer klara det. Vi är här, trasiga och ofta frustrerade, men vi är här!