Länkar, Privat Foglossning, PGP, Pelvic Girdle Pain, baekkenloesning, baekkensmerter, bäckensmärta, kronisk smärta, steloperation av bäcken, symfyseolys

Nytt år

Har det blivit och jag mår fortfarande oförskämt bra. Idag är det 4 veckor sedan operationen.

 Då kan man undra hur oförskämt bra är och det är så att jag kan röra mig ”obehindrat med kryckor inomhus” hur obehindrat det nu är. Men det gör såklart ont även om det är helt hanterbar smärta. Den är hanterbar så länge jag inte går mycket, sitter länge eller glömmer bort vilket ben som är opererat..

En smäll från en 3,5 årig spiderman eller hulken ger också markant ökad smärta, ifall någon undrar.

Att sitta för länge och sedan av någon anledning, tex att hindra grannen från att gå rakt in i hagen med sin häst innan hon stängt bort mina, rusa upp och försöka springa fram till dörren och då inte riktigt ha koll på vilket ben som ska avlastas mest kan jag upplysa om ger kraftigt ökad smärta, ångest och total depp. Men åtminstone inga skadade hästar. Våra hästar umgås ju inte till vardags och grannen skulle låna stallet eftersom veterinären skulle komma.

 Det var naturligtvis jättekorkat att rusa upp, men eftersom jag inte riktigt tar mig ut till stallet än så gav min inre syn mig massa bilder på skadade hästar på ungefär 0,1 sekund. Däremot gav den mig inte en enda syn på ”du kommer få ont så du skakar och mår illa och måste ligga ner och ha en ångestattack i nästan två timmar”

Men förutom smärta och ångest och en skräckslagen fikagäst (folk förstår inte hur ont man faktiskt har förrän man förändras fort inför deras ögon :) ) Så tror jag det gick bra. Jag har inget ondare efter incidenten, det enda är att ångesten fått ett större grepp om livet igen. Jag som trodde att jag hade blivit lite immun.

Nu kommer den och hälsar på en stund varje dag igen, så fort den tycker att den får en anledning. Och det tycker den tydligen att alla former av mindre glada tankar är. Men än så länge håller den sig på en rimlig nivå oftast.

Jag menar hjärtklappning, andfåddhet, pirr i hela kroppen, känslan av att behöva springa så fort jag kan utan att kunna ta mig nånstans och oförmåga att kunna koncentrera mig på nånting är jag ju ändå rätt van vid. Samt en och annan okontrollerad lust att våldsgråta. Även om jag tycker det är jobbigt. Jag vet ju att det går över. Men just nu vet jag dessutom att det kommer tillbaka varje dag och kväll och natt. Skit är vad det är. Nåja, det gör ju allafall inte lika ont som att misshandla sitt opererade bäcken.

 Ska man se det från den ljusa sidan så har halva tiden av ”ligg mycket still och kom inte utanför dörren” redan gått :)

Nu är det ju inte så att ordinationen är ligg mycket still. Ordinationen är: tänk på att ta vilopauser några gånger om dagen.

Jag antar att det är ordinerat med tanke på att man är hög på morfin och inte har ont i motsatt ben. Samt att man har något (läs mycket) bättre kondition och muskelstyrka än vad jag har efter 4 år av väldigt mycket sängläge.

 För min del är det omöjligt att inte vila, det värker ju överallt av olika anledningar. Träningsvärk av nya rörelsemönster icke att förglömma.

 Ni har väl inte missat att det finns en ny facebookgrupp för oss med långvariga besvär? Mycket bra diskussioner och olika typer av information. Kanske finns det nån mer där som har blivit bättre av något som kan hjälpa dig :)

Sök på ”Långvarig graviditetsrelaterad bäckensmärta” så borde det dyka upp. Det är en sluten grupp.