Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys

Återbesök

Jag har varit i Ängelholm. Förra måndagen. Helt själv.

Och jag måste få säga att det var så häftigt!

Jag åkte helt själv. Jag och mina kryckor och assistans med rullstol på flygplatserna och taxi.

Sjukresor är rätt häftigt, jag bokade taxi till Sundsvalls flygplats, rullstolsassistans till planet. Rullstolsassistans på Arlanda mellan planen och rullstolsassistans i Ängelholm. Taxi från flygplatsen till sjukhuset. Taxi från sjukhuset till Ängelholm flygplats. Rullstolsassistans till planet och rullstolsassistans mellan planen på Arlanda och sedan på flygplatsen i Sundsvall. Till sist taxi från flygplatsen och hem.

 

7.40 åkte jag hemifrån på morgonen och 19.15 eller nått sånt var jag hemma igen. Hyfsat mörbultad men otroligt fascinerad. Över att allting faktiskt fungerade. Men allra mest över att jag faktiskt överlevde! Min första resa utan hjälp (assistans räknas så klart inte ;) ) sedan graviditeten.

 

Själva läkarbesöket då?

Jorsåatte…. Det gick SKITBRA! Helt enkelt.

Jag är över förväntan bra, jag tränar helt rätt och gör eg allting rätt som skyndar så förbannat långsamt att jag blir galen.

Inga dåliga nyheter alls? Alltså om man får vara kinkig och det tycker jag att jag får efter mer än 4 år som rörelsehindrad så får jag fortfarande inte bära och inte köra skottkärra och inte gå i lera, inga roliga saker alls med andra ord.

Men egentligen har jag det hur bra som helst. Jag beräknas kunna börja jobba igen och jag kan nu promenera 8!!!! minuter. Det är det längsta jag har gått sedan i februari 2012. Så det känns ju faktiskt väldigt bra även jag just nu är i en period av mer ont mindre ökad träning. Att bara bibehålla träningen är svårt just nu. Jag kör mitt mantra att det nu bara kommer bli bättre och bättre.

Det finns ju faktiskt en plan på att jag ska kunna börja arbetsträna redan i höst!

Hur häftigt är inte det på en skala?!