Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys

Ingen ny plan

Jag har alltså ingen ny plan för livet, jag önskar verkligen att jag hade det. Jag önskar verkligen verkligen det.

Jag har pratat med Bengt och han kan inte säga så mycket innan han har sett röntgen som jag står på kö för.

Men jag tror ju att det ser bra ut på röntgen, annars borde jag ha mer ont tycker jag.

Så då gäller bara samma som förut, inte provocera smärtan men sakta sakta öka rörelse och tolerans. ÅÅÅÅH! JAG BLIR GALEN!!

Mitt liv har stått på stand by i över 5 år….. Hur länge ska det vara såhär?? Jag bara undrar….

Jag vet, jag är gnällig, men även min tålmodiga själ börjar få nog. Det hade varit mycket enklare att få ett: Så ont som det gör nu kommer du troligen ha även i fortsättningen. Så det är bara att leva det du kan med dom begränsningar som smärtan ger.

Det hade funkat, för då hade jag inte hela tiden behövt kämpa för att bli bättre, då kan jag bara leva istället. Nu kommer jag även i fortsättningen behöva försöka bli bättre. Men om jag inte orkar det då??

Så eftersom Bengt inte kunde komma med några teorier (jag fattar att han inte kan det, jag fattar att det är helt individuellt och så vidare, jag vill bara klaga lite) så tänkte jag att jag skulle pigga upp mig med ett telefonsamtal till min handläggare på försäkringskassan.

Dålig plan..

Nu har ju jag en väldigt bra handläggare på försäkringskassan tack och lov.

Men försäkringskassans regler är verkligen gjorda för att få ut folk i arbetslivet igen.

Jag jobbar ju 50% av min 60% anställning, dvs 12 timmar i veckan.

Nästa steg är alltså 75% dvs 18 tim i veckan.

Alla ni som går igen samma helvete som mig vet att dom 6 timmarna känns som, jaa, vad ska jag säga… Innan jag kan öka på 6 timmar på en gång… Det känns liksom som helt oövervinnerligt. Om jag tittar på mina 3 timmar per dag månd-torsd så känns det som att 4 och 5 timmars dagar är kilometervis bort. Nu brukar jag vara helt slut när det är torsdag och stel och öm.

Och då har jag anpassat arbete fortfarande.

Men det går bättre. Det gör det faktiskt, jag blir bättre saaaaaaaaktaaaaaaa. Får bättre rörelser, lättare att röra mig och bättre kondition och bättre styrka.

Men varför får jag fortfarande så ont att det hämmar mig? Främst böja sig, sitta, stå, eller gå längre stunder? Vad är det för fel????

Ja just det, foglossning… glömde….. eller inte!

 Önska mig lycka till när jag ska till min husläkare på måndag.

 Varför blev livet såhär eg?

#1 - - Anonym:

Kanske din nya plan kunde involvera kosten, om du inte redan provat det? Vissa blir hjälpta av att äta ganska strikt antiinflammatorisk och basisk kost (massa frukt och grönt bl.a.). Kanske kan det hjälpa läkningen några steg?

Svar: Hej!Tack för tipset :) Jag jobbar på det! Jag vet att jag eg borde ta det längre men just nu är det svårt att få ihop det med resten av familjen.. Men jag jobbar på det som sagt :)
Maria