Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys

Man får ta det goda med det onda helt enkelt

Det har varit en del besök här sista tiden, det är så himla trevligt och jag tycker så mycket om att ha sonen hemma lite extra. Nackdelen är att det blir sämre med vilan. Det är klart jag vilar (jag har ju inget val på den punkten), men stället för att vila när det behövs, så länge som behövs, blir det när det går, vare sig jag vill eller inte.

Alltså måste jag vila så fort tillfälle ges vare sig jag ”behöver” det eller ej.

Frustrerande är bara förnamnet, men eftersom jag tvingat mig och pekat med hela handen så har det ju gått rätt bra. Jag har med andra ord haft ok ont helt enkelt.

Igår hade vi finbesök hela dagen, så det var med andra ord 2 snart tvååringar som röjde loss J alldeles underbart J Jag bestämde mig för att jag inte skulle vila nått särskilt. Jag skulle vara som en vanlig mamma, med lite hjälp av kryckorna.

Anledningen? Jag låg vaken på natten igen. Den här gången kom jag fram till att jag nog inte har ont egentligen, inte på riktigt. Jag är nog bara otränad och ev även lite lat. Det lät ganska logiskt i mörkret, i sängen, på natten.

Så igår gick jag omkring och jag satt och jag stod. Fast det gjorde ont och slet och härjade. Jag vilade endast en timme efter lunch när barnen sov.

Efter lunchsovningen fick min kära vän rullstolen komma ut som assistans.

Och efter en stund till fick jag inta baden baden i bakfällt läge. Och sen hamnade jag i sängen alla fall.

Och idag är jag i sängen. Jag kan sitta ungefär 10 minuter innan det börjar susa i huvudet. Suset går då i samma takt som smärtsusningarna i bäcken och ländrygg. Jag mår lite lagom illa, har lite lagom huvudvärk, är lite lagom kroniskt andfådd och allt gör ont. Ljumskar och symfys verkar ha ett helt eget liv, det ömsom skär, bultar och bara molar lite.

Jag vet inte säkert, men det KÄNNS inte som inbillning, inte som träningsvärk heller.. Måhända ska jag inte lita på mina nattliga tankar? Kanske mer på min kropp?

Men det var en riktig frihetskänsla att lufsa runt med kryckorna, stå och sitta dom där ca 2,5 timmarna på fm och att sitta upp som en vanlig människa och prata. Vara med barnen lite mer på riktigt J

Så ok det gör ont som bara den och jag kan göra ... ingenting ...av det jag vill/hade tänkt/hoppats idag men jag tycker nog ändå det var värt det J

Men förhoppningsvis dröjer det några månader innan jag testar igen J Och då kommer det såklart gå bättre!