Snart tre månader efter op
Å allt är som vanligt fast både bättre och sämre.
Bättre eftersom jag inte faller ner lika djupt dom dåliga dagarna, och om jag ändå faller djupt eftersom dåliga dagar alltid kommer när det passar sämst, kommer jag lättare upp igen.
Sämre eftersom jag faktiskt trodde jag skulle vara bättre än jag är nu. Och det trodde jag eftersom jag var bättre för några veckor sedan än jag är nu.
Frustrerande är bara förnamnet.
Jag kan inte ens räkna ut varför det är så, är det för att det börjar bli kallare, eller för att jag har en förkylning i kroppen som jag inte känner av eller har jag överbelastat mig?
Det börjar ju bli kallare så det är en möjlig orsak, men det är ju ändå så fint väder att jag inte tycker det borde påverka så påtagligt.
Jag kan väl ha en förkylning i kroppen även om jag inte känner mig ett dugg sjuk på något sätt.
Jag kan ju ha överansträngt mig. Det skulle kanske kunna räknas som den troligaste orsaken eftersom jag lätt gör det.
Men jag tycker ändå inte att jag har gjort så mycket. Men kanske lite för mycket under några veckor till slut blir mycket för mycket?
Livet följer ju inte alltid spelreglerna så eftersom sambon blev tvungen att jobba över flera kvällar i veckan och även nån helgdag senaste veckorna blev jag ju själv med sonen.
Det var verkligen alldeles underbart att få rå om honom lite själv. Och fast jag vilade som sjutton dom dagarna och vi köpte färdig mat så kändes dom ju.
Men samtidigt måste jag faktiskt få säga att det är orättvist om jag ska få sota för det fortfarande.. Nu har jag vilat hela veckan och minskat på träningen och ont gör det lik förbaskat.
Å trött blir jag, inte bara i bäckenregionen utan i hela kroppen och knoppen. Det är som om nån stoppat ner mig i en påse vissa dagar och skakat om ordentligt. Det gör ont både här och där och jag känner mig vimmelkantig och trött. Det är dom dagarna det inte ens funkar att påminna sig själv om att jag om ett år från nu kommer vara i stort sett oövervinnerlig! Åtminstone i stort sett normalfungerande, men jag kommer nog känna mig lite som superman (vilket är den roll jag oftast tilldelas här hemma när sonen är hulken och spiderman)
Jag undrar även om tröttheten kan bero på att kroppen ändrat smärtsignaler, jag har ju under dom senaste åren haft ont hela tiden runt hela bäcken/ändryggsregionen med strålning ner i benen osv. Nu är helt plötsligt det ena benet dels längre och dels gör det ont på ett annat sätt. Det händer tom att det inte gör ont alls i just den si-leden. Signalsystemet kanske helt enkelt är utslitet och behöver semester.
Oavsett anledning är jag trött, har ont och har minskat på träningen, MEN om ungefär en månad gör jag sista operationen och sen kommer allt bara bli bättre och bättre :)
* trallar lite * det blir bättre och bättre dag för dag ;) :)