Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys

Testa gränser

Det har egentligen inte hänt så mycket mer än att jag har idiotförklarat mig själv på sista tiden. Men för att väga upp det har allafall del 2 och 3 av mitt gästbloggsinlägg lagts ut hos http://www.gravidcoachen.se/

 

Idiotförklaringen kommer av att jag alltid måste testa. För även om jag innerst inne vet att :

Jag blir bättre av vila, således sämre av rörelse

Jag blir bättre av värme och fint väder, således sämre av kyla och dåligt väder.

Förkylning och ledsamhet gör mig sämre, alltså måste jag vara frisk och glad.

 

Så vad händer då när en reumatolog säger till mig att: Du blir inte sämre av rörelse, tvärt om är det så att ju mer du rör dig desto bättre. Du ska inte vila så mycket utan hålla igång. Du kommer inte bli sämre igen av att det blir kallare.

 

Jo, det första som händer är att jag tänker WOW! Jag kommer kunna börja jobba snart! Helt normalt familjeliv!

Det nästa steget är insikt... Ja just det, hon har ju faktiskt ingen aning, eftersom hon inte varken känner mig eller har varit med under min resas gång. Och jag vet ju att hon har fel, egentligen.

Nästa steg, det jag just nu önskar att jag inte hade, och jag har förstått att det finns vissa som inte har ett behov av att testa viket som är sant.

Själv har jag ett stort testbehov, och tyvärr en inställning som säger: Men om du inte testat VET du ju inte vilket som är sant. Om man inte VET vilket som är sant, hur ska man då kunna säga att såhär ÄR det faktiskt.

Å så den där lilla rösten som så fort nån säger att jag nog faktiskt kan röra mig mer än jag gör. Så måste jag göra det. Ifall att det går bra. Det finns u alltid en chans att det faktiskt går bra. Även om den inte är gigantisk, så finns den ju där.

 

Så.... Jag kan definitivt röra mig ungefär 1000% bättre än förra året vid samma tid. Och det ÄR bra och skönt osv osv.

Men jag måste fortfarande vila. Så ÄR det faktiskt. Jag hade den inte helt underbara turen att bli förkyld. Dunderförkyld. Feber och däckad i lite drygt två dagar.

Eftersom jag blir däckad av feber låg jag still under täcket i sängen uppallad av kuddar och div och hade det jättevarmt och dyngont i hela kroppen. Det värkte och brände och bultade och sved.

På tredje dagen återuppstånden, åtminstone så pass att jag kunde röra mig lite.

Sen efter att ha vilat helt i nästan 4 dagar.. vad händer? Jättepigg! Inte så ont, faktiskt nästan inget ont alls. Så, eftersom jag är den kloka tålmodiga typen tar jag det lugnt och småpysslar lite..

Nä hä? Eftersom det var 25 grader varmt ute och jag nästan inte hade ont alls... börjar fixa i stallet, rensa ogräs och gräva i trädgården (jag har ju inte kunnat gräva på hela sommaren, så naturligtvis måste jag göra det nu) Plocka äpplen. Men Häftigt! Jag kunde lyfta en hink halvfull med vatten! Undrar om jag ska ta en promenad, nu när jag äntligen inte har särskilt ont..

Kratsa hovarna på hästen? Stående? Ingen pall? Nä men herregud, det gör ju inte så ont, såklart jag bara kan göra det, precis som förr.

 

Egentligen förstår jag inte alls varför jag fick ont igen....... eller varför jag blev så trött att jag somnade i stort sett före sonen på kvällen. Eller varför jag vilade och sov hela dagen efter och ändå knappt kunde hålla mig vaken till sju då heller.

Men i ärlighetens namn hade det jag gjorde den där dagen aldrig kunnat göras för ett år sedan. Och det var så värt det. Även om min dag bara höll igång i några timmar, så var känslan av att kunna röra sig och göra det man ville, med bara liite ont, värt två dygns vila och utmattning.

 

Det irriterar mig att jag blir så utmattad och helt slut så fort jag gör något, men jag antar att det ger med sig ju mer man kan göra.

 

Nåja, nu börjar det allafall bli kallare och ruskigare väder, jag har kvar lite förkylning och nog sjutton gör det ondare. Faktiskt.

 

#1 - - Elin:

Kramar på dig! Det är inte dig det är fel på, det är ditt bäcken! Värk gör att man blir helt bortkollrad i huvudet! Kram E. http://backenblogg.blogspot.se

Svar: Hej! Tack :) Är det således helt normalt att däcka både fysiskt och psykiskt efter en aktivitet? Jag kan ju liksom förstå den fysiska biten :)Kram Kram
Maria