foglossning.blogg.se

Och jag tycker det går bra, det går såklart alldeles för långsamt och jag har eg inte kunnat öka på träningen särskilt mycket sedan förra gången jag skrev.

Men jag i stället utökat mitt liv till att vara lite mer fungerande :)

 Jag kan tex åka och fika lite med vänner, jag kan gå rätt många timmar om jag får vila lite då och då och har kryckorna.

Jag kan sitta rätt länge utan att bi helt förstörd, faktiskt kan jag sitta flera timmar även om det inte är direkt bekvämt att sitta så länge och jag får ändra ställning och resa mig för att rätta till kroppen lite då och då. Men jag KAN.

Jag kan även pyssla en del i trädgården även böja mig, vilket enligt Sturesson är helt ok hur mycket jag vill. Däremot vill jag kanske inte böja mig jätte mycket jättelånge eftersom själva upp och ner rörelsen faktiskt är något av den smärtsammaste rörelsen jag utför till vardags. Dessutom blir jag jättefort trött i ländryggen och jag får fort ont där.

Jag kan gå på promenad, även om jag fortfarande inte kan gå så långt.

Jag går ju efter tid och inte efter sträcka eftersom samma sträcka kan ta väldigt olika lång tid beroende på dagsformen. För jag har såklart fortfarande skiftande dagsform både vad gäller smärta och rörelse och även psykiskt. Även om den psykiska delen tenderar att förstärka den kroppsliga formen mest. Dvs om det är en bra dag kan jag bli helt galet nöjd och glad och positiv osv medan en dålig dag lätt lockar fram tankar om Hur bra kommer jag eg att bli? Kommer det alltid vara bra och dåliga dagar? Kommer jag alltid behöva anpassa mitt liv efter min kropp osv.

I dag är en krock-dag.

Jag har rätt ont och har lovat mig att vila hela dagen och därför känner jag mig ledsen eftersom det är så mycket jag vill jag göra.

Samtidigt visste jag om att den här dagen skulle komma och jag har jobbat ihop till den själv. Jag har nämligen varit ute i flera dagar (typ 1-2 tim/dag) och varit med och bygga ut hästarnas sommarhage. Det har inte varit fysiskt möjligt sedan innan graviditeten! (då byggde jag iofs den oftast helt själv utan att ens fundera på det, men just den tanken hoppar vi över idag tycker jag)

Vi kan även hoppa över det faktum att hagbyggandet gjorde mig väldigt sliten och öm varje gång.

 Men det gör att jag pendlar raskt från glädjande – jag gjorde det faktiskt! Jag kunde hjälpa till på riktigt!!

till - det gör ont, jag vill inte ha ont, ska man aldrig mer kunna göra nånting roligt utan att bli sängliggande. Och så en hel osande rad med svordomar av besvikelse över att behöva slösa bort ännu en dag av mitt liv genom att ligga här.

 Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Det går upp och det går ner. Men jag känner mig i grunden fortsatt positiv!