Det här med mat, hälsa och träning
Det är svårt.
För hur mycket påverkar egentligen maten kroppen? Och Träning, hur viktigt är det egentligen?
Hur bibehåller eller skaffar man sig en god hälsa när det vanliga sättet liksom raderas ut och hela livet blir upp och ner?
Jag har ingen aning.
Naturligtvis måste man sköta sin sjukgymnastik för att ha en chans att komma tillbaka till normal rörlighet, men hur vet man att man gör rätt sjukgymnastik?
Naturligtvis måste man äta hälsosamt och lagom mycket. Men hur gör man det när man inte kan laga mat som man vill, inte kan handla själv och ofta måste laga mat beroende på dagsform?
När man som jag vill äta hela tiden för att jag är ledsen, stressad och har ont, eller när man tappar all form av matlust när man blir ledsen, stressad och har ont.
Äter man för mycket blir man tjock och tung och det gör det naturligtvis svårare för kroppen att orka reparera allt. Men äter man för lite får kroppen för lite energi och orkar därför inte reparera sig.
Hur får man hjärnan inställd på att verkligen kämpa för en bättre hälsa när kroppen kämpar mot?
När foglossning/bäckensmärta krossar ens vardag och man hela tiden väntar på att bli bra. Hur ställer man då om hjärnan till att börja ett nytt liv direkt? Oftast vill man ju tillbaka till det gamla livet. Det är ju där man känner sig trygg och vet hur man fungerar. Det är ju i det gamla livet som alla andra vet hur man fungerar.
När man får ont och blir avskärmad från sitt tidigare liv hamnar man först i nått slags vänteläge. Särkilt när man har foglossning /bäckensmärta under graviditeten. Då är det ju bara att stå ut enligt de flesta (o)kunniga inom vården, istället för att skicka vidare så man får hjälp.
Trots all forskning som säger att rätt träning hjälper både under graviditeten och för ett snabbare tillfrisknande efter förlossningen. Trots all forskning som visar att människor som har smärta, som blir tagna på allvar, lyssnade på och ges rätt information och möjlighet att påverka sin smärta, (även om det är på lång sikt) mår bättre psykiskt och även klarar att hantera sin smärta bättre.
Trots forskning som visar att sjukskrivningstiden minskar vid rätt bemötande och rätt behandling.
Tänk om det fanns en vårdgrupp för alla oss som drabbas av smärta. Där man blev bemött med förståelse, grundläggande information och stöd.
Stöd i form av information om vad som händer i kroppen, sjukgymnastik, dietist och livsstilscoach t.ex..
Möten under graviditeten och även uppföljande efter förlossningen så länge man behöver.
Det är tillåtet att drömma J det är det faktiskt J