foglossning.blogg.se

Här tänkte jag samla information om foglossning under och efter graviditet. Då jag själv drabbats och söker med ljus och lykta efter information tänkte jag samla det jag hittar och hoppas att andra ska kunna få lite hjälp på vägen och kunna hitta information lite lättare :)

Remiss!!

Jag är i upplösningstillstånd. Och i chock.

Och jag hade ingen aning om att jag skulle bli så påverkad av en remiss.

Till Ängelholm....... Jag har lite svårt att ta in just den informationen.

 

Igår var jag på besök hos Ortopeden i kanske 10 minuter och sen hade jag en remiss. Vips. Tjoffs... bara sådär.

 

Jag varierade gårdagens känslospektra från extrem explosionsartad glädje över att jag ska få komma dit, till tvivel ända in i benmärgen om att det verkligen kommer hända, till akuta gråtattacker när tanken flimrade förbi: tänk om han säger att det inte är något han kan göra. Till akuta gråtattacker framkallade av glädje och tacksamhet för att jag faktiskt ska få komma DIT.

 

Det var en rätt skakig dag igår och idag känner jag mig mest förvirrad..

Återkommer i den här punkten, jag var bara tvungen att få berätta det för typ ALLA som råkar lyssna ;)

 

Jag fick liksom en remiss.....

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Så här dagen innan

Dagen innan nästa besök hos Osteopaten börjar jag bli lite nervös igen.

Dvs idag.

Anledningen är helt enkelt att jag har så ont. Det går inte att vila bort och det drar, spänner och krampar hela tiden. Det finns ingen ställning som funkar som avlastning och tom sånt som jag brukar klara av bra är just nu inte så lätt.

 Så hur ska det gå? Kommer det göra ännu ondare än sist? Kommer jag i så fall att kunna köra bil hem? Borde jag fixa skjuts? Kan jag ha så ont att jag inte går att behandla? Hur ska det då kunna bli bättre??

 Är jag sämre helt enkelt för att bäckenet har varit tillrättat lite grann och nu börjar kroppen försöka dra tillbaka det till ”sitt” normalläge?

 Jag har ingen aning, men det gav mig en sömnlös natt (igen för ovanlighets skull) tack för det.

 Det gav mig även en tankeställare. Jag kanske helt enkelt måste boka av mammografin på torsdagen, så jag kan ligga hela dagen. För på kvällen ska ju jag åka tåg till Uppsala.

 För för länge sen, innan bakslaget, innan jul, när jag hade en bra period bokade jag en resa till Uppsala för att åka och hälsa på en kompis och ligga i hennes soffa och titta på hennes vardagsrum en helg.

Eftersom det var under en bra period så bokade jag inte rullstolsplats på tåget utan bara handikapplats. För när jag har en bra period tror jag såklart inte att jag kan bli sämre.

Varför kan jag aldrig lära mig???

Men jag har sett fram så himla mycket mot att få ligga i nån annans soffa och glo på nån annans väggar, och att hälsa på min vän som jag inte varit hem till på över tre år att jag tänker göra det ändå.

Jag tänker ta mina kryckor och min ryggsäck och åka, om jag så ska knapra i mig varenda värktablett jag har i hela huset. Och även om det innebär att jag går tillbaka i bakslaget.

Har jag inte blivit mirakulöst frisk de senaste tre åren lär det knappast hända om jag stannar hemma den här helgen för att vara duktig heller.

 

Nått annat riktigt roligt som har hänt är att jag nu träffat en tjej (och hennes man) som jag lärt känna via mejl via bloggen.

Hon hade varit hos Torstensson på S-valls sjukhus, så vi passade på att ta en lunch.

Såååå himla roligt!!! Och massor med lycka till!

 

Så, tja, man har det inte så dåligt ändå :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Osteopat-besök

Jag skriver alltså lever jag!

Jag har gjort mitt livs första osteopatbesök.

Jag var livrädd.

Jag stod utanför dörren och andades och andades och andades. Det är mitt knep när jag verkligen verkligen inte vill, men måste. Jag brukar tvinga mig att andas kontrollerat och tänka ut det värsta som kan hända. Sen andas jag lite till och så tänker jag ut det bästa som kan hända.

Sen brukar jag klara av att göra det.

Så jag gick in, gav mig en tankeklapp på axeln för att jag var så duktig och sen var det dags.

Anamnes, dvs sjukdomshistorien började vi med. Jag tycker alltid att det känns pinsamt att tala om hur mesigt känslig jag är nuförtiden. Så jag kan inte låta bli att först tala om hur mycket bättre jag ändå är. Sen när jag ska beskriva vad som är så mycket bättre blir det liksom rätt fånigt.

Tex:

- Jag är verkligen jättemycket bättre, jag kan ju gå nu, jag menar hemma inne går jag ju utan kryckor. Och jag kan gå i genomsnitt 4 minuter på gåband, ja... Innan bakslaget alltså. I allafall oftast.

Inser att det kanske inte låter så bra som jag vill...

- Ja, på gåbandet är det ju så att jag går väldigt koncentrerat, om jag bara går omkring utan att tänka på att gå ”rätt” kan jag ju gå mer. Ja, fast det blir ju att jag haltar och så... iofs...

 Så den pedagogiska osteopaten, hummar lite och skriver lite och säger att det är ju bra att jag är bättre.

 Varpå jag genast måste tala om nått annat som är bra så han inte ska tro att jag sitter och gnäller.

 - Ja men jag kan ju GÖRA en hel del saker nu allafall till skillnad från förut.

 -Som tex?

 - Ja men som att.... tänker..... lyfta, jag kan ju lyfta saker nu och bära lite saker....

 - Ja men det är ju bra, det kan du alltså göra utan att det gör ont?

 - Utan att... näe, alltså... det gör ju ont, men jag KAN.

 Efter behandlingen som mest bestod av – Det här gör väl inte ont?

- Jo

- Men det här gör väl inte ont?

-Jo

och avslutades med

- Vi slutar så, det har ju gått rätt bra, men vi måste ta det väldigt försiktigt eftersom du har så ont. Du har väl inte ondare nu än när du kom ändå?

 - Jo jag har ondare, men det är ju så det är. Jag får ju ondare av allt och är väldigt belastningskänslig. Men vi måste ju börja nånstans. Det här räcker för att skicka mig i säng resten av dagen.

 Sen kommer det som är så svårt att hantera just nu.

Jag tror verkligen du kan bli bättre av den här behandlingen, vi siktar på att du ska kunna leva ett normalt liv. Och kanske tom kunna jobba lite.

Och kanske tom kunna jobba lite........ kanske.... till och med..... som att det vore en bonus. Som att jag verkligen måste inse att det är SÅ dåligt. Och att jag inte räknas bli BRA utan bättre...

Det är väldigt jobbigt. Väldigt väldigt väldigt jobbigt.

Men jag bokade en ny tid. Klapp på axeln till mig. Om en vecka.

 Jag tog mig hem, körde själv. Det var ingen rolig resa men tack vare en god vän i örat höll jag mig fokuserad och kom hem. Illamående och yr och allmänt öm.

Vilade tre timmar. Tog kryckorna och gick ut och fyllde vatten till hästarna (med slang, inget kånkande på hinkar här inte) In och vila en timme till. Plocka ur diskmaskinen. Vila ca 45 minuter till sen äta och sen ligga igen.

Hur det känns?

Belastningskänsligt, ömt, blir snabbt trött och snabbt yr. Ingen feber!

Och jag tror att det känns rätt bra i bäckenet.

 Jag är fullt medveten om att jag så hemskt gärna vill att det ska bli bättre att jag kan önskekänna lite, men faktum är att det känns annorlunda inuti bäckenet. Om det är bra eller dåligt annorlunda känner jag väl bättre i morgon antar jag.

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;

Livet är fullt av möjligheter

Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer, säger Ole till sin vän i nån av alla Stig Helmer filmerna. Kommer tyvärr inte ihåg vilken..

Men jag har verkligen verkligen försökt tänka så nu sista tiden.

Det MÅSTE finnas nått bra att göra av livet även om man är ur kroppslig funktion. Nått som ger en mening och livsglädje.

Nått som liksom är utöver det vanliga.

Jag är så glad att jag har ett så fin barn och en så omtänksam sambo.

Jag är så glad att jag fortfarande har möjlighet att ha mina hästar hemma.

Jag är så glad att jag är omgiven av bra vänner och släktingar

Jag är så glad att jag fortfarande har kvar min anställning

Jag är så glad över att det funkar bra med försäkringskassan

Jag är så glad att jag oftast blir mycket bättre över somrarna

Jag är så glad att jag bor i hus på landet i stället för lägenhet i stan

osv osv osv

 

Men jag är inte glad att möjligheten att göra det jag vill när jag vill det inte finns längre

att jag inte längre kan planera inför framtiden mer än med förhoppningar.

 

Och jag är så trött på att det enda som jag kan göra är tråkiga måste-saker.

Det är förtvivlat tråkigt att vila inför att kunna göra något som jag egentligen inte har lust att göra.

 

Men, man ska inte klaga, tyvärr finns det dom som har det värre. Då menar jag inte tyvärr som att jag hade velat vara sämst utan tyvärr för att om jag tycker att det är jobbigt att vara såhär dålig, hur jobbigt är det då inte att vara ännu sämre????

 

Men igen! Det har allafall börjat röra på sig här, jag har fått en tid till ortopeden här i Sundsvall. Den 25 mars. Så håll tummarna nu för att dom vill ge mig ett betalningsförläggande och remittera mig till Bengt Sturesson i Ängelholm.

 Och medan ni ändå skänker mig en tanke kan ni kanske vara så hemskt snälla och hålla tummar och tår nästa vecka när jag ska till en Osteopat.

Jag är i ärlighetens namn livrädd.

Jag är fruktansvärt rädd att jag åker dit, å så kan jag inte köra hem. Men när jag frågade om hur ont jag kunde få och om jag skulle fixa skjuts och så vidare, sa han att han alltid anpassar behandlingen och att jag inte ska ha ondare när jag åker därifrån, måste jag ju lita på det.

 Så då är det bara två saker till som känns jobbigt och det är att han är en han. Jag tycker inte om att behöva klä av mig inför främmande män även om jag kanske borde börjat vänja mig nu. Det är ännu värre när dom måste ta på mig. Men det är bara att härda ut.

Det är eg lite roligt det här med fördomar, jag vill inte gå till en man eftersom jag tycker det är jobbigt att visa upp min kropp för främmande män, och jag vill inte att dom ska ta i mig. För att dom är män egentligen. Inte så schysst att bli dömd pga av sitt kön bara för att man har valt att försöka hjälpa människor till ett friskare liv. Så fy på mig.

 Gå till en kvinna då, tänker du säker nu. Men se, jag har fördomar mot dom också :)

Dom fördomarna har uppstått sedan jag blev gravid. Innan valde jag alltid kvinnor om jag kunde välja när det gällde min kropp.

Men eftersom jag nu träffat så många kvinnor som tycker att man bara ska härda ut och må dåligt i graviditeter. Och som inte tar graviditetsrelaterade besvär på allvar så tror jag att alla kvinnliga behandlare ser ner på mig som inte blir bra.

Jag tror dessutom att en kvinna skulle vara hårdhäntare eftersom ”herregud, det är ju bara lite foglossning, det får alla gravida. Det är bara att bita ihop efteråt så går det över”

 

Där ser ni! Jag är full av fördomar just nu.

Jag skriver just nu, eftersom jag vet att det här är fördomar. Jag vet att det inte är sant och jag vet att det finns bra och dåliga av båda könen. Och jag vet att jag är så rädd för att få jätteont igen att jag egentligen bara försöker hitta på anledningar att inte boka en tid.

 Men nu har jag bokat en tid, och nu ska jag testa. Det blev mannen eftersom hans namn kom upp först. Blir jag livrädd när jag varit där, ska jag testa en tid hos kvinnan också. Sen får vi se.

 Den andra saken som jag är nervös för är att jag ska ha en väldigt bra dag så jag påstår att jag är nästan frisk (av någon anledning glömmer jag alltid bort hur dålig jag är så fort jag har en bra dag). Om det händer är jag rädd att jag får för mycket eller för ”hård” behandling mot vad min kropp egentligen klarar av.

 Varför då boka en tid kan man ju undra.

Men tänk om det verkligen hjälper då?

Tänk om några behandlingar gör mig smärtfri?

Tänk om jag kan gå i sommar?

Tänk om jag kan leka med Sonen i sommar?

Tänk om jag kan börja köra häst i sommar?

Tänk om jag kan börja jobba till hösten?

Tänk om det är just det här som behövs för att jag ska bli bra utan operation

 

Det känns som det kan vara värt lite ångest att åtminstone testa. Det kan ju faktiskt inte bli jättemycket sämre. Men det kan faktiskt bli jättemycket bättre :)

Taggar: Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys;