Gott nytt år!
Så här lite drygt två år efter sista operationen är livet på det hela taget ok :)
Har jag fortfarande ont- Ja
Får jag fortfarande bakslag – Ja tyvärr upptäckte jag just att det fortfarande ingår i mitt liv
Blir jag sämre av mens, ägglossning, väderomslag och kyla fortfarande – Ja
Blir jag fortfarande sämre om jag gör för mycket – Ja
Finns det nått som blir bättre med tiden? - Absolut!
Det går bara så ända in i *lägg till valfri harang av fula ord * långsamt.. Det är sjukt att det ska gå så långsamt. MEN det blir saaakta bättre.
Nu i Januari har jag äntligen gått upp till 5 timmar/dag Må-to. Från 4,5 timme Må-to.
Är det verkligen förenligt med försäkringskassans regler? Nej.
Jag får inte längre någon ersättning från försäkringskassan eftersom dom bestämt att jag är frisk. Dom ansåg inte att min husläkare, min sjukgymnast och Bengt visste bäst. Så dom bestämde att jag antingen kunde börja jobba heltid på mitt nuvarande jobb. = Omöjligt.
Eller så skulle jag säga upp mig från mitt jobb och bli arbetslös på heltid och söka jobb ”där man inte behöver sitta eller stå eller gå” (På allvar.. Min nya handläggare sa faktiskt precis så) 100% tjänst….
Jag hade ju såklart klarat att vara arbetslös, då går man ju hemma…..
Man säger inte upp sig från ett jobb där man trivs och har möjlighet att få anpassade uppgifter och tider och i framtiden får jobba hur mycket man vill.
Inte om man inte måste.
Vi pratade här hemma och kom fram till att jag jobbar mig upp sakta och så tar jag föräldradagar och tjänstledigt för att få ihop det hela.
Sa jag att mina arbetsgivare är fantastiska? Sa jag att min nya handläggare på fk var helt dum i huvudet? Om inte nämner jag det bara lite i förbigående. Och som tur är är hon inte längre min handläggare eftersom jag inte längre får nån ersättning därifrån eftersom jag inte längre är sjuk..
Jag har bara svårt att röra mig och fungera och har ofta väldigt ont, men det är inget problem eftersom det tydligen finns gott om jobb på arbetsmarknaden där man inte behöver sitta stå eller gå….. Än så länge har jag bara inte kunnat klura ut vad det är för jobb. Så nu använder jag upp mina föräldradagar (och snart även sambons) för att kunna rehabilitera mig i en takt som faktiskt fungerar.
Det är spännande att leva ska jag säga.
Men jag tränar fortfarande, fast bara en gång i veckan, eftersom jag försöker göra så mycket vardagssyssloträning som möjligt. Jag försöker helt enkelt sakta härda min kropp in i alla nya rörelser som livet består av. Eller som jag vill att mitt liv ska bestå av.
Jag är lyckligt lottad som har den möjligheten.
Det är en tjej på jobbet som ska få sitt andra barn om några månader och jag kommer på mig själv med att bli förvånad om och om igen, hon går precis som vanligt, sitter, står, böjer sig och skrattar och mår bra. Flera gånger i veckan måste jag dubbelkolla att hon faktiskt har en bäbismage :)
Det är olika här i livet. Jag har precis kämpat mig upp till halvtidstjänst och sonen är 5,5 år. Hon går snart hem på gravidpeng med sitt andra barn på 3 år. Det är fantastiskt. Jag vet ju att det eg är hon som är normal, men…. Jag har verkligen verkligen svårt att greppa hur olika det är. Det är ju fantastiskt och jag är verkligen glad att hon mår så bra, men hur kan det bli så olika? Och varför? Visst är det jättekonstigt att det är så olika?
Men nu ska jag inte försöka lösa graviditesmysterier här utan lite snabbt uppdatera vad som har blivit bättre sen sist.
Längre tid mellan bakslagen
Lättare att vila bort värk
Jag är starkare, har bättre kondis
Hjärnan börjar komma ikapp
Det är sällan ångesten kommer krypande och när den gör det är den hyfsat lätta att kontrollera, dvs jag känner igen den och då blir det inte lika jobbigt.
Jag har mycket mer tid med sonen
Jag har mer ork med livet i stort
Jag kan vara mer delaktig i livet här hemma
Jag orkar med mina hästar varje vecka, olika mycket olika veckor. Och vi snackar vardaglig skötsel ingen motionering, mer än lite korta promenader och lite olika promenadbanor jag bygger upp hemma på tomten för att vi ska få nått kul att göra tillsammans :)
Jag kan börja planera saker och oftast genomföra dom även om det är en dålig dag. Undantag bakslag.
50% … Jag jobbar 50%…. smaka på den vettja! Det är så himla häftigt :)