Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys

Jag övar

På att hoppa av glädje när jag ligger still :)

 För jag ska opereras! Steloperation av SI leder, första efter sommaren, när semestertiderna är slut.

Wow helt enkelt.

Svårt att fatta, svårt att hantera, svårt att inte börja gråta hela tiden :)

 Så fort jag kommer på och inser att jag faktiskt kan bli så gott som helt bra igen kommer tårarna av glädje och hela jaget drar bara ihop sig som en liten boll inuti kroppen.

För bra för att vara sant. Det måste vara för bra för att vara sant. Men jag har broschyren om dagoperation och jag har descutantvättarna. Och ett muntligt löfte om op efter sommaren. Den här sommaren, sommaren 2015. När den blir höst blir jag opererad.

Jag kan helt ärligt inte komma ihåg när jag senast grät så mycket eller ofta som efter besöket hos Bengt Sturesson i Ängelholm. Glädjetårar!

Jag är en sån som gråter när jag blir overkligt glad. Som om kroppen inte riktigt kan hantera så stora känslor utan att svämma över. Just nu svämmar jag över lite nu och då :)

Så bortsett från att det inte var så skönt att resa ner och ännu mindre skönt att resa hem så var det en mycket bra resa, väl värd allt det onda.

Å jag undrade ju så mycket saker, det var så mycket jag skulle fråga om, som jag undrade över och som jag ville veta.

Men när jag väl kom dit var jag så nervös att jag inte kunde tänka och sen var det ju undersökning och det gör ju alltid så himla ont och sen var jag nervös och hade ont en liten stund och sen hade jag fullt upp med att inte gråta hysteriskt. Av glädje och lättnad och framtidstro. Det är så mycket i mitt liv som beror bara på den här operationen. Jag räknar med att dom blir lyckade.

Så hela besöket känns lite dimmigt :)

 Han sa att han tyckte det var så roligt att han fått en riktigt bra remiss och att det var så bra att dom fattat att det var fogarna jag hade problem med.

Om jag inte varit så nervös att jag hade svårt att andas hade jag kunnat upplysa honom om att jag gjort mitt allra bästa för att upplysa dom om det under alla år, men nu slapp han höra det :)

 Så var det dags för undersökning och han blev bara gladare och gladare under undersökningen för att till slut börja skratta.

- Det DÄR har du tränat på skrattade han. Du har tränat på alla saker du visste att jag skulle fråga göra idag.

Han tyckte det var jätteroligt, sant var det ju också :) Jag HAR tränat. I ungefär tre år för att kunna genomföra de rörelser som alla vill att man ska göra när dom undersöker. Det gör ju mindre ont att göra dom då. Om kroppen är lite förberedd :)

 -Du kunde inte lyfta dina ben från underlaget förut och du kunde absolut inte stå på ett ben, sa han. Sant igen :) Men nu kan jag om jag koncentrerar mig en kort stund.

Fast hur mycket jag än tränat och hur mycket jag än förbereder mig för dom där undersökningarna får jag ju satan-i-gatan-ont i allafall.

Så det fick jag ju såklart.

 Men eftersom jag är en kvinna med tur (och en sambo som frågar) så fick vi behålla rummet på hotellet ända till kl 16 på em. Så strax före elva var vi tillbaka på hotellet och kunde ligga i dom sköna sängarna ända tills kl 15 när vi höll på att svälta ihjäl :)

Tack vare att vi kunde göra det så överlevde jag ändå hyfsat hela vägen hem.

Sen tog det några dagar att återhämta sig.

Och ännu fler dagar att klara av att samanfatta :)

Men här kommer åtminstone den första samanfattningen om mitt besök i Ängelholm.

Och just det.. glömde jag att nämna att jag ska opereras??

glömde jag att nämna att jag, om allt går som det ska, kommer kunna gå igen? På riktigt! Inte bara lite runtomkring i långsamt låååångsamt tempo :)

Ja just det,, jag sa väl att jag, om allt går som det ska, kommer kommer bli så gott som helt återställd?? visst sa jag väl det? Alltså, typ som innan, på ett ca ungefär sådär ;)

#1 - - Anonym:

Vad underbart roligt att höra! Vad glad jag blir för din skull!!!!
Jag har följt din blogg då jag drabbades av foglossning tredje och sista graviditeten 2013 och googlade runt!
Jag har också svåra problem fortfarande, men nu fick jag upp hoppet

Svar: Å vad roligt att du fick lite hopp :) Man behöver det när allt gör ont :) Fortsätt kämpa :) Vill du ha någon att parat med får du gärna mejla :)
Med hopp om en smärtfri framtid!
Maria

#2 - - Elin:

Grattis M! Du vet vad som väntar, om drygt ett år gör du din lista, eller hur? Och visar världen pånytt vad du kan, och äntligen börja njuta! Kram Elin
P.S på onsdag träffar jag Bengt - rapport kommer!

Svar: Å Onsdag! det var ju igår! Spännande :)Kram
Maria