foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Magnetröntgensångest

Lider jag av idag. Fast jag vet inte om det är själva röntgen eller om det är hela resan eller om det är resultatet jag har mest ångest över.

Jag vill ju absolut göra den här röntgen för att se att allt är bra. Eller för att hitta nått litet som är enkelt att åtgärda.

Jag är rädd för att jag får ett rejält bakslag av resan. Livrädd. Konstigt nog blev jag inte rädd för det förrän idag. Eller rättare sagt i natt.

Innan har jag hela tiden tänkt att det kommer gå så himla bra. Att jag kommer upptäcka hur otroligt mycket bättre jag har blivit eftersom jag varit så säker på att jag inte kommer få nått särskilt ont. Jag har tom planerat för att baka och att ha sonen hemma när brorsan med dotter ändå är här. Och lite utflyktstankar har jag gått och finurlat på.

Men så blev det kallt och surt igen. Och jag fick börja med fulldos alvedon + orudisen för att överleva helgen istället för att som planerat börja ta alvedonen i förebyggande på söndagen. Surt sa räven och miss i planeringen.

Det kalla sura vädret förde förutom ökad smärta med sig allmän rörelseångest. När det varit runt 25- 28 grader plus och hög luftfuktighet har jag haft sån otrolig rörelsefrihet och snabb återhämtning.

Halv storm, + 10 grader som varmast och regn…. Tja vad säger man? Återhämtningstiden tredubblades, rörelsefriheten halverades och smärtan ökade. Skönt? Nej, inte särskilt. Irriterande? You Bet! Frustrerande? Finns inte ord att beskriva hur frustrerande.

Så jag har ju redan ondare, en tripp till Uppsala känns inte som det bästa jag kunde ta mig för. Men jag vill ju verkligen göra röntgen. Så det får gå.

Vi gör så gott vi kan, med kuddar i bilen och raster längs vägen. Sambon har också ångest, han är jätteorolig för att jag ska få jätteont. Så jag försöker låtsas att jag inte har så ont. Det går sådär kan man väl säga. Men jag försöker alla fall.

Jag kanske borde flytta till nått varmare land med stabilare temperaturer.

Det där var Tankarna från igår J

Idag har jag varit där, och nu har jag kommit hem. Jag känner mig oändligt trött och det sträcker svider och bultar både här och där. Men annars tycker jag det gått bra.

Om man bortser från att vi körde till fel röntgen.. Och när vi i full stress försökte hitta rätt röntgen blev vi för första gången i mitt liv stoppade av polis med blåljus och siren!! Vi hade visst kört in på en väg som var enbart för taxi och buss… Oops!

Men när vi förklarat situationen för herr polis så gav han oss vägbeskrivning och ett lycka till istället för böter. Tack tack tack för det herr polis.

Men nu är jag röntgad och jag lever än. Hoppas det håller i sig J

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Gästbloggare jag?

Det känns ganska konstigt och ganska läskigt och väldigt roligt på en gång!

Tänk att jag har blivit tillfrågad om att skriva ett gästbloggsinlägg J

Först visste jag inte ens vad det var, men nu vet jag!

Jag har skrivit om hjälpmedel, i vardagen, sånt som kan underlätta. Inget specifikt men en del saker kanske man inte tänker på.

Jag tror nog att allt jag skrivit där redan finns här på bloggen, men jag tänker ändå lägga ut samma del här som den som läggs ut hos http://www.gravidcoachen.se/

Mest för att jag tänker att det kan vara bra med lite mer samlad information.

Ungefär som jag hela tiden tänker att jag ska göra fler kategorier här på bloggen så det ska vara lättare att hitta, om man t.ex. vill komma tillbaka och läsa en specifik forskning/studie eller övningar eller hitta nått ställe att vända sig till.

Jag måste verkligen ta tag i det där framöver.

Vem vet, jag kanske får oanad foglossningsenergi av att se mitt eget inlägg hos någon annan J Jag startade ju trots allt bloggen från första början med förhoppningen att någon skulle få lite hjälp eller åtminstone känna sig mindre ensam.

Här kommer alla fall första delen av mitt hjälpmedelsinlägg hos gravidcoachen.se

 

DEL 1

Vi som har oturen och fått ”foglossning”/bäckensmärta, vare sig det är under eller efter graviditeten, lite eller mycket, hela tiden, eller kommer och går, eller om vi bara känner av den efter ansträngning, får ju ofta ett ganska begränsat liv. För att inte säga hysteriskt begränsat ibland.

Vad gör vi egentligen åt saken?

Vad har vi rätt till för hjälp?

Vart ska man vända sig?

Man vill inte gärna börja använda hjälpmedel eftersom man snart ska bli bra,

japp!

  Så har jag känt hela tiden.

Nu när jag har börjat använda lite mer hjälpmedel, så kan jag säga att det faktiskt finns en anledning till att det heter hjälpmedel.

Dom gör det lättare att klara att göra mera saker i vardagen.

Så varför låta bli egentligen?

Man kan göra mer saker och samtidigt bli bättre snabbare. Man kan undvika en hel del saker man gärna gör på ren tjurighet, fast man vet att man får ondare sedan. Så det måste det vara bra att ibland använda hjälpmedel.

Jag säger inte ge upp eller sluta träna.

Utan ge dig själv en chans att avlasta dig i vardagen, samtidigt som du kan göra mer saker och ha ett bättre liv MEDAN du fortsätter träna för att bli bra.

Eller ge dig själv chansen att få en bättre graviditet och en bättre tid efter förlossningen.

Och en sak till som åtminstone inte jag hade en enda liten tanke på varken under graviditeten eller första tiden under min rehabperiod;

Din vårdcentral har möjlighet att hjälpa dig med avlastande sittdyna t.ex., rullstol om du har väldigt svårt att gå, och säkert en hel del saker till jag inte vet om.

Dock måste du nog FRÅGA TYDLIGT om det.

Det är inte meningen att du ska genomlida en graviditet, det är meningen att du ska ha en dräglig tillvaro. Och det samma gäller för dig som fortfarande har ont efter förlossningen, och dig som fått ont först efter förlossningen, och alla andra som har ont med förresten.

Vad finns det för hjälpmedel? Det finns ju hjälpmedel till i stort sett allt. Det gäller bara att hitta dom.

Bäckenbälte

Om vi tar det nog allra vanligaste hjälpmedlet som de flesta av oss kommer i kontakt med är det ju bäckenbältet. Så himla bra för en del. En katastrof för vissa av oss.

Hur vet man då?

Enkelt!

Känns det bra, som att det håller ihop bäckenet och du får minskad smärta? Då är det bra!

Om det känns som att det försöker krossa bäckenet och du får ondare? Då är det dåligt.

Men det finns ju fler alternativ. Det finns bredare och stabilare och det finns stöd som är som ett slags underbyxa.

Det finns gördlar som hjälper till att hålla upp magen mot kroppen, vilket minskar belastningen på symfysen och underlättar för svanken.

Problemet är att hitta rätt för just ditt besvär.

Lite länkar som kanske kan hjälpa till:

http://www.babyprylen.se/kategori/stodbalten

http://www.sahva.dk/produkter/standard-produkter/st%C3%B8tteb%C3%A6lte-til-b%C3%A6kkenet

http://www.recoveryshorts.com/

http://www.mediconline.se/gravid-c-121-1.aspx

http://www.gravidshoppen.se/backenbalten-c-158-1.aspx

http://stellaris.se/gravidklaeder-mammaklaeder/gravidklaeder-mammaklaeder-stoedprodukter-foer-gravida.html?gclid=COSZlOn4j78CFSr4cgodZRAATg

 

Taggar: Foglossning, Hjälpmedel, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Vad gör ni?

När ni är fast i kroppen? I lägenheten? I huset? I sängen? I soffan?

Vad gör man när man egentligen när man inte kan röra sig längre? Förutom att vänta och bli galen och ha ont?

Jag kunde inte riktigt sluta tänka på det, för även om jag bor i hus med endast två trappsteg från hallen till gräset var gräsmattan i stort sett onåbar under mer än ett år.

Jag var fast i sängen först och sen på nedervåningen och nu ungefär 2,5 år efter att jag blev sängliggande kan jag både gå ut på tomten och upp och nerför trappen inne. Men min rörelsefrihet sträcker sig fortfarande inte till promenader, längre utflykter eller spontana gör det själv upptåg. Jag behöver fortfarande mycket hjälp och är fortfarande mycket begränsad egentligen.

Men eftersom jag kan komma ut på tomten känns livet så mycket enklare. Och så är det ju det här med sommaren J varmt och skönt och ljust framför allt. Och så mycket mindre kläder som ska på och av och inget eldande som tvingar upp en hela tiden. Ingen risk för halka, ingen dm nysnö som gör promenaden till bilen till ett träningspass. Jag har nog aldrig uppskattat sommaren så mycket som jag gör nu faktiskt J

Men vad gör man när man är helt hemmabunden?

Under min värsta period kunde jag i stort sett inte göra nånting eftersom jag hade för ont för att kunna både röra mig och tänka. Då försökte jag bara överleva. Och hitta nån ställning som jag kunde ligga i några minuter. Och så försökte jag låtsas som att jag hade det ganska bra. Och som att jag inte innerligt och hett hela tiden önskade att jag skulle få dö.

Men sen, när jag ”bara” var fast i sängen och hade lite mindre ont och lite mer ork läste jag böcker, enbart snälla glada böcker som jag visste skulle sluta lyckligt, eftersom minsta lilla olycka i en bok gav mig ångest och jag blev helt förstörd i veckor efteråt. Ingen aning om varför, men så var det. Jag läste faktaböcker, eller sånt som jag alltid velat veta, men aldrig orkat ta reda på, på nätet. t.ex. läste jag om vilda växter som går att äta och finns på tomten. Letade recept som jag sparade och nu äntligen kan börja testa lite smått.

Jag läste på om gifter och kemikalier, olika sorters dieter som jag som vanligt inte ens testar J , vad är eg feminism? och väldigt väldigt mycket tid ägnade jag åt att läsa forskning om foglossning, leta information om vad är det? Varför är det? Vad gör man åt det? Kan det förutses? Hur vanligt är det? Vart kan man vända sig?

Osv osv osv

När allting gör ont tar ju allting längre tid så allt tog tid helt enkelt.

Sen när jag kunde börja sitta lite uppallad med kuddar lärde jag mig helt plötsligt att virka och sticka (det är nått jag alltid har sagt inte är nått för mig.. Sånt där pill!!)

Det var jätteroligt att äntligen kunna GÖRA nått igen. Nånting som faktiskt blev bestående. Och att få göra nånting med händerna igen var underbart. Nu har jag tom kunnat tälja lite. Och naturligtvis passade jag på att leta efter mönster och täljbeskrivningar på nätet! Allt finns på nätet! Helt otroligt vad mycket saker man kan hitta. Saker man inte ens visste att man ville lära sig nått om, innan man råkar hamna där J

Youtube är dessutom mycket bra för tappade motivationer… Själv har jag t.ex. vid ett flertal tillfällen haft otroligt svårt att motivera mig att fortsätta träna vila vila träna. Då har en timme eller tre vid youtube gjort susen. Jag har tittat på sånt jag vill kunna göra igen. Jobba med hästarna, promenera i skogen, leka med sonen mm mm mm

Planera har jag också gjort i massor, ombyggnation av huset, renovering och ommöblering av rum, färger, växter. Och drömt, om jag vann hur mycket pengar som helst skulle jag göra såhär och såhär och såhär. Eller om jag skulle kunna bli självförsörjande skulle jag inte behöva mer pengar än så här J Det är nämligen svårt att vinna pengar när man aldrig spelar eller köper lotter J Det är å andra sidan orealistiskt att kunna bli självförsörjande när man inte kan använda sin kropp också. Men det är roligt att läsa om folk som lever så. Och det är inspirerande att se att folk vill leva så olika.

Det som jag tycker har varit allra svårast är att gå från en väldigt fysisk person till en inaktiv tänkande person. Jag har ibland känt det som att hjärnan ville sprängas. Jag tror det är träningsvärk ;) Jag är van att göra saker fysiskt, nu när jag inte kan det tillbringar jag mycket tid med att planera hur jag kan göra saker innan jag gör dom. För att förhoppningsvis inte behöva göra om lika många gånger.

Vad har ni gjort? Vad kan man egentligen göra i liggande ställning?

  • Läsa böcker, tidningar, på internet. Läs på om allt du någonsin undrat om. Eller lär dig allt om din vanliga hobby.
  • Kanske är det dags att bli en börshaj? Varför inte bli rik medan man ändå ligger?
  • Skriva, en blogg, noveller, dikter, en bok kanske, listor på allt som måste göras, prioriteringslistor, saker jag ska göra sen-listor.
  • Skaffa en ny hobby, virka, sticka, brodera, handsy, nålbindning, påta. Kanske kan man tom rita och måla?
  • Sortera alla bilder i datorn
  • Sortera igenom alla gamla pärmar
  • Se på film
  • Sök recept på lättlagade maträtter, snabba och enkla men goda. (under förutsättning att du inte mår så illa av mat, att du vill skjuta alla som äter inom en mils radie ;) )
  • Mindfulness
  • Meditation
  • Lär känna din kropp genom att lära dig hitta alla muskler med hjärnan.
  • Lyssna på musik
  • Komponera egen musik på datorn om du vet hur man gör. Eller ta reda på hur man gör!
  • Dagdröm

Alla att-göra saker är ju bara möjliga om du inte har så ont att du helt enkelt inte kan tänka alls. Än mindre få kroppen att acceptera nån form av rörelse. Men har du så ont orkar du med största sannolikhet ändå inte göra nånting annat än att försöka hitta en ställning som inte gör alltför ont, och att försöka sova lite.

Och tänka på att det ska bli bättre. För det blir bättre. När väl barnet är ute och belastningen minskar kommer det att bli bättre.

För en del går det fort, för andra tar det längre tid. Men om man sköter sig med vila och rätt utformad träning och ännu mer vila kommer det bli bättre.

De allra flesta blir ju trots allt bra helt av sig själv efter förlossningen. Men jag tycker ändå man ska vara medveten om att man kan få kämpa lite för att bli helt bra.

Under tiden kan man ju kanske passa på att lära sig allt om hur man bygger hus, eller hur man enklast uppfinner den där absolut nödvändiga grejen. Den som alla behöver men inte vet om att dom behöver än ;)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, psoriasisartrit, symfyseolys;

Hittade en blogg till

http://malinsblogg.se/

Sommar Sommar Sommar!!!

 Mer sommar åt folket!
Jag verkligen älskar min nya rörlighet. Nu när jag äntligen kan börja röra mig mer, har mindre ont och behöver kortare vilopauser. NU vill jag göra ALLT!!
Men det jag framförallt vill är att kunna träna igång min kropp så den är starkare när hösten kommer. Ju starkare kropp, desto lättare att kontrollera rörelserna. Ju lättare jag har att kontrollera mina rörelser desto mer kan jag göra innan jag får ont.
Så nu går jag så mycket som möjligt utan kryckor. Jag har börjat träna på kroppskännedom och mindfulness. Det är bra! Jag tycker att min kroppshållning är bättre redan. Jag gör så mycket fysiska saker jag kan.
Jo, ja det är klart att jag gör för mycket, jag har svårt att begränsa mig och jag har väldigt svårt att sluta innan det är för sent. I nio fall av 10 överanstränger jag mig och den där ena gången när jag inte överanstränger kroppen känns det som att hjärnan ska sprängas av all stress och vilja som vill fortsätta och som vill göra bara lite till.
Jag vill så otroligt gärna GÖRA saker, fysiska saker. Jag hade en sån där duktig dag i fredags.
Det var jättebra för min kropp, men stressen höll mig vaken till två på natten istället. Så igår när kroppen var sådär bra utvilad och hjärnan inte särskilt utvilad alls blev det en tvärtomdag.
Så idag funkar varken kropp eller knopp.
Tja, vad ska man säga? Att jag aldrig lär mig?
Men samtidigt.. Känslan av att fysiskt kunna klara av att gå omkring på tomten, pyssla och fixa lite, leka med sonen. Laga mat och bäst av allt - Jag körde häst!
Allt på samma dag!
Det var min andra hästkörning på drygt två år. Sambon har byggt om min vagn lite så att jag i stort sett ligger och kör, och jag har ju världens bästa häst ! :) Hon tycker att vår långa körning på kanske 300-400 m sammanlagt är något av det fjantigaste hon varit med om, men hon finner sig snällt ändå.
Det betyder ju ändå eftersom jag är så långsam nuförtiden, att vi får en hel timmes umgänge bara hon och jag. Precis som förr i tiden!
Första turen för en vecka sedan resulterade visserligen i oböjbarhet i 4 dagar. Men vem f-n tycker om att plocka ur diskmaskinen och tvättmaskinen och, varför måste man ha just den formen eller kastrullen som såklart står längst ner i skåpet. Eller för all del, i nederskåpen över huvud taget :)
Det var helt klart värt att stå och diska massa gånger om dagen, och att använda bara det jag kommer åt, och att få en hysterisk oreda i skåpen för den förra turen. Så kom igen bara! Jag är beredd!!
 
I augusti har jag som plan att ställa kryckorna i garaget, för att enbart tas fram vid särskilda tillfällen som längre turer eller resor eller liknande när lite extra stöd i livet fortfarande kan komma att behövas.
Av samma anledning lämnar jag inte tillbaka rullstolen innan jag kan sitta, stå och gå på riktigt. Så länge jag vill :)
 
 24 juni bär det av på en lång resa! Magnetröntgen i Uppsala! Känns nästan overkligt. Men så är det nu. Sambon kör bilen och jag ska ligga uppallad bland massa kuddar i passagerarsätet. Sen kör sambon rullstolen medan jag försöker låta bli att ha ont. Sen röntgen och sen hem….. Jag tror det kommer gå bra. Det måste det göra. För dagen efter kommer min bror med dotter upp från Malmö för att hälsa på. Och det ska jag njuta av! Så det måste helt enkelt gå bra.
Jag ska göra det jag är bäst på (eller försöker lära mig, det är vilket som det..) ta det lugnt, lyssna på min kropp och förståndigt, vuxet och moget våga vara besvärlig så min kropp är så bra som möjligt resten av veckan. Det borde jag väl klara? Jag är ju ändå 39 år och jag har ju ändå haft ont ett tag nu…
Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, psoriasisartrit, symfyseolys;