Framtidsfunderingar
Just nu består mitt liv väldigt mycket av framtidsfunderingar.
Som vanligt är ju jättevarma dagar toppen och regniga kallare dagar botten.
Jättevarma dagar tänker jag fortfarande att ”herregud så himla dålig är jag ju inte, jag kanske kan klara mig utan operation” mindre varma dagar går tankarna mer i stil med ” herregud, jag kommer inte klara resan ner till Ängelholm en gång till, jag klarar ju inte ens att ligga i en mjuk säng.. sitta är bara för sånna som inte har en aning om vad man använder ett bäcken till. Dvs dom som inte förstår att man använder det till allt och att allt gör ont.”
Mellan dom här kasten som jag inte riktigt kan vänja mig vid har jag börjat fundera på framtiden. Den riktiga framtiden. Efter operationer och rehabilitering.
Jag har en 60% tjänst som jag hoppas (och räknar med) att jag kan gå tillbaka till. Och jag har ett eget företag som jag inte kommer kunna gå tillbaka till.
Eftersom jag faktiskt har ett företag redan funderar jag på om man skulle omstrukturera det lite och kanske ev våga sig på att fråga om man kan få komma på tex föräldragrupper och berätta vad som händer i kroppen vid en graviditet och hur foglossning påverkar kroppen.
Lite vad man ska tänka på och lite om vad som finns att göra.
Nu är det så klart väldigt olika på olika ställen vad som sägs på dom där grupperna om vad som kan drabba kroppen under och efter en graviditet.
Min tanke är lite att man dels kan fånga upp dom som faktiskt har eller får problem, men även att dom som inte har eller får problem har lite kunskap och kanske kan sprida vidare om dom känner någon som får problem.
Jag har inte tänkt mig nån skrämseltaktik, mer på informationsbasis.
Lite forskning, lite egen erfarenhet, lite prat om olika sätt att få hjälp.
Det pratas ju mer och mer om foglossning och andra graviditetsrelaterade problem nu, det kanske är läge att försöka få fart på processen.
Det här är något jag funderar mycket på just nu. Något som dessutom skulle vara genomförbart efter operationerna. Hittills har det ju inte direkt varit genomförbart eftersom det kräver att man både kan resa och även vara kontaktbar efter resan, i sittande ställning. Jag tror nog att sittande ställning är det sämsta som finns. Bortsett från att försöka gå då...
Vi är ju så många som drabbas och det är så svårt att få ut relevant information när vi drabbas på så många olika sätt. Vår vardag ser så olika ut och vi blir begränsade på massor av olika sätt. Alltså finns det bara individuell behandling att förlita sig på. Det som hjälper en, stjälper en annan.
Med grundligare information tidigare tror jag fler kan hitta rätt hjälp tidigare.