Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys

Långt mellan inläggen

ett säkert tecken på att livet börjar återvända och att jag blir bättre :)

 

Nu är det snart (om två dagar) exakt 7 månader sedan min andra operation. Det är inte klokt vad tiden går fort!

Jag kan gå 10 minuter utan kryckor och utan att få ondare VARJE DAG! Alltså som promenad! Utöver att jag kan gå mer hemma.

 

Den allra största skillnaden före och efter operationerna som jag ser det nu är att jag har vilopauser på dagen i stället för rörelsepauser. Det är liksom helt tvärs om nu.

Förut kunde jag röra mig i kanske två timmar och behövde vila nästan resten av dagen. Nu är det lite tvärs om :)

 

Jag kan alltså påbörja en herrans massa projekt som jag sedan inte kan slutföra eftersom rörelsemängden fortfarande tar slut :)

 

Det är med andra ord ännu rörigare här hemma nu för tiden ;)

 

Är jag smärtfri? Nej, men jag har annat ont. Jag har överansträngningsvärk i alla runt omkring vävnader, jag har strålande värk ner i benen nästan hela tiden, jag får träningsvärk och mina fötter och fotleder värker och brinner. Men mitt bäcken är stabilt och även om jag är ofantligt trycköm över SI-lederna och i ländryggen (främst) så är det inte längre någon som hugger mig, det är sällan kramp, jag har känsel. Och framför allt har jag en helt annan rörlighet. Jag kan lyfta mina ben och röra dom lite åt vilket håll jag vill utan större ansträngning än att jag behöver vara medveten om att jag tänker göra den rörligheten.

Jag kan trampa ner i en ojämnhet utan att ramla ihop av smärtan och jag ta mig upp och ner på golvet själv, kanske inte så smidigt och kanske inte utan besvär, men det går!

Jag kan sitta längre stunder och jag ligger mindre och mindre.

 

Jag får fortfarande ont av att börja mig, men inte på samma sätt.

Jag får fortfarande ont av att sitta men inte alls lika fort.

Jag får fortfarande ont av att stå men inte lika fort.

Jag får fortfarande ont av att gå men inte lika fort och inte på samma sätt.

 

Jag kan nu tex åka med till affären och gå med kryckorna åka hem och ta en liten paus för att sedan fortsätta göra någonting annat. Det är hur häftigt som helst :)

 

Hepp, nu ska jag ta och träna lite :)

#1 - - Anonym:

Skönt att du börjar må lite bättre!! Är strålningsvärken från operationerna? Det låter ju inte trevligt hoppas det försvinner! Kram

Svar: Hej :)Jag tror strålningsvärken är lite blandat, oftast tror jag det är ovanan av rörelse och belastning, men jag kan ju inte riktigt svära på det. Det kommer nog försvinna vad det lider, antagligen fortare om jag lär mig att ransonera min rörelse till lagom nivå. Men det är både svårt och tråkigt ;)
Funderar på att börja med traditionell kinesisk akupunktur igen och se om det försvinner då. Jag tror det skulle hjälpa faktiskt..
Kram :)
Maria

#2 - - Anonym:

Ja tänk så länge muskler o annat varit utan vidare belastning! Så jobbigt att man alltid måste ha sådant tålamod med det här😣 du är ialf en god bit på väg. Vilken lycka att operationerna gått bra och ingen hemsk skadad nerv eller liknande. Försök ha fortsatt tålamod och njut av livet ändå!! Fika i stan med goda vänner:) längtar så tills jag kan göra det! Förhoppningsvis innan jul! kram

Svar: Oj, jag är uppenbarligen en mycket dålig bloggare! Har helt missat det här från Juli.. Ber om ursäkt för det, jag är jätteglad för alla kommentarer, så hur går det för dig då?Jag njuter så mycket jag kan och jag är otroligt glad för alla framsteg jag gör :)
Maria

#3 - - Thea:

Uppdatering önskas😃 Hur går det? Mår muskler etc bättre? Här väntas fortfarande på att få träffa riddaren i Ängelholm!

Svar: Tur att jag har skrivit en uppdatering nu då ;)Har du fått tid, eller väntar du på att få tid fortfarande? Jag hoppas verkligen du får börja din op-resa snart, det är så häftigt när man kan börja göra saker igen!
Maria