Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, symfyseolys

Livet är fullt av möjligheter

Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer, säger Ole till sin vän i nån av alla Stig Helmer filmerna. Kommer tyvärr inte ihåg vilken..

Men jag har verkligen verkligen försökt tänka så nu sista tiden.

Det MÅSTE finnas nått bra att göra av livet även om man är ur kroppslig funktion. Nått som ger en mening och livsglädje.

Nått som liksom är utöver det vanliga.

Jag är så glad att jag har ett så fin barn och en så omtänksam sambo.

Jag är så glad att jag fortfarande har möjlighet att ha mina hästar hemma.

Jag är så glad att jag är omgiven av bra vänner och släktingar

Jag är så glad att jag fortfarande har kvar min anställning

Jag är så glad över att det funkar bra med försäkringskassan

Jag är så glad att jag oftast blir mycket bättre över somrarna

Jag är så glad att jag bor i hus på landet i stället för lägenhet i stan

osv osv osv

 

Men jag är inte glad att möjligheten att göra det jag vill när jag vill det inte finns längre

att jag inte längre kan planera inför framtiden mer än med förhoppningar.

 

Och jag är så trött på att det enda som jag kan göra är tråkiga måste-saker.

Det är förtvivlat tråkigt att vila inför att kunna göra något som jag egentligen inte har lust att göra.

 

Men, man ska inte klaga, tyvärr finns det dom som har det värre. Då menar jag inte tyvärr som att jag hade velat vara sämst utan tyvärr för att om jag tycker att det är jobbigt att vara såhär dålig, hur jobbigt är det då inte att vara ännu sämre????

 

Men igen! Det har allafall börjat röra på sig här, jag har fått en tid till ortopeden här i Sundsvall. Den 25 mars. Så håll tummarna nu för att dom vill ge mig ett betalningsförläggande och remittera mig till Bengt Sturesson i Ängelholm.

 Och medan ni ändå skänker mig en tanke kan ni kanske vara så hemskt snälla och hålla tummar och tår nästa vecka när jag ska till en Osteopat.

Jag är i ärlighetens namn livrädd.

Jag är fruktansvärt rädd att jag åker dit, å så kan jag inte köra hem. Men när jag frågade om hur ont jag kunde få och om jag skulle fixa skjuts och så vidare, sa han att han alltid anpassar behandlingen och att jag inte ska ha ondare när jag åker därifrån, måste jag ju lita på det.

 Så då är det bara två saker till som känns jobbigt och det är att han är en han. Jag tycker inte om att behöva klä av mig inför främmande män även om jag kanske borde börjat vänja mig nu. Det är ännu värre när dom måste ta på mig. Men det är bara att härda ut.

Det är eg lite roligt det här med fördomar, jag vill inte gå till en man eftersom jag tycker det är jobbigt att visa upp min kropp för främmande män, och jag vill inte att dom ska ta i mig. För att dom är män egentligen. Inte så schysst att bli dömd pga av sitt kön bara för att man har valt att försöka hjälpa människor till ett friskare liv. Så fy på mig.

 Gå till en kvinna då, tänker du säker nu. Men se, jag har fördomar mot dom också :)

Dom fördomarna har uppstått sedan jag blev gravid. Innan valde jag alltid kvinnor om jag kunde välja när det gällde min kropp.

Men eftersom jag nu träffat så många kvinnor som tycker att man bara ska härda ut och må dåligt i graviditeter. Och som inte tar graviditetsrelaterade besvär på allvar så tror jag att alla kvinnliga behandlare ser ner på mig som inte blir bra.

Jag tror dessutom att en kvinna skulle vara hårdhäntare eftersom ”herregud, det är ju bara lite foglossning, det får alla gravida. Det är bara att bita ihop efteråt så går det över”

 

Där ser ni! Jag är full av fördomar just nu.

Jag skriver just nu, eftersom jag vet att det här är fördomar. Jag vet att det inte är sant och jag vet att det finns bra och dåliga av båda könen. Och jag vet att jag är så rädd för att få jätteont igen att jag egentligen bara försöker hitta på anledningar att inte boka en tid.

 Men nu har jag bokat en tid, och nu ska jag testa. Det blev mannen eftersom hans namn kom upp först. Blir jag livrädd när jag varit där, ska jag testa en tid hos kvinnan också. Sen får vi se.

 Den andra saken som jag är nervös för är att jag ska ha en väldigt bra dag så jag påstår att jag är nästan frisk (av någon anledning glömmer jag alltid bort hur dålig jag är så fort jag har en bra dag). Om det händer är jag rädd att jag får för mycket eller för ”hård” behandling mot vad min kropp egentligen klarar av.

 Varför då boka en tid kan man ju undra.

Men tänk om det verkligen hjälper då?

Tänk om några behandlingar gör mig smärtfri?

Tänk om jag kan gå i sommar?

Tänk om jag kan leka med Sonen i sommar?

Tänk om jag kan börja köra häst i sommar?

Tänk om jag kan börja jobba till hösten?

Tänk om det är just det här som behövs för att jag ska bli bra utan operation

 

Det känns som det kan vara värt lite ångest att åtminstone testa. Det kan ju faktiskt inte bli jättemycket sämre. Men det kan faktiskt bli jättemycket bättre :)

#1 - - Elin:

Jag håller tummarna för dig! Och jag har oxå varit hos osteopat. Det hjälpte inte men vi pratade häst så det piggade i alla fall upp. Det var faktiskt precis i den vevan som jag fixade med remiss till Bengt! Så jag ser det som ett tecken, att Du går nu! Kram Elin http://backenblogg.blogspot.se

Svar: OOO! Jag ser det som ett mkt gott tecken att jag går i dina fotspår utan att veta om det :) Snart snart.. du, vad tror du, ska vi gå tjejmilen (visst finns det nått som heter det??) när vi kan gå igen? Eller är det för långt för din reumatism?
Maria

#2 - - Elin:

Med lite piller ska det nog oxå funka att gå tjejmilen! Och så har vi får ridsemester i Argentina att se fram emot! :)

Svar: Om jag inte längtade efter att bli bra innan så är det ett akut skriande behov nu :) Ridsemester i Argentina slår ju liksom ganska mycket högre än tjejmilen ;)Tjejmilen, Ridsemester i Argentina och så min drömsemester - häst och vagn på gotland, naturligtvis med egna hästar. dit har jag varit påväg i många år.. känns rätt kymigt att jag inte prioriterade den förut när jag hade alla fysiska förutsättningar.....
Maria