Det går upp och det går ner
Det går hit och det går dit och det går runt en liten bit, och jag erkänner, jag har svårt att lyssna på min kropp. Främst eftersom jag tycker att jag ska vara så mycket bättre nu.
Å jag är ju mycket bättre, men jag får fortfarande ondare. Typ skitont. Men inte helvetesont och det är ju bra :)
Men det gör ont och då blir jag trött och ledsen.
Sen har jag riktigt superbra dagar och då är jag helt euforisk så det är fortfarande en bergochdalbana att leva. Men det är det väl för dom flesta tänker jag? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg att det var så före graviditeten men jag antar att det var så ändå på nått vis.
Jag har haft en underbart trevlig helg med främmande och utemys i det underbara vädret. Och jag kände mig rätt stark och nöjd idag tills jag tränade. Och fick ont.
Likaså förra veckan då testade jag att jobba på en annan avdelning och tänkte att jag minsann är bra nog för lite mindre anpassat arbete. Det gick jättebra att jobba första 1,5 timmarna, sen gick det lite sämre och dagen efter ska vi inte prata om.. när den arbetsdagen var slut och jag envisades med att åka till träningen sa sjukgymnasten åt mig att hålla mig borta från träningen när jag var i så dåligt skick… jag fick kramp och hugg vad jag än försökte med.
Men det är så himla svårt att lyssna på kroppen. Jag vill ju att kroppen ska fungera!!! Varför kan den bara inte fungera????
Nu är det mars… ett och ett halvt år efter sista operationen är i juni. April, maj, juni…. 3 månader. Sen ska jag vara smärtfri….. Nåde min kropp om den inte lyder läkarens ordination…..
Nu tänker jag försöka lägga ut en bild så ni ska få se hur bra jag hade det i helgen :) Man ska fokusera på dom bra sakerna :)
