Så här dagen innan
Dagen innan nästa besök hos Osteopaten börjar jag bli lite nervös igen.
Dvs idag.
Anledningen är helt enkelt att jag har så ont. Det går inte att vila bort och det drar, spänner och krampar hela tiden. Det finns ingen ställning som funkar som avlastning och tom sånt som jag brukar klara av bra är just nu inte så lätt.
Så hur ska det gå? Kommer det göra ännu ondare än sist? Kommer jag i så fall att kunna köra bil hem? Borde jag fixa skjuts? Kan jag ha så ont att jag inte går att behandla? Hur ska det då kunna bli bättre??
Är jag sämre helt enkelt för att bäckenet har varit tillrättat lite grann och nu börjar kroppen försöka dra tillbaka det till ”sitt” normalläge?
Jag har ingen aning, men det gav mig en sömnlös natt (igen för ovanlighets skull) tack för det.
Det gav mig även en tankeställare. Jag kanske helt enkelt måste boka av mammografin på torsdagen, så jag kan ligga hela dagen. För på kvällen ska ju jag åka tåg till Uppsala.
För för länge sen, innan bakslaget, innan jul, när jag hade en bra period bokade jag en resa till Uppsala för att åka och hälsa på en kompis och ligga i hennes soffa och titta på hennes vardagsrum en helg.
Eftersom det var under en bra period så bokade jag inte rullstolsplats på tåget utan bara handikapplats. För när jag har en bra period tror jag såklart inte att jag kan bli sämre.
Varför kan jag aldrig lära mig???
Men jag har sett fram så himla mycket mot att få ligga i nån annans soffa och glo på nån annans väggar, och att hälsa på min vän som jag inte varit hem till på över tre år att jag tänker göra det ändå.
Jag tänker ta mina kryckor och min ryggsäck och åka, om jag så ska knapra i mig varenda värktablett jag har i hela huset. Och även om det innebär att jag går tillbaka i bakslaget.
Har jag inte blivit mirakulöst frisk de senaste tre åren lär det knappast hända om jag stannar hemma den här helgen för att vara duktig heller.
Nått annat riktigt roligt som har hänt är att jag nu träffat en tjej (och hennes man) som jag lärt känna via mejl via bloggen.
Hon hade varit hos Torstensson på S-valls sjukhus, så vi passade på att ta en lunch.
Såååå himla roligt!!! Och massor med lycka till!
Så, tja, man har det inte så dåligt ändå :)
Här kommer en hälsning från en annan soffa och ett annat vardagsrum... läget är sånt i dag så att säga.
Men såå roligt att få träffa dig Maria, vilken skön och klok människa du är! Och mitt i allt ger du uppmuntran till andra - i alla fall till mig :). Önskar dig all inre styrka och hopp och tro på livet.
Tänker lite extra på dig inför morgondagen och helgen.
Kram!